någon som nekat telefonsamtal?

ok men jag förstår inte hur jag ska göra med barnet om mamma nu ska ringa när barnet totalvägrar. hur länge måste jag hålla luren till örat för att "jag gjort min plikt som boendeförälder"? Hur ofta ska mamman få ringa till oss, varje dag, flera ggr om dagen? Vi har ju ändå vårt liv nu och jag skulle aldrig falla mig in o ringa när hen är hos sin mamma för då vill jag ju att de ska få en bra relation.

Jag säger inte att jag ska neka henne att ringa men det heter ju så fint "BARNET har rätt till sina föräldrar, föräldrarna har INTE rätt till sina barn" men det gäller inte detta då med andra ord elle`r? För här handlar det ju bara om mammans rätt till barnet...eftersom barnet själv inte vill (för tillfället ska tilläggas, om 2 månader kanske nåt annat gäller och då får man utgå från det).

Hur ska jag göra frö att det ska vara ok enligt TR?? Ska hon ringa varje dag och jag ska hålla luren 4 min, 10 minuter, 15 minuter?   

Jag har också kämpat i flera år för att pappan ska ta mer ansvar och ha mer umgänge. Han oförmåga att göra det påverkar ju såklart relationen med vårt barn. Hon gillar inte att prata i telefon om det inte gäller de allra närmaste och dit räknar hon antagligen inte sin pappa eftersom hon alltid säger nej till att prata med honom.
Jag hindrar henne inte men tänker inte heller tvinga henne att prata. Jag säger som det är till pappan, att hon säger nej och han får helt enkelt acceptera det.
 

För att du ska anses samarbeta kring detta så räcker det med att ungen säger som du själv skrev ovan i inlägg 7. En 5 åring är inte så pass mogen att den förstår konsekvensen av att inte ha kontakten alls och vad det kan betyda i det långa loppet., alla barn säger jag vill inte oavsett vad det gäller nån gång och de lider inte av att prata en kort sekund eller bara lyssna. Jag brukar rekommendera folk privat som frågar att ha en bestämd dag och tid när barnet är pigg glad och allmänt positiv till saker ex morgonen vid 9 eller om de är kvällspigga kanske vid 20 eller att hon messar och frågar om det är okej, men nej det betyder inte att ni ska vara fastklistrad vid telefon eller att hon har rätt att ringa jämt utan där kan du sätta ramarna fritt. Mamman vill ringa ja okej säger du men på dessa villkor, så förklarar du det för ungen, mamma vill ju gärna veta vad du gjort idag eller vill du inte så säg det, ha så nån mån så ser du hur ungen mår. Var glad att du inte ska tvinga barnet dit gråtandes eller hysterisk för den inte vill! Så berömmer du hela tiden lossnar säkert snart för de flesta barn runt den ålder gillar att prata i telefon. Har ni vv så behövs det dock inga samtal och jag ser nu jag har inte frågat hur ofta ug är och du har bara sagt det finns ett fungerande ug.

ok då förstår jag bättre.
grejen är att mamman själv har bestämt tider som hon ska ringa men hon känner inte för det ibland o vill ringa en annan tid/dag. Jag kan inte ändra hela tiden eftersom jag försöker förbereda barnet på att mamma ska ringa just för att hen ska vilja prata. om sedan då inte mamman ringer så är ju allt mitt jobb förstört och barnet ser det som att antingen jag ljuger eller att mamman inte håller det hon lovar. Det känns inte så bra när barnet säger en sån sak när man gör allt för att försöka.

Jag kan i o för sig tycka att det är galet att tvinga ett barn till att prata i telefon (vi har haft denna konflikt i 2 år nu, barnet har inte velat prata någon gång på dessa år!). Galet att tvinga ett barn att göra nåt de inte vill (förutom de uppenbara sakerna såklart!) men vad visar det för signaler?? att man kan bli tivngad till vad som helst och att då kan barnet göra samma sak, ärligt talat så tycker jag inte det verkar riktigt vettigt!
Visst barnet är inte moget att förstå det långa loppet av att säga nej men när ett barn sagt nej i 2 års tid så borde det vara ett tecken. Om jag någon gång ringer (försöker låta bli men ibland måste jag av olika orsaker) så pratar hen ALLTID med mig i telefon. Det är ju lite märkligt

Umgänget är varannan helg efter mammans eget förslag.Jag har försökt med andra förslag som gör att umgänget blir större för mammans del men hon har nekat.
  

Okej du tycker det är galet att tvinga din unge ja men då har du ju bara att stå för det om mamman drar dig till tr men i tr håller det inte då det är din uppgift som bf att se till att ug kommer tillstånd, så ja det tunga kommer ligga på dig i tr och varför du inte gjort allt för att främja kontakten. Men du gör dina val och får stå för det om mamman drar det vidare. Nu har jag gett synen från hur tr resonerar och går vidare lycka till med allt ditt

Japp är tacksam för din information. Tack!

TS: Det enda jag kan bidra med här är en reflektion. I somras växlade min man och jag ledighet, så en av oss var med sonen (snart. 4 år) och den andra jobbade. Vi lever alltså tillsammans. När jag jobbade och ringde till sonen i stugan hände det några gånger att sonen inte ville prata och det berodde på att han saknade mig och blev ledsen när han tänkte på att jag inte var där, insåg vi.
Det ger inget svar på din fråga, men kanske hjälper det dig att förstå din dotters reaktion om den kan bero på att hon saknar sin mamma och inte vill prata med henne för att hon längtar efter henne men känner sig sviken?

finns en ganska lång historia bakom allt detta som jag inte tänker dra här men jag vet att det finns en orsak till att barnet inte vill prata med sin mamma och det gör än mer att jag tycker det är hemskt att behöva tvinga barnet att prata... 

men självklart så saknar hen sin mamma. Alla barn vill ju ha både sin mamma o sin pappa givetvis det är ju grunden i allt att man önskar att man hade båda hos sig hela tiden. 

Min dotter (11 år) lever med bägge föräldrarna. Om hon åker bort med den ena ett par dagar, en vecka eller så, vill hon sällan prata med den andra. Hon har alltid varit så.
Åker en förälder bort och hon är hemma med den andra är det lika dant.
Hon vill koppla bort den andra föräldern så gott det går under tiden hon inte är tillsammans med den.
Det är nog ett inbyggt självförsvar för henne. Då mår hon mindre dåligt för att hon saknar någon av oss.

Vi kommer aldrig tvinga henne att prata med någon av oss i de lägena. Varför klösa på små sår liksom.

Jag tycker ditt barn ska få slippa prata med den andre föräldern då hon inte vill. Hon mår nog bättre i längden av det. Och vuxna bör väl överleva en vecka utan prat med barnet, om barnet är hos en trygg andra förälder, eller hur?

ja så tycker jag med och tyvärr är det så att man som förälder inte har någon rättighet till barnet. barnet har rätt till sina föräldrar så en förälder kan aldrig kräva något för SIN skull... detta handlar ju bara om mammans behov och inte barnets tyvärr men måste jag tvinga hen pga lagen så får jag väl göra det men det känns HELT fel barn barnet säger absolut nej. Iblnad kan hen skrika " JAG VILL INTE PRATA!!!" och det känns ju hemskt att jag ska hålla fast hen och trycka luren till örat och säga "men säg det till mamma då!!!!" känns inte ok faktiskt!!

Men får fundera på hur jag ska göra känslomässigt vs lagmässigt...

Jag vill också gärna ringa hen när hen är hos mamman men jag gör inte det för då känner ajg att hen ska få sin tid med mamman. Det är ju deras tid och jag ska inte komma och klanka in hur mkt jag än saknar hen!    

Det ÄR INTE kul att prata i telefon med någon när man är fem år. kommer ihåg hur jag kände mig tvingad att sitta och kallprata med farmor som ringde när jag var liten. Allt jag ville var att lägga på och leka vidare. 

Försök prata med mamman och få henne att förstå.
Barnet får antagligen ont i magen då hon blir frågad om att prata med henne.
Tror säkert det är likadant då hon är hos mamman gentemot dig.

Du och mamman är de vuxna och måste försöka hitta ett sätt så att barnet får må bra i sitt växelvisa boende.

Det blir så tokigt då vuxna ser först till sitt eget bästa och sedan barnens. 

Herregud vilka svar vissa kommer med...
Ts, du behöver absolut inte tvinga ditt barn till att prata. Om du säger till mamman att "ring mån-ons-sön. Vill xx prata får hen göra det," så har du inte saboterar något jäkla umgänge. Fråga barnet varje gång, vill inte barnet så vill hen inte.

Fr är bra, be om råd och tips. Tr tar även stor hänsyn till deras utlåtande om det skulle bli en rättslig process av det.

precis det är därför jag inte ringer hen när hen är hos mamma för jag vet att det isf bara vore för MIN skull och inte för barnets bästa. föräldrarna måste förstå att det är barnet som är i centrum och inte dem själva. föräldrarna måste lägga bort sina känslor till stor del.
jag har pratat med mamman men hon förstår inte. jag säger att jag pratar massor om henne o frågar barnet oom ehen vill ringa till mamma men hen säger alltid nej. jag kan inte göra nåt åt det. jag kan inte tvinga ett barn.
Jag försöker säga att hen inte vill just nu o att hen får dåligt samvete om mamman säger "jag blir ledsen annars" det ska inte ligga på ett så litet barn.

Jag vet inte hur jag ska göra för att mamman ska förstå       

Tyvärr har jag inget bra svar.
Har mamman ingen annan i närheten som kan försöka förklara för henne? Väninna, syskon, föräldrar?
Kanske det är för "känsligt" att du tar upp det direkt med henne?
Familjerätten eller liknande borde kanske kunna hjälpa till?

så tycker jag med men det verkar ju vara så att man ska tvinga barnet till både det ena och det andra för att vara föräldrarna till lags och inte se till barnets bästa... men jag vet inte, kan inget om det juridsika, går bara på mitt förnuft o det säger som dig.

Tyvärr finns det tillfällen då man måste tvinga barnet, t.ex vid fysiskt umgänge även om barnet inte vill. Men nej, du behöver inte tvinga barnet att prata i telefon varje dag.
Hur ofta har mamman umgänge?

Man har oftast väldigt dålig koll på vad vi har för rätt/skyldigheter som förälder, därför är fsmiljerätten bra. Tveka inte om att be om hjälp därifrån.

Vad säger mamman när du har förklarar att barnet mår dåligt över dessa telefonsamtal?

varannnan helg har mamman.
hon säger bara att HON saknar hen så hon vill prata med barnet för att annars blir mamman ledsen. Så det är inte för barnets skull hon vill prata utan endast för egen del.
hon säger att jag borde fatta att hon saknar sitt barn, absolut det gör jag helt klart men tvinga ett barn är inte enkelt direkt.
dessutom har inte jag sagt att hon inte får ha sitt barn mer än varannan helg, det är hon själv som säger det. Det roliga i kråksången är att hon säger att hon ska ringa men det händer extremt sällan, vilket blir tvetydigt för barnet. man säger att mamman ska ringa men sedan händer det aldrig. så kanske är det av besvikelse och att barnet är sårat (som någon skrev tidigare) som barnet säger nej till samtal?