cosinus skrev 2012-08-14 23:06:08 följande:
Min karl sover också hårt, det är ett problem att det som du säger tar lika mycket energi att väcka honom som att göra det själv. Det andra problemet är att han kan verka vaken och svara på tilltal utan att vara det. När minsta var nyfödd så hade vi skilda sovrum för att jag skulle ta bebin och han skulle ta de 3 äldre. Det funkar för de äldre kommer ju själv och lägger sig hos honom så han behöver inte vakna. Men iaf så behövde jag på toa och bebin var vaken och halvlessen så jag gick in och väckte honom typ 3 på natten och sa att nu måste du ta xxx för jag måste gå på toa. Visst svarar han lägg henne här, och så sträckte han ut armen så jag kunde lägga dit henne. Det var på hans utsida av sängen. När jag kommer tillbaka så ligger han i fosterställning och snarkar med ryggen mot bebin som ligger och verkligen balanserar på kanten. Jag blir skitförbannad, han vaknar och blir förbannad för att jag lämnat en unge hos honom utan att väcka honom. Han minns alltså inte att han sagt att det är ok att lägga henne där. På morgonen minns han inget av vad som hänt under natten.
På samma sätt kan jag säga "xxx är vaken, tar du det den här gången" och han svarar ja......inget händer. Jag frågar igen, och han svarar "jaja, jag fixar det"....... inget händer. Sen upprepas det typ 2 ggr till och till slut lackar jag ur och sparkar till honom och säger i inte så mild ton "Men för helvete gå upp och ta xxx nu då" Vilket resulterar i att han helt förvånad och surt säger "Määääh, du behöver ju inte vara så sur ju, du kan väl fråga snällt". Då minns han alltså inte de första 4 gångerna då jag faktiskt frågat snällt och han svarat.
Men barnen lyckas till slut skrika honom vaken. Däremot händer det ju ofta att om jag sover i ett annat rum så vaknar jag först och då jag ofta lägger mig innan så vet jag inte om hans gått isäng eller duschar eller somnat framför tv-n så det har hänt mer än en gång att jag fått gå och kolla och ungefär lagom tills jag vaknat-lyssnat-väntat-pallrat mig ur sängen-gått genom huset så brukar han faktiskt börja röra sig någon meter ifrån det illvrålande barnet och de gångerna vänder jag bara och går och sover igen.
Usch vad jag känner igen det där. Jag har flera gånger spelat in min sambo på telefonen när jag pratar med honom på morgonen så han får höra hur knäppa saker han säger. Och han har inget som helst minne av det.
Måste ju vara lite skrämmande för dom med tycker jag, att inte ha något som helst minne av att man är "vaken".
Han försöker också dra den där med att jag ska vara snäll och trevlig, för då vaknar han påstår han. Men han sover sig ju igenom alla mjuka och snälla försök till väckning och vaknar först när man är förbannad och nästan knuffar honom ur sängen.
Jag önskar verkligen att det fanns någon som hade tips på vad man kan göra, sedan önskar jag att min sambo insåg vilket problem det faktiskt är, och att han skulle ha en stark vilja att försöka förbättra saken, men icke.
Sovmorgon är bara att glömma, för att jag måste varje morgon väcka honom, och efter det har jag svårt att somna om. Jag förstår inte hur han lyckas ta sig upp dom dagarna jag åker tidigare än honom, men det förstår han inte själv heller.
