varför kub?

Jag är bara 24 år gammal men i mitt landsting får alla som vill göra KUB. Vi tackade bestämt nej av precis samma anledning som du. Vad ska jag göra om jag får veta att chansen är 1 på 200 att mitt barn föds med downs syndrom? Förmodligen ingenting annat än att må väldigt mycket sämre under graviditeten... 

Det enda skälet som fick mig att tveka var att det hade varit kul att få ett tidigt ultraljud och redan i vecka 13 få se att bebisen levde och mådde bra, men det kändes inte som ett starkt nog skäl.

KUB är inte obligatoriskt i nån ålder i nåt landsting... jo att erbjudas men inte att göra.

Vad de flesta vill med vetskapen är väl att m h a resultatet besluta om ev. abort. En del vill "bara" veta för att ev. kunna förbereda sig inför barnets ankomst...

Med resultatet kan man antingen bli lugn, eller så kan man förbereda sig på att bli förälder till ett barn med downs

Förutom DS så finns det två andra kromosomavvikelser man tittar på. Dessa två andra kan medföra missbildningar och att barnet dör kanske redan innan förlossningen. Det gör att det kan vara bra att upptäcka tidigt så man kan avbryta graviditeten tidigt om så behövs. För att slippa extra obehag sen. 
Men dessa är inte alls vanliga. så det är inget att oroa sig över. 

Jag blev "övertalad" av min BM att göra KUB. Jag är 23 år och tyckte själv att det verkligen inte fanns någon anledning. Men hon beskrev det som ett gratis UL. Det lät bra tyckte jag. Ångrar mig faktiskt idag.
Vi fick en något förhöjd risk vilket medförde en massa jobbiga beslut om fvp med mera och en oro som jag hade kunnat slippa.
Tyckte du tog rätt beslut. Önskar att min BM hade informerat mig om detta när hon pratade om KUB.  

Jag är 29 och gjorde Kub just för att vi ville vara förbereda oss för ett ev barn med DS,inte för att vi ville göra abort om så var fallet.

Jag frågade själv efter KUB hos på inskrivningen, är inte i åldersgruppen då jag är 27år.
Hade det visar hög risk så hade jag gjort fostervattensprov osv. Kan ärligt säga att jag inte vill ha barn med DS så får jag vara en hemsk människa i mångas ögon. KUB är inget säkert test, rena gissningsleken egentligen men kändes bättre för mig efter jag varit där. Vi fick 1/1977 chans att vårt barn skulle ha DS dvs ingen hög risk.

Självklart finns det väl ingen som vill ha ett barn med DS eller nån annan avvikkelse, men just det om man får reda på att man har högre risk, hur blir då resten av graviditeten? Abort känns liksom inte som ett alternativ när det är ett planerat barn.

Sen har vi ju ett friskt barn sen innan så jag tror ändå inte att min risk är så stor. Hade vi haft ett barn sen innan med t ex DS hade jag säkert resonerat annorlunda. 

En utan mina bästa vänner ( som är flera år yngre än mig ) fick en flicka med Ds och hon har ett friskt barn sedan innan. Så man vet ju aldrig!

Jag har gjort det framförallt för att få ett tidigt ultraljud och se att det ser bra ut så långt. Denna graviditet har vi fått förhöjd risk, men valt att inte gå vidare med fvp då vi ändå inte kommer att ta bort det. Däremot har vi blivit erbjudna en extra organscreening kring v.22 och den kommer vi att göra.
Jag tycker att det är jättebra att du funderar igenom varför du vill göra kub/nupp och hur du går vidare med resultatet. 

Dolphingirl: Hur kan du veta det? Att det är självklart att ingen vill ha ett barn med DS eller annan avvikelse? Dra inte alla över en kam. Sen om majoriteten ev tycker det är en annan sak. Vet fler som skulle vilja ha ett annorlunda barn framför ett "normalt".

Jag är 38 år, väntar mitt första barn som är oerhört välkommet. Planerat sedan ganska länge. Det tog tid ...

Jag har tagit blodproven till KUB och får UL för det om några veckor. Är det förhöjd risk kommer jag göra ett fostervattenprov som ger ett säkert svar, svart på vitt.

Är det då ett barn med kromosomfel (21 DS eller 13 eller 18) så blir det en sen abort för min del. 

Jag är 24 och kommer göra KUB. Får vi hög risk så gör vi fostervattenprov, trots missfallsrisken.

Och antagligen avbryter vi graviditeten om det skull visa sig att barnet är sjukt, främst för vår sons skull, ett sjukt barn tar mycket tid och det skulle inte kännas rättvist mot syskonet.

Jag tror att det är viktig att man vet hur man ska gå vidare om man gör KUB. Att man talat igenom det och är säker.