Bryter jag mot någon lag? (flytt med barn)

Vad menar du med första meningen? Vad har 6 dygn i månaden med saken att göra?

Och? Var har ts skrivit att han skulle vara en usel pappa? Om han vore det, varför stämmer hon inte honom för att få enskild vårdnad och varför lämnar hon barnet med honom?

Är han en dålig förälder för det? Hade han möjligheter arbetsmässigt att ha växelvis då? Bodde ni nära varandra? Hur gamla var barnen? Du vet kanske inte det, men det kan finnas skäl till att man inte kan ha växelvis boende.

Jag förstår mer än du tror. Varför förutsätter du att pappan i detta fall är usel?

Därför att du skriver

"Varför skulle en flytt från gemensamma bostadsorten vara det bästa för ert barn? Vill pappan inte ha barnet boende hos sig"

Tydligen så vill han ju inte eftersom barnet bor 6 nätter i mån hos honom

Och? Det är frågor. Ts har inte skrivit något om vem som har bestämt att barnet ska vara med honom 6 dygn per månad...

Konstig slutsats tycker jag.

Kanske min erfarenhet

Pappan anser att det är det bästa för henne, och att hon (vilket även jag tycker) självklart måste ha en dagisplats på orten eftersom han jobbar - om hon nu skulle stå skriven hos honom.
 Det kommer att bli 17 mil emellan oss. Han har redan en dotter på en ort som kommer att hamna precis emellan punkt A (nuvarande ort) och punkt B (min nya bostadsort).
Mitt förslag är ju då att vi möts upp på "mellanorten" eftersom att han ändå ska dit för att hämta och lämna sin andra dotter.
Detta går han dock inte med på av någon anledning. Det är nästan 9 mil till "mellanorten" från både punkt A & B.Vi bor inte tillsammans. Vi separerade i April detta år, och dottern står skriven hos mig sedan dess.
Pappan vill, men har ju ingen möjlighet att ha henne oftare utifrån hur hans arbetsschema ser ut.
Hon har alltid varit hemma med mig, och efter separationen har hon vistats hos sin pappa i snitt 6 nätter i månaden. Pappan har själv sagt att han vill ha en "ensam helg" var månad eftersom att han jobbar så pass mycket, och redan har ett barn 3 helger av 4.
Jag står för att det är en flytt, helt klart. Min fråga var på ett juridiskt plan.
Jag har dock pratat med både polis, jurist, skatteverket och socialen och de säger att jag självklart skall ta med mig barnet för den fysiska flytten. Jag kan ju som sagt inte lämna henne ensam på orten.
Nej, vi står inte i någon kö eftersom jag anser att hon inte är i behov av någon barnomsorg eftersom jag studerar hemifrån.


Till saken hör att vissa omständigheter har lett till att jag blivit erbjuden skyddat boende tills dess att jag flyttar, och polis har även påkallat besöksförbud tills dess att allt detta retts ut.
Pappan är en snäll person.. Så länge han kan hålla humöret i schack.
Han är ganska.. Labil, om ni förstår vad jag menar? 

Jag kan forstå att pappan inte vill se båda sina barn bo på anda orter.

Klart pappan kunde ha henne oftare, han har ju normala arbetstider - hon kunde ju bo hos honom, och han fixar dagisplats. Vad säger han om det? Och vad säger du om det?

Eller finns det inga dagis som oppnar tidigt?

Han har själv godkänt att sin första dotter bor på annan ort då han ansåg att det vore det bästa för henne...
(hon var skriven och bosatt hos oss tills hon var 4, och sen var det helt plötsligt bättre för henne att flytta till en annan ort och börja på en ny förskola, eftersom att han jobbade så mycket? trots att hon faktiskt bara var på dagis drygt 6 timmar om dagen 4 dagar i veckan, och övrig tid var hemma med mig...)

Han kan inte ha henne oftare än på helgerna. Ska han ha med henne på jobbet då, menar du?
OM hon nu skulle bli skriven på hans adress så innebär det att vår 15 månader gamla dotter måste vistas på dagis 11 timmar om dagen - 5 dagar i veckan.
Han säger dock att det skulle funka finfint och att hon nödvändigtvis inte alls måste vara på dagis 11 timmar om dagen 5 dagar i veckan, eftersom att HANS mormor och morfar skulle kunna ställa upp och lämna och hämta henne på dagis på dagarna..
Vilket i sin tur innebär att hon skall vakna upp på morgonen utan sin pappa (han åker senast 06 och hon vaknar oftast inte före 08), bli lämnad på dagis av människor som i dagsläget är så gott som främlingar, vara på dagis i 5-6 timmar, bli hämtad av dessa "främlingar" och umgås med dom tills dess att pappan kommer hem från jobbet och umgås med honom i 2 timmar innan hon sen skall sova... För att vakna upp dag efter dag och göra samma sak igen.
Det går JAG definitivt inte med på. 

helt onödigt att hon isf bor hos honom då han inte har tid med henne ens

Ok, han har ju en fullt godtagbar lösning (farföräldrar är inte främlingar), men det är du som motsätter dig det.

Men han 'är ju inte ens med sitt barn då. Det är väl bättre barnet är med sin mamma som KAN ta hand om barnet

Jag vet inte vad som är bättre; jag ville mest veta om det handlade om att han faktist inte kunde ha barnet, eller om det bara var mamman som mottsatte sig det.

Vår dotters farföräldrar finns inte i hennes liv.
"Farfar" har hon aldrig träffat och hennes så kallade farmor är en suput utan dess like.
Det är dotterns pappas morföräldrar vi pratar om (vad ska man kalla dem? gammelmormor och gammelmorfar?).
Och jo, de är lika mycket främlingar för henne som t.ex. kassörskorna på Ica - då de träffs ungefär lika ofta.

Så.. Jag anser då att det bästa för vår dotter är att vara bosatt hos mig, som faktiskt kan vara hemma och ta hand om henne och ha en stadigvarande "helgrelation" med sin pappa, än att bo hos sin pappa och träffa honom drygt 10 timmar i veckan.
(de där 2 timmarna på kvällen, alltså)