Vad kallar de sin bonuspappa?

Jag förstår hur du tänker, men håller inte med dig. 
Barnet i TS har en närvarande pappa, en som är både biologisk och mentalt pappa. 
Då är det inte jämförbart med ett adopterat barn som inte har någon som helst relation till eller vetskap om den biologiska pappan. 

Jag är bonusmamma och min bonusdotter har flera gånger tagit upp att hon vill kalla mig mamma. Hon anser att jag är som en mamma i den här familjen, där hennes riktiga mamma inte är med. Jag pratade med henne och sa att jag är NN och att hon kan älska mig och jag kan älska henne som om hon vore min, men hennes mamma kan jag aldrig bli. Sen bad jag henne tänka lite till om det var jätteviktigt, eller om vi kanske kunde ha ett smeknamn istället som var bara hennes och mitt. 
Anledningen till att jag inte bara gapade "ja och amen" när hon ville kalla mig mamma är för att jag kan sätta mig in i sitsen av att vara mamma och att mitt barn kallar en annan kvinna för mamma. Det skulle svida rejält kan jag tänka mig.. Och då vill jag respektera den känslan så långt det går och så länge det inte går ut över barnet. 

Förstår absolut hur du tänker också! Men TS skrev ju själv att barnets "riktiga" pappa träffar barnet en gång i månaden och ibland ändå mer sällan. Var 6e vecka kanske?

Medan "bonuspappan" är där varje dag och agerar (förhoppsningsvis) pappa i alla lägen, inte bara en gång var sjätte vecka. Hur långt vill man då dra detta med blodsband? På något sätt känner jag, att den person som faktiskt lever med barnet i vardagen och agerar fadersgestalt, får bli kallas pappa om denne vill det, eftersom han faktiskt axlar den rollen. Sen att den finns en biologisk pappa som som träffar barnet ibland, gör faktiskt inte denne "mer" till pappa, tycker jag.

När man sedan pratar om adoptivbarn så finns ju inte den biologiska föräldern med och barnet adopteras kanske bort som väldigt liten. Men sedan finns det ju de fall där ett barn har bott med sina biogiska i flera år, och plötsligt dör de biologiska föräldrarna, när barnet är ex. tre år. De nya som adopterar, ska dessa kallas då mamma & pappa, eller bara vid namn resten av livet? Och om de bara ska kallas vid namn , ska barnet då gå miste om att få ha en Mamma & pappa?

Som sagt, jag förstår hur du menar skillnad mellan adoptiv & bonusbarn. Men samtidigt tycker jag inte alltid att det biologiska är den största faktorn, om den biologiska faktiskt inte är särskilt närvarande medan en bonusförälder är det. I detta fall förstår jag att bonuspappan vill kallas pappa, han gör ju allt pappa-jobb. Medan den biologiska bara träffar sitt barn 10-12 ggr per år, men ska ändå kallas pappa för att han gjorde barnet. 

Flickan vet ju att hon har en bio-pappa och en extra pappa, jag tycker inte att det spelar ngn roll att hon kallar dem båda pappa...  Vad vi andra anser i detta är inte det viktiga, det är ni som ska känna efter (och bör kanske fråga bio-pappa vad han känner inför det)... Om ni börja att säga "pappa xxxx" så kommer kanske dotterna ta efter utan att ni behöver göra en stor grej av det? Men att säga till dottern att börja säga pappa till bonus kan nog bli förvirrande för en 4-åring...

Hon kan väl kalla båda för pappa??? För den som du vill att hon ska kalla "pappa" träffar hon en gång i månaden... Väldigt engagerad och bra "pappa"...

Hennes riktiga pappa är den hon lever med, som kramar och pussar henne god natt, som plåstrar knän och tröstar och tar hand om henne när hon är sjuk. Jag tycker han förtjänar att kallas pappa. För en sån är han.

Instämmer med nevermind!
Min äldsta dotter, idag 22 år gammal, är uppvuxen med min man som "pappa" sen hon var drygt 4 år och har hela tiden kallat honom vid namn. Hennes bio-pappa har funnits i periferin och när det passat honom, men av hänsyn till honom valde vi/jag att göra så...
Något jag ångrar idag, då vår stora tjej själv säger att hon hellre hade velat kalla min man för pappa istället för vid namn

dels för att vi har ett gemensamt barn som kallar honom för pappa såklart, men hon har också valt att byta bort sitt efternamn (som var hennes bio-pappas) till förmån för vårt gemensamma som alltså är bonuspappas namn! Dock kallar hon honom idag för "pappi" och när hon pratar OM honom så är det nog pappa. Hennes riktiga pappa går däremot under sitt förnamn när hon pratar om honom och det får han tyvärr skylla sig själv för - man kan inte komma och gå som det behagar i ett barns liv! Det är den som står för daglig kärlek och omsorg som ÄR en pappa, inte nödvändigtvis den som "gjort" barnet?!

Det är ju inte ens jämförbart, vid en adotion blir man just mamma och pappa, det blir man inte med bonusbarn.Vid en adoption har dessutom de biologiska föräldrarna avsagt sig föräldraskapet.

Du vet, man kan bli förälder på annat sätt än via blodsband.

Jag håller med om att man kan bli förälder på annat sätt än via blodsband. Därför tycker jag också att bonuspappan i detta fall ska kallas pappa. Inte mannen som gjorde barnet och träffar den färre än 1 gång per månad.

"The one who raises a child is called a father. Not the one who helped make it" 

Fast det där är en åsikt du har untitled. Det går fortfarande inte att jämföra med ett adoptivbarn. Men visst - inget fel i att barnet kallar nya mannen för pappa. Dock valde du ju en annan väg att gå TS och nu tycker barnet att det känns konstigt att säga pappa. Att hon ska behöva göra det pga att det yngre syskonet kan bli förvirrat tycker jag är fel. Den yngre kommer förstå hur det ligger till på ett litet kick. Det är ett ickeproblem - jag lovar! Är själv uppvuxen med äldre syskon som har en annan pappa och jag förstod sammanhanget som mycket liten.

Jag har 3 barn varav dom två äldsta är med en annan pappa och dom kallar min man för hans namn, vår gemensamma dotter kallar honom för pappa och det har aldrig blivit nåt fel. Hon är nu 4 år.

Hade inte uppskattat om dom kallade honom för pappa trots den taskiga relationen till deras riktiga pappa.

Fast adopterar man blir man ju förälder både via att man tar hand om barnet och via allt det juridiska, man går ju in i en adoption just för att bli förälder vilket man ju inte gör som bonusförälder, sedan kanske man blir på sikt lika viktig och kanske tom viktigare i barnets liv än bioföräldern men det innebär inte att han/hon blir förälder.

Bonuspappan i detta fallet är just en bonuspappa/styvpappa eller vad man väljer att kalla det och blir inget annat föränn om han adopterar barnet. men det är väl inte det sämsta man kan vara att vara bonusförälder? I TS fall kallar barnet bonuspappan vid namn, på vilket vis är det bättre att kalla honom pappa när barnet redan har en pappa, om än ganska sällan så har barnet en pappa.

Jag har två bonusbarn och ett biobarn med bonusarnas pappa. Vår son är 1,5 och har aldrig kallat mig vid mitt namn trots att bonusarna gör det. Jag har alltid varit mamma för honom. Om din dotter ska kalla sin bonuspappa för pappa eller inte får ni ju känna själva vad som känns bäst för er och henne, men du behöver nog inte vara orolig att lilla dottern kommer kalla sin pappa vid namn.

Vår gemensamma hade inga problem med att sambons barn kallade mig för mitt namn. Inte heller att sambons barn hade en annan mamma.

Nej, jag tycker inte du skall uppmana ditt äldsta barn att ändra någonting nu  

Jag har aldrig låtit mina bonusbarn kalla mig för mamma, ändå om dom har försökt många gånger. Detta pga att det känns fel, jag är inte deras mamma. Nu har jag och pappan då en gemensam son och ändå om mina bonusar kallar mig för mitt namn så har det inte påverkat vår son alls.. han säger mamma hela tiden :) Däremot så vet jag att deras mamma tillåter dom att kalla bonuspappan för pappa vilket min sambo tycker känns lite konstigt.. Kan tillägga att vi har barnen varannan vecka, så det är ju inte riktigt samma situation.

Förresten TS, har du frågat din man om han ens vill bli kallad pappa? Han kanske tycker att det känns fel, speciellt om hon inte har kallat honom det innan.