Villrådig

Hej! vet ej egentligen hur jag ska börja. Men jag har funderingar om ett av mina barns betende h*n har alltid varit pigg, nyfiken och full fart på men det har alltid varit lite för mycket. På förskolan säger de att det kommer att gå bra i framtiden eftersom h*n är så envis och aldrig ger sig. Bra där i alla fall.

Hemma så har det ända sedan 1,5 årsåldern varit konflikter tex när vi åkt bil så har h*n spottat och torkat snor på dem som sitter i bilen, sparka, nyps, slagits, kastar saker och skrikit så även idag. Självklart säger vi till och vi får bara skratt tillbaks. Språkbruket ska vi inte prata om det är könsord och svordommar och dumma saker såsom t ex det är tur att ni följer med (riktat till syskonen) så kan den och den döda er och sedan ler h*n stort. Som tur är har det bara hänt ett fåtal ggr.

H*n har även vid olika tilfällen hotat med knivar och viftar med tändare när denne får tag på sånt (självklart försöker vi inte ha sådant liggande framme). Vi försköker prata lungt och vi har samtal om hur man ska bete sig mot kompisar och familjen.

Nattningen kan ta allt ifrån 1-2 timmar och då slåss och sparkas det och det känns som h*n medvetet försöker göra illa den som nattar med slag i ansiktet m.m. Nattningen kan också gå bra.

H*n visar även sitt kön för vem som helst om den andan faller på och det är jobbigt för alla men verkar inte bekomma h*n.

Vi har även djur och där klivs det på svansar eller så blir de slagna med jämna mellanrum. Men allt det här börjar när h*n är trött eller hungrig, vi försöker förekomma detta men vi hinner inte med alla gånger. H*n förstår inte sin roll i de konflikter som uppstår. Annars är h*n en underbar och sprudlande och glad liten individ som ingen tror kan göra detta, vilket är frusterande, så det mesta sker i hemmet, i bilen men kan även hända i affärer och ute i samhället.

Vi upplever h*n som smart eftersom h*n har fixat läs och skrivkoden, kan räkna bra, har fantasi och på sista tiden kan h*n även leka själv, är omtyckt av kompisar även dem h*n är dum emot. H*n är fem år.

Tar tacksamt emot råd och tipps om hur vi kan arbeta för att bryta detta mönster.

Mvh en fundersam förälder

Hej!
I första hand ska ni försöka förebygga utbrotten genom att så långt som möjligt se till att er 5-åring har ätit och sovit tillräckligt mycket.
I andra hand ska ni tydligt visa att ni tar avstånd från de beteenden som ni inte accepterar. Och det ska ni göra genom att aktivt hindra femåringen. Idag är det förmodligen så att det finns en del vinster förknippade med de här beteendena och då kommer de att fortsätta.
Eftersom det låter ganska besvärande kan ni också ta hjälp genom att prata med BUP och få konkreta råd i hur ni ska bete er i olika situationer.
Gränssättning är ju en av de vanligaste uppfostringsutmaningarna och det gäller att inte släppa barnet för långt utan hjälpa det att få gränser och stöd omkring sig. Vissa barn behöver det oftare och mer än andra som ni ju har märkt.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Villrådig

INNEHÅLL