Är det fel att överföra åsikter och värderingar till sina barn?

Altså det är ju svårt att inte visa sina åsikter i en familj.. Ex är du kristen och ev ber bordsbön och går till kyrkan varje söndag är det svårt att undanhålla, eller om du inte är kristen har gått ur kyrkan gift dig borgerligt och inte döpt barnen är det också svårt att inte visa var man står. Är du vegetarian äter du såklart vegetariskt vilket dina barn ser och med all säkerhet också vill prova, huruvida du röstar höger eller vänster brukar också märkas ganska väl i diskussioner och val man gör. Det är nästan omöjligt att inte påverka sina barn och jag tycker det är helt okej så länge det inte blir något hysteri eller tvång. Barnet ska naturligtvis själv få välja i slutändan och även bli informerad om alla val.
Ett exempel av min egen mamma inför mitt första val. Vi satte oss ihop och gick igenom varenda parti tillsammans vad de stod för, trots att hon inte berättat så valde jag precis samma parti som henne. Jag tror det handlar om vilka värderingar och tankar man är uppväxt med, omedvetet blir vi påverkade, ofta

Man får överföra vad som helst som inte skadar dem eller nån annan.

Jag ser en skillnad mellan sunda åsikter och osunda åsikter. Sedan är man ju väldigt partisk när det gäller sunt och osunt. Men t.ex. har jag åsikter som jag har på grund av vad jag har präglats med genom livet, detta vill jag inte att min dotter tar efter eftersom jag vet att jag inte nödvändigtvis har rätt i dessa åsikter. Sedan har jag åsikter som jag absolut vill att hon tar efter, och som jag kommer kämpa för att hon gör (åsikter som handlar om allas lika rättigheter, allas rättigheter att älska den de vill oavsett ursprung och kön mm - ja allt som handlar om lika rättigheter och öppenhet till allas olikheter). Inget extremt får förekomma.

Svårt att inte göra det. Då får man ju undvika alla slags politiska frågor hemma och det vill vi inte.

Fast värderingar är det väl självklart att man föröver på sina barn och också nödvändigt.  
Åsikter tycker jag att man kan vara öppen med men också vara nog med att berätta att alla tycker olika och att man ska skaffa sig egna åsikter. Men det är rätts så oundvikligt att man för över en del av sina värderingar på sina barn.

Min mamma var politiskt aktiv på den röda sidan, jag skulle aldrig få för mig att rösta blått. Ja ni förstår.  

Sen är det vissa saker man med vanligt vett (enlig mig) bör hålla för sig själv. Som t.ex. om man tycker att någon som går förbi på stan har fula kläder eller liknande. Saker som att "hon måste vara en dålig mamma" med mera är verkligen inget man säger inför barn oavsett ålder. 

Min syster har blivit väldigt påverkad av min hennes mamma (min styvmamma) och det har gjort att min syster (9år) kan säga saker som: "Uteliggare får skylla sig själva" "Om en mamma röker är hon en dålig mamma" "Det är äckligt att vara tjock" med mera.

Jag själv tycker att man är mån om att ens barn ska lära sig att sätta sig in i andra människors livssituationer och visa förståelse för att alla är olika.  

Det är inte bara okej, det är oundvikligt. Det kallas uppfostran.

Jag skulle säga att det är oundvikligt.

Och även helt okej, så länge man också berättar att det finns folk som tror annorlunda och att var och en gör bäst i att söka fakta själv och välja sin åsikt efter det.

Jag är t ex inte troende men jag säger inte till min son att han inte får gå i kyrkan, utan att jag inte tror men att många människor upplever sig styrkta och hjälpta av en tro och att det är något man själv får välja.

Tvärtom vill jag gärna att han i lite större ålder får uppleva så många olika religioners gudstjänst som möjligt och fundera över varför alla säger sig vara den enda sanna tron, samt de historiska implikationerna av detta.

Det är klart att man skall vara öppen med sina värderingar och tydligt förklara dem också. Samtidigt skall man visa ett öppet sinne och låta barnen bestämma själva vad de tycker. Man kan gärna hjälpa dem genom att diskutera och få dem att fundera. Hur skall de annars kunna lära sig att ta ställning?

Religionen får de flesta barn naturligtvis av sina föräldrar redan som små. Sedan kan de välja bort den religionen när de blir större om de vill.

Jag anser inte att man behöver man inte dölja sin åsikt, men jag tror att det är viktigt att så nyanserat som möjligt visa på andra sätt att se på saken. Så när barnet frågar om något som rör ens åsikter, t.ex politik/veganism/sopsortering, kan man berätta vad man själv tycker men tillägga att det finns dom som inte tycker så och på barnets nivå redogöra för argumenten. På det sättet skapar man ändå en viss valfrihet och minskar dendär förbannade inskränktheten som härjar lite varstans. Att vara tydlig med att det handlar om just ÅSIKTER, inte "rätt och fel", tycker jag är viktigt eftersom det mamma och pappa säger långt upp i åldern har otroligt stor betydelse.

Jag tycker inte att man behöver dela sina sexuella preferenser med sina barn, i övrigt är det väl självklart att man ger barn det man tror är rätt och bäst för dem, alltså rimligtvis det som stämmer överens med ens åsikter och värderingar.

jag tycker man ska vara öppen och att det ofta blir naturligt att man för över det man själv tycker till sina barn. man gör ju det man gör för att man tycker att det är rätt och det bästa och självklart vill man det bästa för sina barn.

Jag tycker att man kan vara öppen med åsikter men att det kan vara bra att berätta för barnen att det finns andra som tycker och gör annorlunda.