Var går gränsen för vanlig uppfostran och att inte respektera sitt barn?

Hej,

känner jag mig väldigt osäker var gränsen går mellan att bekräfta och respektera barnens känslor: ledsen/arg etc och att i så fall kunna "skada" om jag säger till min dotter att kanske tex försöka att lugna ner sig och inte skrika mer eller liknande. Hon fyller nu 3 år.

Man måste väl uppfostra sitt barn och försöka att lära det att det inte går att tex skrika som en tok för att man är trött och inte får precis som man vill? HUR rent konkret gör man det isf? Är det "ok" att på något sätt försöka bryta detta och hur isf? Att prata normalt och försöka krama etc fungerar ju INTE utan hon kan hålla på i en full timme tex. Själv tycker jag inte riktigt det är ok att bete sig så... visst jag har förståelse för att hon är väldigt liten och trött etc (kanske efter dagis) men så småningom måste man väl också lära sig att det finns fler familjemedlemmar som kanske inte vill höra gallskrik timvis. Eller tänker jag helt fel?

Läst många artiklar bland annat:

" Acceptera ditt barns personlighet

Nu när ditt barns temperament blir alltmer tydligt, är det viktigt att du visar att detta är något du accepterar. Det är helt OK att uppmuntra ditt barn att utforska olika delar av sig själv, men försök inte tvinga honom eller henne att bete sig som en annan person. Grundläggande respekt för hur ditt barn relaterar till sin omvärld gör honom eller henne till en tryggare individ med bättre självförtroende."

Om jag skulle skälla på henne och säga att nu räcker det!! strängt och förklara att så kan man inte bete sig etc. Tvingar jag på henne att bli någon annan och skadar hennes självförtroende osv? Jag känner mig helt lost plötsligt i uppfostran... jag tycker vissa saker inte är ok beteende men var man än läser så står det bara att man ska kramas och finnas där för sitt barn när de har sina utbrott och inte kränka/skälla på dem osv osv. Men vad betyder det? Att det är helt ok att skrika när det inte går som man vill - nej knappast .. men HUR GÖR MAN DÅ?  På vilket sätt jag än förmedlar att hon ej får som hon vill: mjukt mjukt med låg len stämma eller normal röst så eskalerar ju skrikandet.

undrar en förvirrad mamma som bara vill göra rätt!! =)

Hej!
Egentligen handlar all barnuppfostran om att sätta gränser och därmed hjälpa barnen att förstå vad de kan kontrollera och ha makt över och vad de inte har makt över.
Små barn som inte får några gränser eller som till och med får som de vill när de skriker utvecklas inte i sin person utan fortsätter med detta beteende som ju i deras tycke fungerar. Barnet behöver den vuxnes hjälp att lära sig vilka beteenden som är OK och vilka som inte är det.
Att sluta sätta gränser för sitt barn och låta det bete sig som det tycker är inte att visa barnet respekt, det är att överge barnet.
Självklart ska du respektera din flickas känslor, när hon är trött, arg eller ledsen, men det betyder inte att det är OK att skrika i en timme. Att vara trött, arg eller ledsen är en känsla, medan att skrika är ett beteende.
Det som självklart kan vara svårt är att bekräfta hennes känslor, men för den skull inte tillåta att hon skriker så länge.
Du undrar hur man gör och jag tror att du ganska konkret får se till att hon inte stör er andra när hon sätter igång. Säg att du förstår att hon är trött efter en hel dag på dagis, men det innebär inte att hon får förstöra för er andra med att skrika. Följ med henne in i hennes rum och säg att hon är välkommen tillbaka när hon skrikit klart. Självklart kommer hon att protestera, men skriken kommer ganska snart att avta om ni konsekvent gör så varje gång hon vrålskriker.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Var går gränsen för vanlig uppfostran och att inte respektera sitt barn?

INNEHÅLL