• JillyJ

    De gör skillnad på syskonbarnen/barnbarnen!

    Jag undrar bara hur ni hade agerat - om ni hade agerat;

    Jag upplever att min mans föräldrar och syskon gör skillnad på makens systers barn och vårt, och detta börjar bli lite väl uppenbart. Systerns syster och hennes kille ska tex åka på en utflykt till nöjesparken imorgon och tar deras två barn med sig, men vår dotter har aldrig fått det erbjudandet. Likaså farföräldrarna, de gör saker spontant med deras barn men aldrig med vårt. De är 4 och 1, pojkar. Vi alla träffas ganska ofta och bor på samma lilla ort.
    Vår dotter är 3 år, har ett eldigt temperament och är inte rädd för mycket och kanske kan uppfattas som dryg ibland, men ändå?!


  • Svar på tråden De gör skillnad på syskonbarnen/barnbarnen!
  • Vinterankan

    Jag har en liknande situation med mina föräldrar och min vän också, men åt andra hållet. Vi har båda syskon som är sura för att de tycker att våra föräldrar ägnar mer tid åt våra barn än åt deras. Och i båda fallen så handlar det inte alls om att föräldrarna gör skillnad på barnen utan på hur vi är som föräldrar och vår relation till våra föräldrar. 

    Min syster t.ex. är sur på min mamma för att hon är mer med min dotter än med hennes barn. Men mamma bjuder aldrig hem oss, ringer aldrig och föreslår en utflykt och kommer aldrig och hälsar på. Men däremot så ringer jag henne säkert en gång i veckan och frågar om jag kan komma och hälsa på med mina barn och väl där så sitter vi och hänger, jag kanske fixar maten åt oss. Det är alltså rätt lugnt och skönt och min mamma behöver inte passa upp eller vara barnvakt. Jag skickar också ofta mms med bilder och filmer för jag vet att hon gillar att få det. 

    När jag ska på utflykt med dottern så ringer jag ofta mamma och frågar om hon vill följa med. När jag skulle på skidsemester så ringde jag och frågade om hon ville följa med (varpå hon ringde min syster och frågade om hon också ville följa med men det ville hon inte).

    Det är helt enkelt så att JAG jobbar aktivt för att min dotter och min mamma ska träffas, min mamma gör inte ett dugg på eget initiativ. Fast min syster verkar tro att allt sker på mammas initiativ och att tid med min dotter gör att tid tas från hennes barn vilket inte stämmer. 

    Jag diskuterade det här med en vän till mig och undrade om de hade samma problem eftersom att de är så många syskon med barn i samma åldrar och de hade precis samma problem. Ett av syskonen har fått för sig att mamman åker runt till alla syskon och passar deras barn till höger och vänster och hittar på roliga saker att göra med alla barnbarn utom deras barnbarn. Men så är det inte, utan alla andra syskon åker helt enkelt hem till sin mamma och hälsar på och när de är där så kan det kanske planeras för något umgänge eller utflykt.

    Så det jag vill säga med det här är att ni kanske missuppfattar situationen. Ni kanske ska ta egna initiativ och fråga farföräldrarna om de vill ta med ert barn på utflykt, åka och hälsa på dom utan att det alltid blir ett besök där det måste fikas och umgås utan man bara kan vara. De kan fortsätta med sin städning eller trädgårdsarbete med ert barn som "hjälper till" medan ni fixar middagen. Ring och fråga om de vill följa med när ni åker på utflykter. 

Svar på tråden De gör skillnad på syskonbarnen/barnbarnen!