Min "sociala kod" när det kommer till telefonsamtal, inklusive vad jag förväntar mig/önskar av andra (vilket inte alltid stämmer med deras norm, uppenbarligen):
1) BEHÖVER man verkligen ringa eller bli uppringd angående en viss fråga, en viss typ av info osv? Redan där tycker jag att många INTE tänker sig för. Vissa människor ringer för allt och ingenting, minsta lilla skitsak "måste" tas på telefon. Otroligt irriterande vana enligt mig, vilket säkert märks i min skildring. Är det något basic som inte är brådskande? Skicka ett meddelande på SMS, på messenger eller på WhatsApp, det finns flera rimliga alternativ istället för att ringa i onödan!
2) Förvänta dig inte att den du ringer har tid eller lust att prata bara för att du har det. Du har ingen aning om vad någon annan gör just nu, eller vilket "mood" personen är i. Att ringa upp hux flux är därför lite "en vild chansning". Ditt spontana telefonsamtal kanske inte alls är lämpligt just NU, ha det i beaktning!
3) Efter klockan 21 tycker jag att det är rentav olämpligt och oförskämt att ringa, om det inte är något viktigt/brådskande eller om man inte kort och gott har bestämt det innan. Att ringa klockan 22-ish för att "dösnacka" out of the blue- det gör mig rentav förbannad, punkt slut. Respekt, inget annat.
4) Om man sitter och har ett aktivit samtal med en person, framförallt om man är endast två stycken, då bör man inte svara i telefonen- som tumregel. Självklart är det fritt fram att svara vid minsta osäkerhet gällande "allvaret". Om det visar sig att det inte är ett brådskande samtal, då avslutar man det så fort som möjligt. Av respekt mot den som man faktiskt äter/samtalar med. Att diskutera med sin partner vad ni ska storhandla om 3 dagar på ICA, det kan vänta. Punkt slut. Omdöme, kort och gott.
5) Har du tid att prata? En enkel men väldigt fin gest som jag själv alltid frågar innan samtalet börjar "på riktigt". Det är inte självklart att den som svarar har tid att prata, även om den faktiskt besvarar ditt samtal. Respektera andras tid och andras liv, genom att vara lite lyhörd- istället för att tuffa på som ett lokomotiv och målla monolog i 30 minuter. Utan att ha en susning om det ens finns tid för den som "lyssnar".
Hårt och fyrkantigt av mig, I know. Men jag är verkligen trött på vissa människors brist på finess, hövlighet och lyhördhet- just när det gäller spontana telefonsamtal. Framförallt dem som varar onödigt länge.....
.
. 
.
