Jag håller inte med om att man ska söva med hjälp av bröstet så länge det bara går... Min tjej är 9 månader och kan inte somna själv, för att jag alltid har ammat, låtit henne somna vid bröstet, och lagt nere henne i sängen sovandes. Lägger vi ner henne i sängen i vaket trött tillstånd blir hon GALEN och skriker tills hon tappar andan/klöks, hur mycket vi än försöker buffa/sjunga/gosa/tassa... Vi har sövt henne utan bröst några gånger men då genom att gunga i famnen, en skrikgråtande bebis som till sist somnar för att hon är trött av att gråta. Känns INTE bra. Jag är ingen påhejare av skrik-metoder då man låter bebisen skrika sig till sömns utan vill att hon ska klara att somna själv på ett lugnt sätt.
Därför har jag nu (efter tips från boken "Somna utan gråt") börjat göra så att jag tar loss henne från bröstet när hon inte längre suger lika ihärdigt, men fortfarande är vaken! Då blir hon sur och börjar gnälla. Jag gungar och sjunger. Börjat hon gråta får hon bröstet igen. Femte gången bara gnäller hon lite och sen somnar hon själv, utan tutten i mun. Då lägger jag nere henne...
Detta är bara steg 1 för att lära henne att somna själv... Snart måste vi försöka lägga ner henne i sängen i halvvaket tillstånd. Sedan vaket... Verkar inte funka hittills, hon blir tokig.
Allt detta hade varit lättare om man börjat med "ta loss från bröstet"-metoden när hon var 4-5 månader. Nu förstår hon mycket mer och vet att vi är i rummet, vet hur hon kan använda skrikandet för att man ska ta upp henne eller ge bröstet. Hade varit lättare att lära henne somna själv tidigare!
På dagarna måste jag gå promenad ELLER låtsas gå promenad i hallen med speldosan på, med vagnen... Kan inte få henne att somna på annat sätt (har slutat amma på dagen).
Så ett tips är att vänja barnet att somna själv, även fast ni ammar! Kanske amma lite tidigare, och sen göra en "somna"-rutin då barnet på ett lugnt sätt somnar själv i sängen...
Vi får se om hon någonsin kan somna själv i sin egen säng utan att gråta :(