Är det okej enligt dig?

Jag tycker absolut man kan säga till ett barn fastän man inte står barnet nära - eller ens känner barnet. Speciellt då barnet stör sin omgivning utan att föräldrarna reagerar, utsätter sig själv eller annan för risk eller gör något uppenbart dumt. Visst är det egetligen föräldrarnas uppgift, men i de fall där föräldrarna brister i uppfostran är det ju bra at någon med lite mer koll kliver in och tillrättavisar. Det är inte alltid föräldrarna som avgör vad som är ok och inte.

Jag har inga problem om någon säger åt sonen, om det är en befogad tillsägelse, och vi eventuellt missar det.

Men de situationer som du beskriver är ju helt galna och jag tycker dina släktingar verkar lite...hysteriska...

Jag tycker att det beror helt på vad det handlar om. Självklart ska andra vuxna kunna säga till mina barn om dom gör något fel men jag ser gärna att vi själva får en chans att först säga åt förutsatt att vi är på plats såklart. Jag själv föredrar inte att säga åt andras barn i första taget, jag ger alltid föräldrarna en chans att första säga till om dom är med alltså, säger dom inte ifrån eller inte är i närheten så säger jag givetvis till om det behövs! Tack å lov är det sällan någon annan vuxen som behöver säga åt våran son (dottern är bara 2 månader) men händer det så kan jag ibland bli irriterad för då handlar det oftast om oförståelse, våran son är uppfostrad och har respekt för oss och andra vuxna (han är 6,5 år) Han skulle aldrig slåss eller liknande och är väldigt försiktig av sig men tex. så kan hans farmor som inte har något tålamod med barn tycka att vår son är för högljudd ibland eller för sprallig, dom ses väldigt sällan å när dom väl ses blir våran son alldeles till sig å vill visa alla sin saker, berätta om saker han varit med om och liknande, då kan farmodern bli sur och säga åt våran son att lugna å då blir jag irriterad faktiskt, han är ett barn och ska inte behöva få höra att han ska lugna sig när han är glad å bara vill visa sin saker så det beror helt på situationen alltså. Svårt att göra en bedömning av din situation men säger någon till mitt barn å jag inte håller med så säger jag ifrån

Håller iofs med om det som någon skrev, det är inte alltid föräldrarna som kan bestämma vad som är rätt och fel eftersom det finns otroligt många föräldrar som brister i sin uppfostran och då måste man såklart gå in å säga ifrån om det behövs. I erat fall låter det som att dessa människor inte riktigt har koll på hur en ettåring beter sig, man blir inte arg på en ettåring å dom kunde ju ha pratat med er istället för att gå på barnet!

Öh? Är deras barn tillräckligt gammalt för att sitta i en gåstol så förstår jag inte problemet. Min dotter på 10 mån har en kamrat som är 8 månader äldre och de har varit på golvet tillsammans sedan dottern var kring 4 månader, utan problem. Eftersom jag litat på ettåringen och visat att man klappar bebisen och är närvarande och har uppsikt har det inte varit ett problem. Hennes kompis kramades och pussades gärna nu när dottern är tio månader jagar hon honom och han lockar med leksaker

Förstår inte deras problem, barn brukar uppskatta andra barn, dottern uppskattade honom som jätteliten

Och befogat kan man säga till, men i första hand kan man ta det med föräldrarna, sålänge det inte är någon fara, t ex att man måste lyfta bort barnet NU.

Bara läst ts.
Naturligtvis tycker jag att det är ok att andra också säger till barnet, uppfostran görs av alla, inte bara föräldrarna. Genom att andra säger till och sätter gränser (precis som de gärna får berömma mitt barn, och leka med det etc) så lär sig barnet att man ska lyssna på alla, inte bara sina föräldrar.

beror helt på vad det gäller, vanlig normal svenssonuppfostran, såsom "man ska inte slåss" "man ska inte vara elak mot  djur" man ska inte rita på väggarna" "slå på glas"  "svordommar" osv osv osv det tycker jag är helt rätt och riktigt att alla hjälps åt att markera för barnen att det är fel! Det är ju inte bara vi som föräldrar som fostrar och ser till att våra barn lär sig vad som är rätt och riktigt utan hela samhället, skola, anhöriga, grannar osv.

Jag tycker det är helt ok om någon (med sunt förnuft) säger till mitt barn när vi är borta. Säger själv till andra barn när jag tycker det är befogat.

De händelser du räknar upp däremot låter helgalna, där har era värdar inte gjort rätt - tycker jag. Var dom trötta?