Så märker man att man är omogen som yngre..

Jag kan bli imponerad av mig själv som 15-åring t.ex. Jag var nog mer ambitiös än nu (på gott och ont) och hade kloka tankar. Grundvärderingarna har jag också kvar, samma människosyn, men visst har jag blivit liberalare med åren.

När jag var yngre:

1. Trodde jag att jag måste bygga min egen personlighet, köra mitt race och skita i alla andra, för att se mig själv som andra gjorde då kunde ha slutat på psykakuten eller värre.

2. Trodde jag att jag var intelligent och alla andra var dumma i huvudet.

3. Trodde jag att jag hade genomskådat det trötta rebellstuket och bara kunde lyckas genom att följa
"reglerna" och förändra inifrån.

4. Trodde jag att allt var möjligt, det var bara att jobba för det. Nobelpriset nästa!

5. Trodde jag att alla tjejer som suktade efter killar tidigt var born losers som skulle sluta som frånskilda timvikarier i nån klädaffär.

6. Trodde jag att en hel pizza faktiskt var ett mål mat.

Kan väl säga att jag också har fått ändra mig rejält....

Hjärnans frontallober är inte helt färdigutvecklade förrän mellan 25-30 års ålder har jag nyligen fått lära mig på en föreläsning. Inte så konstigt alltså att många når en större mognad i den åldern och blir mindre självcentrerade.

Hm... jag är bara 23. Jag har inte ändrat mig jättemycket de senaste 5 åren. I jämförelse med typ högstadiet, ja visst, men sedan gymnasiet? Inte så mycket. Jag kan läsa gamla dagboksinlägg från gymnasiet och tycka att det jag skriver är för det mesta vettigt. Jag har inte samma åsikter om precis allt, men jag har samma grundläggande inställning.

Ändå så har jag hört folk säga att jag "låter gammal" osv. Var lill-gammal som barn också. Hade aldrig någon extrem rebell-fas i tonåren, utan var nykterist och pluggade på. :)

Har kvar mina dagböcker från när jag var 16 år och uppåt och gud vilken läsning det är ibland. jag var sinnessjukt dramatiskt. Min dåvarande pojkvän när jag var 17 år skulle åka bort tre veckor till Thailand och jag skrev om det som om det var 1700-talet och han skulle ut i krig. Så överdrivet dramatiskt. Sedan var jag sjukt elitistiskt (värre än jag är nu) och till och från lite nedstämd för ingenting.

Nu har jag ju bara varit mamma i 1 år men jag märker redan stor skillnad. Kan inte säga att jag var omogen när jag blev gravid, jag var trots allt gift och tog hand om oss själva även om livet var svårt. Och jag är van vid att ta ansvar och ordna det mesta själv. Men jag märker redan stora skillnader från tiden då jag blev gravid fram till nu, jag fick växa upp rätt fort och lära mig många nya saker snabbt som jag inte tidigare kunnat. T.ex. försäkringskassan och skatteverket och andra myndigheter som jag tidigare inte alls behövt sköta själv. Men det jag framförallt ser skillnad på idag är hur naiv jag var, inte omogen men naiv. Det är inte särskilt smart att gifta sig med någon man bara känt ett tag, och det är inte särskilt smart att skaffa barn direkt, och det är inte särskilt smart att skaffa barn innan man har en inkomst och eget boende. Urkorkat märker jag ju idag, men då tyckte jag att det visst skulle bli jättebra haha.

Hmm. Fem år sen jag fick barn nu, va 20 då inte särkilt ung alltså. Jag märker inga större förändringar förutom att jag blivit väldigt självständig. Det har jag iofs alltid varit men är det ännu mer nu. Jag prioriterar annorlunda. Jag har slutat drick alkohol. Jag har kommit på att jag avskyr mitt jobb och kommer börja plugga nästa vår :)

Jag kan inte minnas att jag någonsin inbillat mig att jag varit mogen. Jag tror fortfarande inte att jag är speciellt mogen. Är det något kul med att vara mogen? Vad händer för skoj då? Man plockas eller?

Den enda tydliga förändringen jag kan märka av att föräldraskapet orsakat är att ett lager av mitt tjocka skinn har skavts av. Jag har blivit känsligare för andras smärta helt enkelt. Räddare för smärta också tror jag. Vilket inte betyder att jag är en särskilt känslig person nu, utan snarare att jag var väldigt okänslig för sånt förr.

Sen kan jag inte se någon omvälvande personlighetsförändring utöver den givna påverkan på vardagslivet. Kanske kommer jag se en större förändring i backspegeln? Barnet är drygt ett år.

Ja, det blir nog tydligare när man har skrivit ner saker. Jag satt och läste från de första trådarna jag deltog i på det här forumet för några år sedan och vissa saker jag har skrivit rodnar jag faktiskt över ... 

Men det är skönt att se att man har varit dummare än nu för det innebär att utvecklingen går åt rätt håll   

Åh, den här tråden fick mig att läsa igenom mina gamla dagböcker, foruminlägg och liknande från 5 år sedan när jag var 21 och just blivit mamma. Efter ett par timmar slog det mig att jag nog var klokare och mognare då än vad jag är nu. Och det lustiga är att jag sedan hittade en sida i dagboken där jag skrivit om att jag precis läst en blogg från när jag var 17 där jag enligt mig själv var verkade mycket smartare än då. Kan man mogna baklänges ? 

Jag kan nästan hålla med. I alla fall var jag ordentligare, "duktigare" liksom när jag var yngre, ambitiösare. Jag tar lättare på saker nu, på gott och ont.

Är 25 idag och för några dagar sen såg jag en gammal video från när jag var 13. Man skäms ju, såg verkligen ut som en pojke också, hade lika gärna kunnat va tolv. Tretton är ju ändå tonåring...