Hejsan
Mamman till min dotter vägrar skriva på så vi två får gemensam vårdnad. Anledningen är att hon vill vara föräldraledig alla 480 dagarna. Och jag vill ju också få en chans till detta - inte ens de 60 dagarna får jag.
Så nu tänker jag stämma henne!
Går jag till en advokat med ärendet direkt (sammarbetssamtal vägrar hon gå på) och sen sköter han resten av jobbet?
Jag hade tänkt ta ut 60 dagar från ett års ålder och fram till 2 års ålder.
Tänker inte rycka dottern bara sådär. Övergången ska bli så smidig som möjligt. Sen kan det ju bli 90 dagar eller 70. Men det är något jag och mamman får diskutera - vem vet just nu vill hon bara vara hemma alla 480 dagarna, men om 1 år kanske hon är less och vill börja jobba lite smått. Och där kommer jag in i bilden och tar dottern en dag i veckan.
Men jag tänker givetvis inte lämna mamman i sticket.
Och jag kommer yrka interimisk beslut för att rädda dagarna. Och sen kan vi i lugn och ro - utan att låta dagarna passera förbi under tiden - försöka komma överens om allt annat. Titt som tätt pyttsar jag iväg ett par dagar till mamman...
Uppfattar att vissa skriver ironiskt. Har fått lära mig att ironi funkar särskilt dåligt på nätet. Leder snarare bara till missförstånd och feltolkningar. Men visst alla gör ju som de vill.
TS jag tyckte förslaget med att ge henne dagar direkt var bra. Hon ska inte behöva känna att hon lever på nåder av dig. Ett barn får inte börja på dagis före ett års ålder utom i nödfall och det är inte speciellt bra.
Visst kan barn ha fler än en anknytningsperson, men i de fall där mamman och pappan inte lever ihop är det svårt för pappan att bli lika viktig som mamman.
Om du som du säger, pytsar ut lite dagar då och då 'måste' ju mamman gå med på alla dina ev nycker, så kan det iaf kännas för henne, (och hon kan bli avogt inställt till dig för det och det är ingen bra grund för samarbete) för hon kan inte försörja sig utan föräldrapenningen om barnet inte får gå på dagis, (jo,socialbidrag men vill du det för ditt barn?) du kan inte bara kliva in hux flux och ta hand om barnet en dag eller två, hur ska hon kunna jobba på de premisserna?? Vilket arbete godkänner att en person kommer in end en dag i veckan??? Ska de ha vikarie för övriga dagar eller?? Du kan heller inte skilja barnet dygnet runt från sin mamma utan bäst är om du kan ta 5 dagar i veckan och ha barnet som 'dagbarn' tex, men att någon/några dagar i v sover barnet en natt hos dig. Efter ett tag kan man öka på och ta två nätter i rad osv.
Mamman behöver lugn och ro för att själv få till allt med barnet, inte ha en pappa där som hon kanske inte vill veta av. Samtidigt som pappan behöver få knyta an han med. Ett schema är bäst, då vet båda när umgänget ska ske och man kan planera och förbereda sig och ingen behöver känna oro.
Ts, jag tycker du resonerar sunt, men jag måste ändå hålla med vissa här. Att skicka iväg lite dagar då och då, det kommer nog lätt att kännas lite som utpressning för mamman. Hon kommer då vara i en enorm beroendeställning mot dig, och det ska ingen förälder vara.
Jag tycker du kontaktar en advokat som kommer hjälpa dig. Det gjorde jag när fr vägrade, och advokaten sköter allt. Du kommer få gå på möte hos fr där du lägger får ge din syn på saken och detsamma gäller mamman. Sedan blir det förhandling i tr om ett interimistisk beslut, som kommer gälla i väntan på huvudförhandling.
Eller, så var det för mig, ska jag kanske skriva. Lycka till och jag håller tummarna för dig.
Ts, är du och mamman vänner eller kommer ni överens åtminstone skapligt? I så fall skulle jag föreslå att ni försöker sätta er ned och diskutera och enas om hur ni ska göra med barnet. Du får klargöra att du är intresserad av att vara delaktig i barnets liv men att du förstår att det kommer krävas mycket av dig (av er båda men tala bara för dig själv) men att du är villig till det och är beredd till kompromisser. Några förslag från min sida är att du föreslår att du tar ut dom tio pappadagarna och tillbringar dom dagtid hemma hos henne så fort hon kommit hem från sjukhuset och känner sig stark nog mentalt och stöttar henne och lär känna ditt barn. Du kan byta blöjor, bära, (mata) etc och även hjälpa till med städning, matlagning, handla etc (om du ska tillbringa dagarna där får du även hjälpa till med hushållet och dessutom ger det dig pluspoäng). Sedan kan du föreslå att du tar föräldraledigt typ en dag i veckan tillsammans med henne hemma hos henne under första året (ensamumgänge är inte att rekommendera för spädisar) men att du tar huvudansvaret för barnet den dagen så kan mamman ta igen sig men ändå finnas i bakgrunden för barnets trygghet. Om du kombinerar detta med att komma och hälsa på en kväll i veckan så bygger du en relativt bra grund för en stabil och god relation till ditt barn från start.
ring en jurist direkt så får du hjälp med allt :)
verkar behövas.... :(
Förstår inte riktigt varför så många pratar om att pappan kan vara hemma med barnet länge efter att det har fyllt ett år. Om mamman tar ut f-penning 7 dagar i veckan, vilket är det vanligaste antar jag om man är ensamstående med relativt låg inkomst (som jag själv t ex), då är alla dagar slut efter 13 månader.
Så det kommer inte finnas mycket att bråka om sedan.
Pappan kommer få de 90 dagarna med lägst ersättning, ca 180kr /per dag före skatt. Om han får igenom gem vårdnad och mamman inte hunnit använda de också. Men en ensamstående kan knappast klara sig på så lite pengar ändå, utan det är dagar man tar av någon enstaka då och då.
Den dagen pappan får gem vårdnad tillfaller alla dagar som är kvar att använda honom, men som sagt en utredning tar upp till ett år, så det blir nog inget kvar att bråka om. Blir bara knepigt för oss ensamma mammor sedan som kommer ha 0 dagar av de 90 med lägst ersättning att ta ut av om de alla tillfaller pappan vid gem vårdnad.
Hur gör man då om fritids osv har stångt i framtiden? Eller förskolan för studiedag eller dylikt? Då måste man lita på att pappan vill o kan vara hemma då med barnet? med låg ersättning...eller så får man väl sjukskriva sig? eller tar folk med sitt barn till jobbet? Hur löser man det?