När tycker ni att det är OK att åka utomlands med barn?

Ursäkta men jag förstår faktiskt inte hur man resonerar när man tar med sitt spädbarn till Medelhavet eller ännu värre Asien eller vilken destination som helst egentligen som ligger mer än 2 timmar med flyg bort.

1. Vilken glädje har / hur mkt kommer hen ihåg av resan?

2. Att utsätta sitt barn för extrem hetta och fukt gynnar inte barnet, även om barnet placeras i skuggan så blir det varmt i vagnen och den körs ju mellan solen och skuggan. Skulle ni låta er bebis vara i en bil en varm sommardag också bara den stod i skuggan?

3. Vad är syftet? Även om ni kallar det semester så blir det omöjligt det. Ni måste hela tiden se till barnet, ordna barnmat, byta blöjor, få barnet att sluta skrika när den skriker för att det är så varmt. Etc etc.

4. Ni är så måna om ert barn annars men att ha barnet instängt på ett plan med cirkulerande luft i 12 timmar gör inget?. För ni ska ju till Thailand.

Jag tycker att det är fruktansvärt oansvarigt att som förälder ta med sitt barn till platser där det kan bli extrem hetta och fukt. Egentligen alla temperaturer över det normala är inte bäst för barnet. Det är olagligt att lämna sitt barn i en bil när det är sol. Det borde fasiken nästan vara samma brottsrubricering när man tar med sitt barn på solsemester.

Vi var på Mallorca när vårt förstabarn var fem månader, perfekt resa på alla sätt. Det var precis lagom varmt, runt 25 grader kanske. Jag satt i solstol under parasoll och ammade, hon sov i vagnen osv, perfekt ålder att åka, extra bra är om de ammar mycket fortfarande och det är också bra om man har bytt till sittvagn då det ofta är roligare för dem att åka vagn då.

fem år?
De allra flesta barn klarar flygresan mycket bra långt innan det, bara en tanke.

TS, finns ingen given ålder tycker jag utan beror på barnet och resmålet och även hur man själv är.
Blir man stressad av det och är nybliven förälder med ett kolikbarn så tror jag man har det lugnare hemma...har man en plättlätt bebis och är lugn själv kan säkert ha det skönt i solen ( om det inte är för hett) med en 3-4 månaders. Kanske åker man man mormor/morfar eller liknande och har barnvakt med eller så har man ett eget sommarhus i grekland där halva släkten bor osv.
Mina barn var 8 månader och 1 år då vi var på semester utomlands med dem och det var helt perfekt.
Mina nu små barn var lite äldre, och var 2½ år.

Klart man kan åka när man vill.
Men jag tycker att det är roligare när de också får behållning av resan.
Därför skrev jag 3-5 år.
Men det är vad jag tycker.
Vi åkte med på resa när min son var 1 åring.
Det var mest meckigt tyckte vi.
Nu är barnen lite äldre och vi alla njuter för fullt på utlandsresorna. :)

Men herregud, man åker ju på semester för sig själv och för att vara nära sin familj och slippa undan kyla och vardagen.Om det är för varmt kan man ju gå in och vara i skuggan. Ett barn har det bra så länge det är med föräldrar eller andra pesoner som ger dom det dom behöver. Min son är 4,5 år och vi åkte första gången när han var 5 mån. VI har väl varit utomlands 8 gr sedan han föddes och dom sista två åren har han verkligen haft glädje av våra resor. 

1.måste man komma ihåg alla roliga saker man gör under sin barndom för att det ska vara rätt?
Med det resonemanget behöver man varken fira sina barns födelsedagar eller jul den första 4-5 åren....
För många och så även för mig har vi räknat att man mår bra tillsammans där och då och inte sett det som något eget syfte att de ska minnas det...

2. ja det blir varmt, men det föds bebisar i varma länder också och har man kunskap och är en sund förälder parerar man det så barnet har det bra.

3. Syftet med semester är väl det samma hur man än firar den? Jag har aldrig sett det som jobbigt att byta blöjor, få barnet att sluta skrika osv som du verkar göra?

4. jag är ingen fan av flygresor, men många långflyg sover barnen på så det brukar inte vara så jobbigt som du framställer det?

Och åter, hur tusan ska vi göra med alla bebisar som föds i Italien, Grekland och Thailand??

Man kan väl åka när man vill. Men barnen själva har ingen särskild glädje av det innan kanske 3 års ålder.

Jag röstade på 4-6 månader då lite av infektionskänsligheten har gått ner och barnet har hunnit få några vaccinationer. Men det är ju ett avgörande för varje familj och beror ju lite på resmålet.

Vi åkte på första resan när barnet var drygt 6 månader och det var otroligt skönt och avslappnat. Barnen sover ju mycket i den åldern och vårt barn var väldigt nöjt med att ligga bredvid oss och titta på molnen eller ta promenader med vagnen när vi inte badade. På kvällarna var det lätt att gå ut och äta med barnet sovande i liggvagnen. Den användes ofta som säng under hela resan förutom på natten när hon sov i vår säng. Vi åkte inte mitt i högsäsongen så det var inte tokvarmt utan mer som bra svensk sommar. Flyresorna gick jättebra och barnet sov mest hela tiden. Det är ju så lätt att amma eller ge flaska vid start och landning i den åldern då de äter ofta och gärna.

Vi åkte igen vid 15 månader och det var allt annat än lugnt och skönt. Passa, passa, passa och barnet hade börjat vägra att sova i vagnen så vi fick snällt gå hem innan kl 20 varje kväll. Barnet var dessutom inte törstig/hungrig vid landningen på hemresan eftersom hon hade ätit mat på planet och fick då ont i öronen.

Förlåt men jag måste fråga. Skriker aldrig dina barn hemma för att de är t ex hungriga, trötta, har slagit sig eller inte får som de vill?

Mitt barn kan vråla lite då och då. Jag upplevde ingen större skillnad i skrikfrekvens på flygplanet mer än att det var lite mer pinsamt då hon störde betydligt fler än vad hon gör hemma.

Vi har rest otroligt mycket innan vi fick barn och jag har aldrig upplevt att barn skriker mer på flygplan än vad de gör hemma eller på tunnelbanan. Däremot kan det vara många barn på samma plan som alternerar sina små utbrott.

Exakt. Så länge föräldrarna känner att de klarar av att hantera situationen är det fritt fram.

Personligen skulle jag inte rekommendera förstagångsföräldrar att resa till Thailand med en 2-månaders, mest för att man måste ha hittat rutiner, fått ordning på maten och sömnen (inklusive sin egen) innan och känna att man har koll för att kunna njuta av semestern.

Jag bor utomlands och flög hem till Sverige när första sonen var 6veckor. Var också på semester i Spanien när andra sonen var 4.5 månad gammal, gick utomordentligt bra 

Precis som med att språken är olika så är ju naturligtvis även olika hur olika folkslag klarar av det klimat där dem bor. De anpassar sig såklart. Förövrigt så ser du väldigt sällan en thailändare, grek osv osv ute med sina småbarn på dagarna. Den kvoten fylls av dumma skandinaver istället. Och om du nu undrar varför barnet måste få ut något av resan så gör det ju resan totalt bortkastad och fruktansvärt onödig. Tänk själva vad ni utsätter era spädbarn för istället för att ni tycker det är avkopplande med en semester med hela familjen. En nyfödd behöver lugn och ro.. Inte bli släpad mellan hemmet, till flygplatsen med 1000 tals människor, ombord på planet, utsättas för tryckförändringarna och luften i 2-12timmar, ut från planet, vänta på bagage i en överfylld ankomsthall, vänta på transferbussen i stekhet sol med barnet i famnen lr i vagn, sitta på bussen, av med barnet o in på hotellrummet o sen in i vagnen och ut till stranden.. Och däremellan blöjbyte, mat/amning och lek och få barnet att sluta skrika sig hes för att det är för varmt. Seriöst är det semester?. Jag är dessutom glad att allt fler arrangörer inför barnfria hotell så att man slipper beblanda sig med föräldrar som sätter sitt eget intresse före barnets bästa. Jag skulle skämmas att ta med min nyfödde på en solsemester.

nej barn i varma länder "lider" lika mycket av av värmen som nordiska barn som kommer dit. Hur de hanterar det beror såklart på hur väl föräldrarna agerar. Förövrigt så ser man visst nyfödda utländska barn på stränderna runt medelhavet. faktiskt mer än nordiska nyfödda ( då de flesta familjer inte brukar resa utomlands med helt nyfödda, utan de brukar vara 5-7 månader de flesta i alla fall)
Det är också mer vanligt att vi nordbor skyddar barnen mer mot solen än "invånarna".
jag kom nyss hem från en resa vid Medelhavet på en plats där det är ganska ovanligt med nordiska turister.
Man kunde dock urskilja dem genom att de barnen ex hade hatt och UV kläder vilket lokalbefolkningens barn inte hade.
Jag har heller aldrig upplevt det panikscenerna du beskriver med hysteriskt skrik och stress med mina barn som små, vare sig hemma faktiskt eller då vi rest.
Och min undran som du beskriver var ingen undran, för i vår familj har liksom hela familjens behov räknats och inte bara spädbarnens. Storasyster 3 år minns ex en solresa vi gjorde då hon var liten och lillebror var 8 månader. Han minns såklart inget men hade det bra där och då precis som storasyster. och vi.

När som helst. Vi åkte i och för sig inte till några varma länder när våra barn var riktigt små, men dottern flög ofta under sina första levnadsår. Det var inga problem alls.

Om man åker till varma länder får man väl amma lite oftare helt enkelt.

Är det din egen gissning eller vad grundar du ditt påstående på om att barn inte har någon särskild glädje av att åka utomlands förrän i kanske 3-års åldern?
Jag har rest med min lillkille både när han var åtta månader, 1½ (det året reste vi två ggr på solsemester) samt 2½ o han har såvitt jag har sett haft roligt samtliga ggr.
Vi har badat i poolen o i havet, lekt på stranden o i lekplatser, umgåtts o varit tillsammans - vad är det med det som skulle vara tråkigt för ett barn under tre år?

Håller helt med dig!

Jag har som sagt rest med min yngste sen han var åtta månader o min äldste sen han var tre år (de är nu fem resp. tio år) o jag har heller aldrig upplevt något av det som den tidigare skribenten beskrev ang. skrik o panik o att stå i hettan o vänta på transferbussen o att barnen "släpas" hit o dit mellan stranden o hotellet.
Vi har rest utomlands 1-2 ggr per år de senaste sju åren (både charter o reguljärt så att säga) o inget av mina barn har någonsin skrikit eller gråtit vare sig på flyget eller i transferbussen.
Inte heller i väntan på bussen eller för att det har varit för varmt.
Inte heller har de skrikit när vi har varit på skidsemester i svenska fjällen o vi har åkt bil i fem timmar (längre än flygresan till Medelhavet) o det har varit 20 grader kallt i fjällen.
Om föräldrarna tar det lugnt så kan jag liksom inte se att barnen "släpas" någonstans. Mina barn har varit nöjda o glada vare sig vi har varit vid Medelhavet, i Stockholm, svenska fjällen eller i den mindre västmanländska ort där vi bor!
Jag håller även med dig ang. att hela familjens behov räknas - om jag o äldsta sonen blir glada o nöjda över en veckas sol- o badsemester så har jag gjort bedömningen att lillebror också är glad o nöjd, vilket han även har varit.
Båda mina barn minns de resor de har gjort sen 2-3-års åldern - men å andra sidan så förstår jag inte denna hysteri med att barnen måste minnas allt man gör?! För så som någon skrev så är det ju inte någon mening med att fira vare sig jul, födelsedagar eller gå till lekparken då innan tre års ålder om barnet ändå inte minns något - eller hur menar man??
Det gäller väl att njuta o ha det bra just då - o jag personligen anser att det mer än väl är semester även fast man reser med småbarn; för mig är det t.ex semester att slippa matlagning, tvätt, städning o regn o ytterkläder, o att kunna vara med barnen i värmen (vare sig det är 25 eller ´35 grader) o sola o bada o äta god mat o bara ha tid att umgås.

Svärföräldrarna bor utomlands så vi reser ganska mycket med barnen. Alternativet att inte träffa Farmor och Farfar förrän de är över 5 år fins inte riktigt Efter 4 mån har vi bara utgått från temperaturer (dvs undvika att åka när det är som varmast) och när det går flyg.

Ska man på semester tror jag att det blir roligare för alla inblandade om barnet är minst 3 år men det är om jag utgår från vår äldsta dotter

Man ska aldrig åka med barn. Det förstör hela semestern.

då bör man ju inte göra något med sina barn förrän de är 4 år - för de lär ju inte minnas något ändå!!