Min treåring vaknar flera gånger per natt!

När han vaknar på natten så  är det ju inte lika som när han somnade - ni är inte där.
Måste han dricka välling?
Vad säger han själv? Mardrömmar?

Vi köpte en sån där nattlampa på Ikea som ger ett svagt ljus - det fungerade... Han somnade om själv... Tror han var en smula mörkrädd

Vi har de precis så också med vår tre åriga tjej som alltid sovit uruselt. Givetvis e det nu mkt bättre än när hon var bebis men hon vaknar minst en oftast flera grr varje natt, oftast med högljudd gråt (?). Vi ger aldrig Välling men ibland "kräver" hon Godnattsagor för att somna ( mitt i natten) . Så jag hänger på din tråd..

Vi har nu försökt att gå ut från rummet efter att vällingen är uppdrucken men hon skriker högt och gråter när vi inte ligger kvar och går givetvis ut ur rummet när vi går ut. Vi hade pratat om att det kunde bli jättejobbigt i nån vecka men vi är visst såna mesar (?) som bara pallade med en sådan kväll. Suck... Ni med treåringar som somnar själva (och som inte vaknar alls/så ofta på natten)-hur gör ni egentligen?

Har en kille som fyller 3 i vinter. Tills för några veckor sedan låg vi jämte honom tills han somnade. Vilket kunde ta allt från 20 min till 1,5 timmar. Det vi gjorde var att vi satte oss i en stol bredvid sängen och väntade till han somnade, Efter nån vecka flyttade vi stolen närmare dörren och nu sitter vi precis innan för dörren. 
Han äter vällingen i soffan och sen läser vi en eller flera böcker i hans säng och sen sätter vi oss i stolen. Han brukar nu somna på ca 10 min. 
Hade nog fortsatt ligga jämte honom om jag inte är gravid och väntar syskon när som. 

Sen vi bytte till växasäng har han sovit hela nätterna i sin säng förrutom enstaka nätter och en sammanhängande period nu när vi slutade ligga jämte honom. När han vaknar tar han sin kudde och gosedjur och kommer in till oss, där han får sova resten av natten. Varken jag eller min man har orken att gå tillbaka med honom. Den senaste veckan har han bara kommit in en gång, så håller tummarna för att detta håller i sig.
Han slutade även äta på natten vid 1 års ålder ungefär.

Hoppas ni hittar en lösning som funkar för er!!      

vi har också gjort som Ingrid, flyttat oss succesivt längre bort i rummet, det tog ett tag, men tillslutt kunde vi vara utanför dörren, satt på en kudde på golvet och lät dörren vara öppen så att han kunde kika upp å se att jag/pappa satt där...När han vaknar o ropar på natten så brukar jag först prova med att svara "Det är natt, sov gott nu!", ibland funkar det och det blir tyst igen. Om det inte funkar så går jag eller pappa in å lägger sig brevid honom tills han somnar om...han är 2 år och 8 mån.

Precis vad jag skulle skriva en ny tråd om så jag hakar också på här.

Har en 2 år och 8 månaders kille som det tar en timme att natta, då vi ligger bredvid honom.

Sedan vaknar han mitt i natten typ efter 3 och är vaken minst en timme. Problemet är att jag vaknar tyvärr inte så lätt, utan min sambo vilket resulterar i en supergrinig sambo under dagarna, då han är trött.

Även om vår pojk kommer till vår säng vid 3 - tiden så ligger han vaken minst en timme utan att somna om.....

Vet inte vad vi ska göra! 

Tycker det här är lite knepigt för jag vet hur man enligt allmänt tyckande bör göra men vi orkar inte riktigt. Tycker väl egentligen annorlunda än vad jag orkar också. :oS

Vår lille kille har för det mesta vaknat på nätterna och har svår separationsångest.

Vad jag upplever att alla runt omkring mig tycker vi borde göra är att vänja honom vid att somna själv och sova själv.
Men det som har varit minst jobbigt för oss är att en utav oss sover i samma rum som honom.
Vi har också nattat honom och det har beroende på utvecklingsfas tagit från 5 minuter och upp till 1,5 timme.

Han är nu 3 år och jag tror att jag börjar förstå hur han fungerar. Vi har vid ett flertal tidigare tillfällen försökt att vänja honom vid situationer men han är inte den typen som vänjer sig vid saker. Det har med andra ord varit lättare att anpassa sig efter honom än det har varit att jobba på att vänja honom vid saker.

Innan jag blev mamma till denna lilla fantastiska son hade jag tyckt att det inlägget jag skriver här är knasigt, men nu när jag faktiskt är mamma till en sån liten bestämd personlighet så har jag börjat förstå att för oss går det åt mindre energi till att följa honom så gott det går och att låta saker och ting lösa sig med åldern.

Vet inte om det var till någon hjälp men tänkte att det kanske kunde vara skönt att höra om någon som har valt att inte vänja av vid nattning och valt att ha en förälder sovandes i en annan säng i samma rum som den lille. Detta har gjort att vi får så mycket sömn som möjligt och störs så lite som möjligt av uppvak.

Sen vet jag inte om det är rätt eller fel.