Trotsig och ska flytta....

Jag har inga tips egentligen då min dotter bara är tre. Men däremot så kommer jag ihåg att jag själv rymde hemifrån ett otal gånger i den åldern när jag blev arg. Fast jag sa aldrig innan att jag rymde så mina föräldrar förstod aldrig det... Hur som helst så brukade det bero på att jag kände mi orättvist behandlad och att ingen lyssnade på mig. Att det var något som var extremt viktigt för mig men som ingen annan förstod hur viktigt det var eftersom att det för mina föräldrar och storasyskon bara var bagateller. Utifrån vad jag kommer ihåg av mina egna känslor så är det väl att ni ska se till att lyssna ordentligt på dottern och få henne att känna att det hon säger har en stor vikt. Att hon inte blir förminskad för att hon är ett barn och att det som ni kanske tycker är en småsak kan vara en jättestor sak för henne.

Tråkigt om hon känner sig orättvist behandlad. Vi är jättenoga med att behandla våra barn lika. Sen kan det ju då bero på att hon just nu är väldigt trotsig....allt är "nej" och "inte" och "skiter jag i" och då blir det ju att man blir arg på henne.....sen är då lillasyster väldigt ordentlig och gör nästan alltid som hon blir tillsagd och då blir vi ju såklart inte arga på henne. Om det är det, att hon känner att vi blir arga på henne men inte på lillasyster. Men å andra sidan....vi måste ju säga till henne när hon trotsar och är retlig och bråkar med lillasyster.

Så svårt....ingen annan som har tips eller så? 

Puffar upp....

Om hon känner så då finns det ju en anledning. Jag skulle säga "Jag märker att du ofta blir väldigt arg och ofta känner att du vill flytta, finns det något vi kan göra för att det ska kännas bättre? Vi vill självklart att du ska stanna här och vill göra det vi kan för att du ska må bra".

Jag skulle absolut inte reagera med ilska, det är ju det absolut värsta ni kan göra att bli ännu argare och skälla ut henne ännu mer när hon tydligt försöker säga till er att något inte känns bra! Inte heller är det ju bra att reagera med att bli ledsen vilket kommer ge henne skuldkänslor mitt i allt annat ambivalent hon känner just nu, absolut inte vad hon behöver. Det finns inget annat alternativ än att försöka prata med henne, bekräfta att du förstår det hon säger och att hon faktiskt känner så här just nu och visa att ni faktiskt vill lösa problemen och givetvis vill ha henne! Att hota och att säga "jamen flytta då" är vidrigt och det absolut värsta en förälder någonsin kan göra mot sitt barn!

Ni kommer bara vända henne mot er för all framtid om ni beter er som svin mot henne nu när hon har det jobbigt, för det har hon givetvis. Barn trotsar aldrig för att jävlas! De signalerar att de inte mår bra utan har det jobbigt just nu. Ta hänsyn till det! Jag vill nog dessutom påstå att nu är en väldigt kritisk period för hur er kommunikation sedan kommer te sig under tonåren och om hon kommer vara öppen för dialog eller tvärtom göra revolt och ta avstånd. Kommer hon att lita på er och känna förtroende, eller kommer hon "hata" er och isolera sig från er. Hur man löser sådana här kritiska faser innan själva tonåren kan vara väldigt avgörande för hur tonårstiden blir.

Nu säger inte vi till henne att Flytta du.....för det fattar vi med att det inte är bra. Däremot så har vi sagt att gör hon det blir vi ledsna. Vi försöker faktiskt att prata med henne, men det är banne i mig inte lätt. Hon vill inte lyssna.....

Sen vet jag inte om det sätter sina spår i tonåren....eller det kan det ju göra såklart, men jag vet att jag sa likadant när jag var liten. Blev jag arg på mamma så ville jag åxå flytta.....Tror det är nåt många barn säger nångång.

Men klart vi ska försöka prata med henne.... 

Det är absolut något som många barn säger i perioder, och det handlar ju just om att de har det extra jobbigt just då, man behöver inte ta det personligt. Det hör till utvecklingen!

Vill man göra så lite som möjligt räcker det gott och väl med att säga "Ok det är jobbigt ibland, det är helt ok" och sedan är det inte mer med det. Låt henne rusa av sig, låt henne springa ut, säg varken bu eller bä om det men finns där för henne när hon kommer tillbaka! Det gör man inte om man blir arg, det gör man genom att visa förståelse. Hur man nu än väljer att visa det. Då kommer hon att komma till er, när hon är mogen för det.