Vill ha fosterföräldrar som accpeterar mig & bryr sig om mig :/
Hej!
Jag är en grabb/kille på 19 år som bor i stockholm med min mamma & mina 3 syskon, går sista året på gymnasiet inne på södermalm, min pappa bor i gävle med min halvbror och har det relativt bra men inte så gott ställt, d.v.s han har skulder och inte så mycket pengar men han är glad ändå, min mamma är snäll och positiv och försöker förstå sig på mig men jag känner att hon inte lyckas med det och blir oftast irriterad när jag ska prata med henne, vågar heller inte prata ut med henne om saker som jag själv tycker är lite annorlunda, hon har träffat en kille som har 2 barn som ska flytta in här nu i höst och det har jag inga problem med men det känns som om hon sätter dom i första hand istället för mig och syskonen, jag känner att jag inte får något stöd och det känns även som om hon inte accepterar mig för den jag är :( hon har varken tid till att hjälpa mig med läxor eller till att ha en mamma-son kväll,
Det är därför som jag skulle vilja ha fosterföräldrar för det skulle vara skönt att få komma till några andra ibland när man känner att det är för jobbigt eller skulle vilja ha lite hjälp med skolan, ett par fosterföräldrar som accepterar mig för den jag är och att jag gillar att vara ute i regnet och vistas i regnkläder i galon även om det för många andra anses vara för mindre barn och inte skämmas över det, även även kunna prata ut med dom om saker som jag inte kan prata med mina föräldrar om.
Jag gillar att vara ute i regnet och hoppa och bara ha det roligt, även ta långa promenader, brukar oftast klä mig efter väder men har växt upp med att ha regnkläder i galon och det har jag haft sedan sjätte klass, min mamma vet att jag använder sånt men det känns som om hon inte accepterar mig för den jag är och att jag hellre vill ha såna regnkläder än vanliga skal kläder, när jag ska gå ut i regnet och ta på mig dom så säger hon att det inte är normalt att tonåringar har såna kläder ute och att det kan anses vara töntigt av vuxna/tonåringar. Jag känner mig lycklig när jag får vara ute, ha barnasinnet kvar men hon bryter hela tiden ner mig med sina negativa kommentarer, hon stöttar mig inte som en riktig mamma :(
jag önskar att jag hade ett par föräldrar som sa: vill du ha det så får du ha det, vill du hoppa och ha roligt i regnet så gör det, önskar även att jag hade föräldrar som var lite mer aktiva och hade lite mer tid för mig, och inte bara skiter i mig och väljer typ yoga och annat istället för att hjälpa mig med skolan
