Nattugglan skrev 2012-09-10 17:36:48 följande:
Jag förstår att de flesta vill väl (och har sina egna erfarenheter i bagaget) när de skriver hur bra ersättning är jämfört med amning, att det inte alls är sämre näring och länkar till artiklar som förminskar amningens betydelse, men jag tycker det är att förringa TS känslor och underskatta hennes intelligens att skriva nedvärderande om amning i syfte att "peppa"!
Dåligt samvete behöver du verkligen inte ha TS, men det är klart att det är okej att vara ledsen! Om amningen inte fungerat som du önskat (för det framgår ju tydligt att du önskat amma) och det känns som en förlust är det helt förståeligt, du behöver inte tvinga dig själv att tänka positivt kring det. Det finns tid för ledsna känslor och sen finns det tid för glada känslor - om du just nu känner dig ledsen trots att bebisen mår bra och trots att amning inte är något mått på ett bra föräldraskap så är det okej, det finns inga "fel" känslor.
När ens föräldraskap inte lever upp till förväntningarna (och en kanske inte fått det stöd från vården som en skulle behövt) är det inte konstigt att ha starka känslor kring det. Det gäller inte bara amning, det finns många liknande situationer som man kanske inte kunnat själv påverka men ändå mår dåligt över. Vad skulle du TS säga till en vän som mår dåligt för att hon önskat en lugn och fin naturlig förlossning, men sedan ändå råkat ut för en hemsk förlossning där den ena medicinska interventionen ledde till den andra och till sist till akut snitt och lång separation från bebisen pga nödvändig eftervård?
Du skulle kanske poängtera allt som gick bra (bebisen klarade sig, pappan tog bra hand om bebisen medan hon själv inte kunde, hon håller på att återhämta sig fysiskt och kan nu ta hand om bebisen) , men du skulle ändå ge henne utrymme och tid att prata ut om det som gick dåligt och inte förminska hennes känslor genom att säga att saker som"snitt är precis lika bra som vaginal förlossning" när det ju inte var det hon önskade. Du skulle vara empatisk och lyssna , men förmodligen säga stopp och försöka få väninnan på andra tankar om hon börjar älta det för mycket ("tänk om jag inte tagit den där epiduralen, då hade jag inte behövt värkstimulerande och kanske inte det skulle lett till snittet...") och låter det gå ut över sin relation till sin bebis. Försök vara din egen bästa väninna och ge dig själv tid att vara ledsen, men säg stopp om du börjar älta. Tänk på allt annat som du fortfarande kan göra för bebisen, vara nära och mysa - kärlek kommer ju från hjärtat, inte brösten!
På svenska flaskmatningsforum tycks ett ofta återkommande tema vara att framhålla ersättningens subjektiva fördelar och ifrågasätta all forskning som visar på hälsoskillnader, men på många engelskspråkiga forum ges medlemmarna utrymme att sörja sin amning som inte fungerade som de önskat. Om du känner att det senare passar dig bättre kan jag tipsa om en facebookgrupp "Supportive Community when breastfeeding doesn't work out" www.familjeliv.se/Forum-4-46/m66504272.html med en mamma i liknande situation.
Jag förstår vad du menar och tack för omtanken.