Besök på BB?

Kan du inte be mannen ta med bebisen ut i korridoren och då låta tex svärföräldrar komma och besöka.
Hos oss får ingen mer än syskonen komma och hälsa på inne på rummen. Sen får man själv gå ut utanför  själva BB. Så om din man och svärisarna tjatar så kan du ju göra så.

Men annars tycker jag att du som nyförlöst ska få avgöra om du orkar med besök eller inte. Bebisen är ju fortfarande nyfödd om dom träffar den när ni kommit hem och landat. Denna gången har ni ju oxå ett syskon att ta hänsyn till, det tar ett tag för dom att förstå och landa oxå :)

Ibland är det lite hysteri över att alla ska se dom under första dagarna tyvärr.... 

Där jag födde rådde det besöksförbud på BB för andra än bebisens pappa (om han inte redan var med) och äldre syskon till bebisen. Mycket skönt att slippa diskussionen.

Vi tog inte emot besök alls första veckan, alltså inte ens när vi kom hem från BB. När de sen fick komma fick de bara stanna en timma och sen gå igen. Jag för min del orkade inte ha folk omkring mig, hade ont när jag satt och försöka få grepp om det här med amning, vilket gick bättre utan folk som stirrade på mig.

Och du lycka till och hoppas att denna förlossningen går smidigare!!!

Min sambo frågade innan besök kom, för han ville va säker på att jag orkade. Men jag som är så översocial tyckte de va mysigt med lite besök. Och lite sällskap. Men var så skönt att sambon inte tog för givet, det är ju inte han som fött barn så han visste inte hur ont man hade efteråt. Jag menar, besök spelar ju knappt de någon roll, tycker att du ska få bestämma då det är du som fött barn.

Lycka till!! :)

Nej, det är inte bara du som känner så!

Jag var också oerhört trött och hade jätteont. Fick besök dagen efter av svärmor, sambons bror och min bror och de stannade i nån timme. Det var helt tillräckligt för mig. Hade hellre velat att de kom några dagar senare eller när vi kommit hem egentligen. Men såhär i efterhand var det väl lite fint också, att dela ett av de första ögonblicken med dem.

Tycker din man får prata med sina föräldrar och säga att de är välkomna hem till er senare helt enkelt. Det är faktiskt inget stress med att träffa bebisen!? Stress blir det ju däremot för en trött och utelämnad (så kände jag mig) mamma.

Tack söta ni
Ibland känns det som om alla ser det som självklart att hälsa på direkt, och att det på något sätt är "deras rättighet". Men om det är dag ett eller sju spelar ju kanske mindre roll....
Ibland kan det vara mysigt med besök, men helt ärligt så vet jag inte det förrän just då. För mig känns det inte som någon självklarhet att hälsa på precis ombedelbums.
Och precis som du skriver Norken så har vi ju ett blivande storasyskon också.
Har hört att många ställen infört besöksförbud (med undantag för barnets förälder och syskon), och då är det ju inget att diskutera.
Sist kände jag bara att jag ville vara själv, men om det berodde på omständigheterna i sig är ju svårt att veta innan.
Förstår liksom inte riktigt hysterin, blir lätt stressad bara av tanken med stirriga besökare som vill hålla ska tycka en massa om allt...
Vet inte vad det är när man är gravid eller nybliven mamma - vissa verkar tycka att man liksom har rätt att klämma och känna och tycka precis hur som helst.

Man är på BB så kort tid så jag förstår inte varför man ska behöva få besök där.
Man måste väl ha rätt att landa i allt det nya innan man tar emot besök?
Ibland känns det som att de blir något slags statusrace i släkten/bekantskapskretsen i vem som fick träffa bebisen först. Herregud, han/hon kommer vara bebis ett bra tag. Då är det väl trevligare att ses på hemmaplan sen?

Håller helt med, det är någon slags hysteri, eller som du skriver "Gladskit" - att det är som ett statusrace att träffa bebisen först....
Efter förra förlossningen så låg jag nedsövd de två första dygnen, och då min svärmor bodde närmast var hon först på plats.
Sen får man hör det första man gör när man träffas -  och själv har duktig ångest för att ha missat de första timmarna som alla pratar om som "dom viktigste" - att "hon minsann var den första som fick hålla henne och att hon minsann satt och gosade de första timmarna som är så speciella och viktiga.
GAH, tack för den, kändes ju väldigt upplyftande...
Sen fick jag höra det ett par gånger till och var tvungen att säga ifrån på skarpen.
Helt absurt att höra 3-4 i släkten som satt och dividerade om vem som träffat det lilla livet först, hållt det först, och fått passa den först. Precis som om det är väsentligt - det är väl ingen tävling eller...???
Matt blir man...
Har nu varit på det BB jag troligtvis kommer att förlösa på denna gång, och där har dom faktiskt ändrat reglerna så att bara pappan till barnet och ev. syskon får hälsa på. Sen har dom ett allmänt rum på en annan plats med lite olika sittgrupper som man kan träffa övriga på om man vill, precis som några av er erfarit tidigare.
Känns jätteskönt, sist var det liksom öppna svängdörrar in till mitt rum. Där kunde jag ligga och sova, vara under behandling eller vad som helst, och rätt som det var kom släkt eller vänner in. Var liksom hela tiden på ett slags "stand by"-läge, om någon skulle komma (vilket det gjorde hela tiden).
Ibland kan det absolut vara skönt och mysigt med besök, men den gången slog det verkligen över helt. Känner verkligen att jag vill ha lite lugn omkring mig denna gång, och liksom "ta igen lite" också, och ta in allt tillsammans med min man och dotter