Mina barn är 2,5 och 1,5 år gamla. Dom kan ryka ihop rejält!
Dom stjäl saker från varandra, slåss och knuffas. Det är inte mer från det ena barnet utan båda är lika mycket skyldiga...
Som det är nu så har vi lagt oss i och går imellan och tjatar.
Tycker inte det hjälper riktigt :P
Att låta dem lösa problemen själva, är de inte för små för det?
Vad gör man?!
Nej, så små barn får man oftast gå emellan. 1 års skillnad i den åldern, kan ju också innebära att den ene misshandlar den andre i praktiken. Jag delar på dem och avleder. Om ett år kommer de att kunna lösa sina bråk själva mycket mer ...
När de är sa sma är det nog bra att man är i samma rum och snabbt kan ga imellan när det kör ihop sig. Avleda, dra igang en annan lek, kanske ha favoritleksakerna i 2 upplagor.
vi har provat att köpa två av samma, men då ska dom ha båda två för sig själv. haha.
blir inte riktigt klok på hur de kan ryka ihop.. Lillen kan bli sur på mig och går fram och slår på brorsan pga det osv.. :P
Dom går i samma dagisgrupp och där verkar de iaf inte slåss.. Tror inte ens att de umgås speciellt mycket när de väl är på dagis.
Däremot så hjälper dom varandra och är kärleksfulla i omgångar också... men inte jämt ;)
Så små barn har en förmåga att bråka på " fel" sätt. Dom pucklar på varandra, slåss, luggas och bits i värsta fall.
Det är absolut inte ok och där får man vägleda. I värsta fall helt enkelt sära på dom. Lr sätta dom sysselsatta där man har kontroll.
När barnen blir så stora att dom har lärt sig hur man bråkar( slåss inte, sårar inte och förstör inte för varandra) så tycker jag att dom får lösa konflikter själva. Mina äldsta är 8 och 5 år. Där funkar det, även om man får medla ibland.
Man är helt enkelt med dem och vägleder mer eller mindre jämt. Jag har 16 månader mellan mina pojkar. Idag är de 4,5 respektive snart 3,5 och de leker och umgås fantastiskt bra tillsammans. Det har inte alltid varit så 
. Vi har helt enkelt varit med dem och visat och hindrat och pratat och visat och hjälpt och särat och pratat och lyft ur situationen ytterligare en gång till 
. Visst hamnar de i situationer de inte kan hantera på egen hand nu också, eller hantera på ett mindre bra sätt, så att vi som vuxna behöver gå in och hjälpa till, men det är ju en helt annan sak nu än när de var i dina barns ålder TS. Vi har haft nolltolerans vad gäller att göra illa någon annan och för det måste man helt enkelt vara med barnen när de är så små så att man kan föregå och hindra i möjligaste mån.