Detta måste väl vara autism? Hur ska man få föräldrarna att inse?

Ok, nu har vi träffat föräldrarna och då sa de direkt spontant att sonen skulle utredas för autism! De hade bara velat vänta tills han fyllde tre för átt se om situationen skulle bli bättre, men det har snarare blivit sämre. De är helt på det klara att han har något inom autism spektrumet, dock verkar de tro att det är Aspergers han har. Men jag trodde inte man satte den diagnosen på så små barn? Har aldrig riktigt fattat skillnaden mellan autism och aspergers, någon som vet? Sonen verkar i alla fall normalbegåvad och han har utvecklats normalt i alla andra områden som det motoriska, kunna lägga pussel, använda en ipad osv. Han kan härma hel långa meningar från filmer men säger ytterst få ord självmant. Om hans mamma till exempel frågar vad han gjort hos dagmamman skulle han aldrig kunna svara. Och har lever helt i sin egen värld, vill bara vara i ett eget tomt rum under släktkalaset nu i helgen. Hälsar inte på någon oh ger ingen en blick när de säger hej. Efter ett tag tog föräldrarna in honom i vardagsrummet där vi andra var och då sprang han och gömde sig bakom soffan där han satt och gallskrek och höll för öronen... Och detta är alltså bland slänten som han träffar flera gånger i veckan så inga främlingar eller vanlig blyghet...

Va bra att det har kommit igång nu. Fortsätt och stötta familjen.
Tipsa om bra böcker att läsa, Explosiva Barn av  Ross W Greene, Problemskapande Beteende av Bo Hejlskov.
Några hjälpmedel som kan vara bra att veta om är Timstock, Bolltäcke, Sigvart Dygnstavla, Veckotavla med olika färger, Idag-boken. 
Många bilder som man brukar använda sig av bygger på PECS, ett bildsystem som enkelt visar och förklarar saker som man kan behöva träna på. Tex bildschema för påklädning, vem man ska träffa, vilken dag det är skola eller helg. Tex när det är släktkalas, att det kommer vara den och den där, först ska vi hälsa, NN fyller år och kommer få presenter, kl X äter vi mat. 
Om man förbereder sånt så kan man till viss del undvika så som det blev för honom nu i helgen.  

Bra sak att investera i kan vara lamineringsmaskin, då kan man göra schema och bilder som man har till hjälpmedel. Det kan vara bra att ta kort på vanliga platser, hus och personer som är i hans vardag. 

Ju mer han är förberedd på vad som ska hända desto säkrare och tryggare blir han. Tryggheten gör att det blir mindre utbrott och han blir en glad kille som kan utvecklas som han ska. Kanske i hans egen takt men det är lättare för honom att gå framåt om han är glad, nöjd och förstår sig på världen.

När min dotter var liten var hon bara inte missnöjd alls men ville oftast vara på armen hela tiden.

så du kan inte sätta diagnos och ta det med föräldrarna, han lär ju börja förskoleklass någon gång och då ser de.
Min dotter fick diagnos vid 4 år innan sade hon inte ett ljud när hon var 6 år började hon prata.

Hej!
För tidigare kommentar amg att man inte kan ställa diagnos under 3 min son är 2,5 år han har just fått sin diagnos. Det finns numer forskning som visar på att rätt stöd vid tidigt ålder kan göra stor skillnad. Soc kanske vore en idè. Men försöka uppmuntra till besök på bvc med. Det bör märkas där om det är som ni beskriver. kanske gå via språkutveckling. En ska jag såg tydligt på min pojk var just språket att det var försenat.(språket är ju inte försenat på alla barn) Vet inte hur det är med denna pojk men kan ju va ett sätt. Att använda det som en uppmuntran att gå till bvc för att kunna få hjälp av logoped. De kommer säkert att kunna märka om det är autism det handlar om.