Har min son verkligen ADHD? Känner ni igen beteendet? Hur kan vi få hjälp?

Oj, tack för era svar! Jag har en fråga till er! Ni som ger era barn medicin som t ex Ritalin eller Concerta, vad är det för slags medicin, alltså vilken form? Flytande, tablett..? Vad säger ni till era barn? Vår son skulle såklart börja fråga en massa om varför han måste ta den. Jag vill helst inte berätta för honom om att han har ADHD och eventuellt något annat, men det är svårt att ljuga eller hitta på något för han är ju så jäkla smart..

Sen har jag en fråga till. Ritalin/Concerta/Strattera hjälper ju mot ADHD-symptom, hjälper det även mot något mer av det jag skrev? (Som Little Ms Chatterbox skrev där uppe t ex, tvångsbeteende osv)? Hur gör man med de autistiska dragen/symptomen? Får era barn någon annan slags hjälp mot det?

Tack så himla mycket för era svar :)

oM DET HJÄLPER MOT JUST TVÅNGSBETEENDE VET JAG INTE MEN MAN KAN SÄGA ATT *typiskt, orkar inte ändra, förlåt*
Man säga att det gör att de saker som annars skulle utlösa ett tvångsbeteende inte känns så allvarligt. Tex att se en spindel, för någon som är rädd för spindlar skapar stress, ångest och oro. När man känner det här olika känslorna så kanske ett redan existerat tvångsbeteende blir värre, även om man kanske inte själv är medveten om vad det är som utlöser tvångshandlinarna så kan det bli lugnare av tex Conserta.
Tänk på att det här är bara en tanke, filosofi av mig grundat på mina egna erfarenheter av min kontakt med personer med NPF. En läkare kanske har andra förklaringar eller kanske påstår att så är det inte alls. 
Så om man går till läkaren och ber om Conserta för sitt tvångsbeteende så kanske man inte får någon hjälp eller t.o.m. blir klassad som smygknarkare

Conserta och Ritalin är centralstimulerande och Strattera är ett mer lite likt antidepressiva, det påverkar någon signalsubstans att bli högre eller lägre, mins inte riktigt. 
Så man kan faktiskt behandla någon med ADHD med både Strattera och tex Ritalin. Det man har sett på de med både ADHD och Autism så blir de lite mer "autismliska" just under den tiden som det centralstimulernade fungera i kroppen. Min son en period under dagen som är N.E.J. till vissa saker, inget skrik, gap eller utbrott utan man ser att det är nej till att göra en viss sak, tex vända på en rutin, ta på jackan före skorna eller tillåta att äta godis mitt i veckan Och han blir lite mer inåtvänd, mer inne i sin bubbla. Men det är som sagt övergående, när Ritalinet är ute ur kroppen så är det som vanligt igen. 

Jag kan bara svara på Ritalin och  Medikinet. De är tabletter eller hårda kapslar beroende på om man vi ha direktverkande eller med depotverkan, modifierad frisättning. 
Strattera är kapslar.

Personligen så tycker jag att det kanske är lite fel att inte berätta för barnet att det har sitt funktionshinder, men din son är än rätt så liten att han kanske märker mer sen att han inte är som andra. Fast vem är jag att döma, vi har inte sagt så jättemycket till vår egen son om hans Atypiska Autism diagnos. Nej, nu kanske det blir lite fel, jag dömer inte er för att ni har valt att inte berätta det, alla gör som man själv vill. 

Det vi sa till vår som när vi skulle göra utredningen så sa vi lite om de han själv poängterade om, att han sa att han hade så dåligt minne (det upplevde han ju eftersom det var ofta som man fick upprepa, påminna och han själv upptäckte att han hade glömt saker.) Att vi ville att han skulle få hjälp med att lättare kunna somna på kvällen och att han skulle få hjälp med vissa andra saker som att han kunde bli rastlös när det var för mycket folk och rörelse runt honom. Vi sa även att utredningen var till för att vi lättare skulle kunna förstå hur det var för honom och att vi skulle hitta bra sidor.

Innan vi gjorde utredningen så hade vi börjat med Omega till honom. Under första tiden så klarade han inte av att svälja kapslar men han tog det på en sked med yoghurt. Han gillade inte smaken och hände att han mådde riktigt dåligt av dom men han kände verkligen skillnaden i kroppen och hur mycket bättre han mådde när han tog Omega mot när han inte tog det så han var inte svår att övertala att ta det. 
Så om man säger att man mår så mycket bättre av medicinen så ljuger man ju inte, och det blir ju lättare att nå någon som mår bra också så bara man kan börja med medicinen så blir det lättare att fortsätta också, tror jag. 

Förresten, ger ni Omega? Det är j något som man kan börja med att ge för att öka koncentrationen och bättre humör och sen om man börjar med någon Strattera och/eller centralstimulerande så kan man säga att det är lite som Omega, att det hjälper till att öka koncentrationen osv... Liksom smyga in det i vardagen. 

Hoppas du har fått lite svar som är till hjälp. 

Glömde visst. Om man ahr en diagnos inom Autism så blir man överflyttad till Barnhab. Där får man psykolog, kurator, specialpedagog, logoped, sjukgymnast, dietist och säkert ännu mer. Man gör ett åtgärdsprogram för alla situationer, vad kan man göra för barnet, vilka beteenden behöver utvecklas, vilka saker behöver man arbeta bort,  vad behöver föräldrarna, kortis, stöd och hjälp i hemmet osv. Man får hjälpmedel och hjälp med planering. 
Dröj inte med utredning och skäms inte för ytterligare diagnos. Diagnosen är för att lättare kunna hitta lösningar och se möjligheter.
Han är ju fortfarande samma barn, det kan bara bli bättre, han kan utvecklas bättre om man vet hur man kan göra hans vardag lättare. 

Varför vill du inte berätta för din son?
Jag har en sambo som fick ADHDdiagnos i vuxen ålder, han kunde ha gett vad som helst för att få veta varför han inte var som alla andra när han va liten! Min son fick för ett halvår sedan veta att han har ADHD och han sa "så då är jag inte konstig i min egen bubbla", så jag tror att liknande tankar kan finnas hon många av barnen med npf. Bara en tanke... 

Jag vet inte, det känns som att han är så liten ännu... JAG stämplar ju inte honom, men är rädd att han kommer gå och berätta om att "mamma och pappa har sagt att jag har ADHD.." för andra och så kommer DE att stämpla honom istället. Dessutom märks ju inte hans beteende direkt om man inte är med honom under en längre period i vardagen och jag orkar inte höra folk som säger till oss hur mycket vi överdriver, att vi är hemska föräldrar som VILL sätta diagnos på honom, bara för att de tror att de ser allt när de träffar honom lite då och då Och sen vill jag självklart inte att han ska tro att han är konstig eller annorlunda, eller sjuk på något sätt. Jag förstår absolut att det känns skönt att förstå varför man är lite annorlunda (har själv NPF och en annan kronisk sjukdom, och att ha fått diagnoserna har hjälpt mig något enormt) men jag tror inte han har insett det ännu, och då lär det väl bara förstöra istället för att hjälpa? Eftersom att det inte är något som verkligen syns eller märks på en gång, som om han hade haft grav autism eller utvecklingsstörning, så blir det så mycket svårare att veta vad man ska säga till honom och när man ska säga det... Eller, vad tror du?

Tack för infon :) Vi har provat Omega men det hjälpte ingenting kändes det som... Det som oroar mig lite med mediciner är att jag inte har den blekaste aning om hur vi ska lära honom att svälja tabletter eller kapslar?! Med Omega 3 köpte vi tuggisar, men de fick vi ändå trycka sönder och blanda med yoghurt för han tyckte de var så äckliga trots att det var jordgubbssmak.. Sen antar jag att depot är kapslar, och depot är väl nästan bäst? Kapslar är väl ännu större och jobbigare att svälja? Ändå känns medicinering som ett alternativ nu, vilket det inte gjort förut.. men det blir så krångligt med de här detaljerna, dvs hur han ska få i sig det, vad vi ska säga, osv. Och förresten, det är som du säger, han har inte märkt att han inte är som de flesta andra, det är därför vi inte har sagt något... hade han varit äldre hade vi såklart berättat, men vi har inte velat göra det ännu för det har inte riktigt behövts. Jag vet inte när och hur vi ska göra det.. Det är lite svårt också för att jag har NPF, jag medicinerar med underhållsdos och mår bra nu men mådde väldigt dålig när han var liten och var inlagd på sjukhus flera gånger. Han vet att jag medicinerar och vi har förklarat lite snabbt att jag kan bli väldigt arg eller ledsen annars, att det är en sjukdom i hjärnan osv.. och då har han såklart varit orolig, frågat om det smittar och en massa andra grejer. Jag är livrädd för att han ska tro att han har samma "sjukdom" som jag, som fick mig att må så dåligt, att vara på sjukhus en massa.. han kommer ju tro att det kan hända honom också Så det känns väldigt komplicerat... Men som det är nu orkar jag inte med honom heller, så vi måste ju göra något..

Din son har rätt att få veta att han har ADHD och få förklarat vad det är. På hans nivå förstås. Han känner säkert att han inte är "som alla andra" och behöver få veta varför. Sedan tycker jag att det är hur fel som helst att undanhålla en så viktig sak.

Jag har inte fått höra nånting alls i negativ riktining, mycket mer innan faktiskt när folk inte förstod. Sen väljer du självklart själv men jag tror att han är tillräckligt stor för att förstå att han inte är som alla andra!
Min son uttryckte själv i ord att han var annourlunda vid 4-5årsåldern o han fyller 6 nu, har precis börjat med medicin och vad jag vet har han inte sagt till någon om varken adhd eller medicin, men om han skulle göra det så skulle det bara vara bra, då har alla en chans att förstå :)
 

När vår son skulle lära sig att svälja kapslarna så övade vi med hela vitpepparkorn. Det var vid bra och lämpliga tillfällen. När han var mätt och utvilad med bästa förutsättningar. Han fick 5 kr för varje försök, sen när det började gå bättre minskade vi till 1 kr och när det funkade riktigt bra så var det 50-öringar. Lite omvänd psykologi eller nåt. Hade blivit väldigt dyrt annars. 
Så som vi förklarade så visade vi först en bild med hur strupen såg ut och hur det fungerade, att det var bäst att det var lite fuktigt så om man sväljer ner några klunkar och sen behåller lite vätska i munnen, lirkar in tabletten sväljer och sen dricker lite till så blir det inget obehagligt i halsen och man känner knappt någon smak.
En gång var det båda jag och sambon som försökte förklara samtidigt och det blev inte bra, sambon dricker inget innan och lägger tabletten långt bak i gommen, det blev för mycket info och två olika metoder så då blev det bara kaos. Så man får komma överrens om hur och vem som ska vara med. 

Strattera är i kapslar som går att öppna, i början öppnade vi dom och la i yoghurt men det smakade så var inte det bästa. Sen fick man vara försiktig med att inte få medlet i ögonen, tror det kunde vara skadligt. 
Eftersom Ritalin också är kapslar som i praktiken går att öppna så borde det gå att göra samma med dom men det måste ju läkaren godkänna.

 

Tack för era tips och synpunkter! Vi har tid på BUP nästa vecka, ska försöka höra av mig till neuropsyk också. Vi har det så otroligt svårt hemma just nu, jag vill bara lägga mig ner i ett tyst och mörkt rum och få andas i lugn och ro :( Det är helt sjukt och ingen förstår, sambon tycker att allt är vårt fel och att vi är dåliga föräldrar. Vi orkar inte ta med honom ut pga hur han beteende. Det blev ingen fotbollsträning idag heller pga ett utbrott han fick över sina fotbollsskor, han stod och skrek och grät och skrämde sin lillebror, slog på saker och allt.. Jag behöver någon att prata med men är orolig för att folk kommer tycka att vi överdriver eller nåt.. :(

Ni får inte på något sätt tro att det är ert fel! Ni är INTE dåliga föräldrar! 

Gör de ni orkar, gör det viktigaste. Sen ber ni om hjälp med resten. Ni är inte mer än människor. Dygnet har bara 24 timmar och det är viktigt att man sover ordentligt för att orka. Det är viktigt med planering för att allt ska funka, MEN man behöver hjälp för att få planeringen och rutiner att funka. Hjälpen kan bestå av många saker. Insatser från BUP/HAB, extra dagis/fritids tid, mediciner, terapi, stöd och råd från familjenheten på soc, kanske avlastning i form av kortis. 

Se medicinering och andra insatser som en del i att bli mer "normal" Som det är nu så finns det större risk att er son kommer sticka ut mer i sitt beteende än om han får en lugnare och mer harmonisk tillvaro utan massa utbrott och udda beteende. Tänk på att er son behöver också få det lugnt, han kan inte ta ledigt från sig själv och slippa sina utbrott, irritationer och hang-ups någon gång. Han mår minst lika dåligt som ni över att det blir som det blir. Han gör inte det här med vilja eller med mening. 

Vad var det som hände med fotbollsskorna? Var det något som kunde ha undvikits om ni hade vetat vad det var som störde honom? Om du vill så berätta om händelsen så ska jag se om jag kan komma på vad den egentliga grunden till utbrottet var så man kan förekomma det vid ett senare tillfälle.

Det här med tex medicinering som du nu ser som ett svårt och stort problem, Det går att göra det till mindre och lättare att hantera om man ser till att vara mer förberedd och förekommen.
Börja med att först välja ut ett tillfälle där ni alla är i fas. Gärna lillebror hos barnvakt eller iaf inte med. Se till att ni är mätta och pigga. Inget annat som drar, leksaker eller TV. Inga besvärande kläder eller solljus i ögonen eller vad det nu finns som kan störa.

Det kan kanske t.o.m. vara så att ni måste planera och förbereda för att ha det här samtalet. Att ni måste säga att på lördag, efter frukost ska vi prata om en viktig sak och vi kommer prata saker som gör att du kommer må bättre. 
Ha en liten mall över vad ni ska ta upp. Ha gärna extra papper och penna med så ni kan rita/skriva som extra förklaring. Ha gärna mobilen på inspelning så ni kan gå tillbaka tillsammans för att se vad ni sa.

Gör en social berättelse (googla) om varför det är bra för honom att lära sig att ta medicin och kapslar. Att det gör att han kommer må bättre, att han kommer uppleva att det inte är så mycket som krånglar varje dag. Att han lättare kommer orka med de saker som krånglar ändå.
Be honom att vara delaktig i planeringen med medicinen. Obs!, en del, men inte all medicin måste tas i samband med mat. Låt han vara med att välja ut tex en medicinskål som han gillar. (vi har denna http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/80187560/ )
Ta även upp vad som ni ska göra om ni råkar gömma medicinen eller det tex låser sig just när han ska ta den. Om ni ska göra ett nytt försök direkt eller senare, ta med den till dagis eller bara låta det vara den dagen.
Och hur han kanske kommer uppleva dagen om det inte blir någon tagen den dagen. 

Ni kan göra ett schema med ett belöningssystem över de dagar som han har tagit sin medicin. En "glad-gubbe" =) för varje dag, efter 7 dagar blir det en belöning.  

Att göra allt det här, att hela tiden tänka på alla eventualiteter, att hela tiden planera, strukturera och att alltid ha livet på en white-board känns så extra, så jobbigt men det är mycket lättare i längden än att bara ha skrik, slag, panik, ångest över att aldrig verka ha gjort rätt, att alltid må dåligt över tanken på att någon kanske mår dåligt och att aldrig räcka till. Att hela tiden leva med andan i halsen för att försöka komma ikapp livet. Det är ännu jobbigare och tär mer på en själv i det långa loppet. 
Titta inte på hur andra har det, se till att ni, tillsammans får ett liv som är rätt för er och passar er familj med allt vad det innebär. OK, nu är det så här, ni är en familj med funktionshinder, med en massa saker som skulle kunna skapa en dysfunktionell tillvaro men låt inte det ske. TA MAKTEN över ert liv.

Vi har en 10-årig pojke med ADHD...
De första 2 åren med medicin fick han tourette liknande "symtom" med ljud och läten.
Idag tar han concerta och ritalin som tillägg..Utan detta så hade nog han och jag bott i ett hus i skogen...Så illa har det varit...

De där med skorna...Känner igen beteendet..Vår Son kan tex få utbrott om man av misstag lägger skeden i skålen med youghurten/filen etc..Väldigt viktig sak att komma igåh för att undvika utbrott...Likaså att han inte behöver klä sig innan fruksoten för då är han orolig att kläderna ska bli smutsiga...
Man får heller inte bli arg eller tillrättavisa för då är kaoset igång...

Kort sagt..Jag vet hur du/ni har det och känner er..Nu är det mycket bättre...Men de är i vågor....
Pratar gärna med dig om du behöver!