MIn dotter lider av förstopnning varje gång man nämner dagis...

 En händelse som hänt på förskolan som hon gick på precis har kommit upp till ytan...
 Det var mer och större än vad jag och våran dotters pappa hade förväntat oss,
 visst vi såg själva att bristerna fanns där, men intalade oss själva att vilka förskolor har inte lite
 brister här och där, tex att barnen hade mat rester kring munnen, personalen var muntra och trötta varje dag,
 eller att kommunikationen mellan föräldrar och pedagoger, samt pedagogerna mellan brast..
 Vi är inga experter som föräldrar, att dömma andra, men det känndes in i magen när dottern kom hem
 en dag frustrerad och arg över en situation som hade hänt på dagis, jag själv blev ganska skärrad
 då hon kom hem och började att slå på mig, haha utbrister hon i sarkastisk glädje, mitt barn som
 inte annars brukar slå oss föräldrar, började plötsligt att agera utåt, jag förbi såg det oxså, då många andra
 föräldrar och anhöriga berättade att det minsan var trotsen hon har kommit in i... Hon började lägga till namn innan hon slog oss (namnen på pedagogerna på hennes avdelning på förskolan) namn på hennes kompisar på förskolan, jag kallade till möte med hennes kontaktperson på förskolan, men ingenting var onormalt, hon lekte som hon skulle med dem andra barnen, dem lekte snällt och dem gångerna dem andra inte ville leka med henne så gick hon undan själv, hon var enveten bestämd  flicka med järn vilja, det vet vi ju redan, men det vi fick veta av en annan förälders obsarvation var oro väckande..På internett chattade jag med en annan mamma som har sitt barn på förskolan, varav hon förklarade att när hon hämtade sitt barn kunde våran dotter (min och makens såklart) sitta och leka helt själv ute, hon var långt ifrån all personal som var utes tillsyn, ibland stod hon inne i lekrummet helt själv och bara kramade om sitt godsedjur och grät, hon kunde ibland stå med nappen i munnen (vilket hon inte velat ha sedan födseln, bara när hon ska sova eller när hon kännt sig otrygg i nya miljöer) (hon var på förskolan nästan 1år) hon var tyst låten i början, men började susketivt att vänja sig vid nya miljön/dagiset.Jag reagerade på att ingen av pedagogerna utryckte någon oro över att hon lekte ensam mest, hon fick inte chansen att komma in i barn grupperna så bra, vilket hon gjort perfekt hemma när vi hade besök av nya föräldrar och barn/men när detta började, hon började ta med napp och sak hem,ifrån så började jag märka förändringen i början av detta året, hon drog sig undan mer, ville inte gå ut något, kom hem gråtandes och ångestfull ifrån dagis, tystlåten och inte alls den där glada lilla spralliga tjejen som alla såg hemma hos oss, hon bara försvann helt plötsligt, jag började ana oro, hon kom hem med blåmärke på armar, ben, huvudet, jag ifrågasatte personalens tillsyn men dem hade inte sett henne trilla, hon började prata mer och berättade att hon inte fått bytt blöjan (när hon varit där ca 6h på en dag) byxorna var genomblöta ibland...när dem visste att bvc och doktor ordinerat pga av hennes eksem att hon ska byta blöjan minst var 3.dje timme pga av att hon kissar så enormt mycket mängder varje gång (drack knappt på förskolan) som hon skulle få göra... problemen växte, hon kom hem med för små kläder, när hon hade den storleken hon hade på kläder i ombyten i sitt fack,vilket jag poängterade till personaeln varje dag... Hon kom ofta hem frustrerad och arg och rev och bet oss, hon började att bli allt mer ohanterlig, jag frågade henne därför varför hon var så arg, om det var något som hon ville säga, men inte fick säga för någon, eller om det är något som hade hänt, då började hon prata mer och mer dagarna gick och jag meddelade personalen att vi gjorde framsteg där hemma, att hon pratade mer om sin dag på förskolan osv, då anade jag att pedagogerna spännde sig, antagligen av rädsla med orden att vi minsan skulle tänka på att barn i 2års ålder har en livlig fantasi... Jag blev sur då det började i januari med mag ont när jag nämde dagis, att vi skulle gå di, eller ens pratade om hennes dag, hon blev jätte arg min dotter när jag försökte att föra kommunaktion med henne om dagis, hon hade bara så ont i magen, först trodde jag att det var tillgjort, för barn i den åldern kan ju inte utrycka sig, dem har ju fantasi, har jag fortf kvar i huvet från vad pedagogen sa =( vi gick trots allt till doktorn pga av dotterns extrema förstoppning, hon brukar annars sköta magen 2-3gr/dagen, nu endast knappt varannan dag =( efter pedagogerna intygat att hon hade haft ont i magen på dagis med vissa dagar /utan att jag sagt något om det att hon har haft ont i magen där med, hon var/ÄR FÖRSTOPPAD, nu har det gått ca 6månader, (utredning om magen fortsätter, ska på återbesök nu i augusti() varenda gång man pratar om dagis, även om man pratar om det "snälla" dagiset.... som dottern själv utrycket sig, dumma/snälla dagiset... jag har gjort klart för gammla förskolans personal att jag inte sätter min fot där igen, men samtidigt så känns det som jag gör allting fel, för jag fick sån brådsla när dottern sa det om pedagogen som hade tagit stryp tag om en dagis kompis till dottern min, vad flera andra föräldrar intygade om blåmärken på deras barn dem kommer hem med, som personalen inte ens bortförklarar och säger bara att dem har x antal barn att ta hand om, dem är för lite persona.... visst så kan man tycka, men varför valde dem det yrket då.Jag är så besvärad av hela situationen att jag är så sugen på att gå ut med detta i media, men kanske en för drastisk sak som inte löser något, nu när vi har fått en ny placering för henne och förskole chefen (vikarierande) har lovat oss utredning av gammla förskolan efter semestern..... .Dem har haft dåligt rykte om sig många år har jag fått veta nu i efterhand (gammla förskolan) just hennes avdelning hon gick på med, det gör verkligen inte saken bättre...
Hur gör man dottern så trygg som möjligt i nya miljön på nya förskolan?
hur kan man jobba med hennes otrygghet med ny personal /vikarier???
Hur ska vi föräldrar vara garenterade att första intrycket av nya förskolan stämmer???
HUr jobbar man bort den där skamm känslan av att tagit henne från sin invanda miljö och kompisar?

vi vill så gärna att våran dotter ska bli så trygg och glad som möjligt igen, nu när vi tagit semester på sätt och vis båda två, så har vi försökt att jobba upp det positiva med det nya dagiset, går dit på helgerna, när det är stängt, har gått dit och lämnat regnkläderna tex, lite sådär små saker (regn kläderna när ordinarier fröken var där)
hon har bara skolats in knappt 2 veckor, nu semester, så det blev lite knasigt, men vi ville få in henne i nya rutinerna såfort som möjligt... jag är bered att sätta henne på 15h månad, bara för att hon ska få en sån bra och trygg start i nya förskolan som möjligt... Dessa pedagogerna verkar iaf mer öpppna och ärliga och ha bra kommunikation sins mellan, vi har utryckt våran oro och våran frågor under inskoloningen, förskolans avdeling har allt som dottern älskar, vilket är väldigt positivt...
Jag kan int säga till 100% att förstopningen beror på otryggheten med dagis, men dem dagarna vi pratat om att hon ska gå till dagis, någon dag under semestern (som vart nu för 1vecka sedan) så började föstopningen och magonten igen/äter dåligt till följt av det =/
Hon har sakta men säkert kommit in i den glada fasen igen, då hon verkar tryggare och mer harmonisk igen, vilket anhöriga kommenterat oxså, hon är inte lika tillbakadragen med andra barnen hon känner längre, hon är mer framåt och vågar mera igen, tar egna intiativ att prova själv innan hon ber o hjälp...
Det är så jobbigt att se förändringen, men samtidigt en väldigt rogivande sak, då man ser förändringen
allt skedde så fort, på bara någon dag bytte hon förskola, inskolning ca 1 vecka, sedan semester, vi har inte hunnit smälta nånting och hon har väldigtg svårt att släppa insidenten som hänt på förskolan,
som jag självklart tagit upp med rektorn, nu väntas utredning i höst av förskolans avdelning, jag hoppas att jag får mer svar än frågor då, vi kräver det, jag och pappan... Hoppas att dem är vuxna nog att ta stt ansvar för hela sitatuonerna och erkänna sina brister för att kunna göra en förbättring..
Tack på förhand igen, förlåt om de blev rörigt, har dyseliksil lite svårt att sätta ihop orden rätt ibland, bara fråga om något är oklart...