Vilken är den optimala åldersskillnaden mellan syskon?

Mina bonusar har 3 årmellan dem och det har verkligen inte varit en lyckad åldersskillnad för dem. Det ät svårt för de kunde intebehandlas lika av sina föräldrar, men samtidigt inte olika heller, den äldre fick jättemånga krav på sig och blev lite av en jättebebis, medan den yngre knappt fick lov att vara bebis.

Det måste ju vara SJUKT individuellt tänker jag! Jag har 5 år mellan mig och min syster och vi är och har alltid varit otroligt nära. Min bror är 10 år äldre än jag och vi står också varandra väldigt nära. När vi var små kanske mer som syster och bror men idag som vänner. Våra barn är, även dem, super-tighta. Jag ser på vänner som har 2 år mellan sina barn och har ett helvete med bråk, stök och stress. Andra med samma åldersgräns får två små änglar som aldrig bråkar och leker massor.

Jag har pseudotvillingar för tillfället. Vi har haft våra jobbiga stunder men jag har en 3,5-åring och en snart 5-åring som är varandras stora trygghet och som knappt går en meter ifrån varandra. Det är 7 år mellan mig och min syster. Vi har varit supertajta, men på ett annat sätt än mina pojkar. Jag väntar nummer tre nu och går allt som det ska så kommer det att vara 4 respektive 5,5 år mellan honom/henne och bröderna. Ska bli spännande och se hur det kommer att bli .

Jag tror inte att det går att generalisera om jag ska vara ärlig. Att ha rejäl ålderskillnad tror jag generellt underlättar - tänker då 5 år och uppåt. Får man tätt så är väl det viktigaste att låta "stora" vara just så liten som han/hon är. 2-3 års skillnad känns inte som någon höjdare ur mitt perspektiv. Jag har hellre tätare eller glesare. 

Väldigt individuellt är min tanke oxå. Beror på vad för sorts förälder man är och vad för sorts barn man får och har. Jag är nöjd med åldersskillnaden på mina barn, de är 3, 3, 4 och 5 år gamla. Femman är beräknad när tvillingarna är tre år och tre månader, känns som en sladdis =)
Killarna bråkar mycket men leker oxå jättebra tillsammans, de behöver aldrig vara ensamma (om de inte vill).

Det är helt enkelt förbannat skönt att ettan är självgående när tvåan kommer, så våra fem år mellan känns helt perfekt. Ettans intressen kan man lätt hålla på med även om man har en bebis i sjal på magen (bygga lego, spela TV-spel mm) och stora klarar mycket själv (gå på toa, klä på sig alla kläder etc). Jag tycker redan nu morgnarna är stressiga och tidspressade och då gör jag inget för ettan förutom tar fram grejer till frukost och borstar hans tänder, resten fixar han själv. Kan bara tänka vilket helvete det hade varit att komma iväg om båda hade blöja, ska kläs på osv...

Minst 3-4 år tycker jag, mellan mina kommer det vara 5 år. Nästa gång räknar jag med ca 3 års ålderskillnad.

Ett år!

Precis, alla åldersskillnader verkar ju vara bra

Vi har 2 år och 2 månader mellan de två äldsta.
Sen var de 6 resp 4 när lillasyster kom.

Helt perfekt enligt oss  

Det är 2 år mellan syskonen i min syskonskara. Alltså 3 ungar på 6 år.

Min erfarenhet är att det är bra med syskon i liknande ålder. När vi var små spelade inte 2 eller 4 år mellan inte så stor roll. Men när vi började komma upp i skolålder tappade jag en del av relationen till min äldsta storebror då skillnaden blev lite väl markant.

Min åsikt är att för att få ut maximalt av sina syskon när man är ung bör de vara så nära som möjligt i ålder. Då kan de aggera kompisar som alltid finns där. Kompisar byts ut, men syskon finns alltid kvar. Även när man är sur på dem :P

Sen när man kommer upp i åldern för att flytta hemifrån har man kanske mer nytta av ett syskon som är ett par år äldre. Men överlag säger jag nära i ålder. Det ger syskon som har potential att stå varandra nära.

Min bror som är närmast mig i ålder var under många år en av mina bästa vänner och har betytt massor för mig.

3 på 4 år menar jag naturligtvis. *trött*

Sen beror det kanske lite på hur gammal kvinnan är när första barnet föds! Är man 20 år när ettan kommer, kanske man känner att man kan vänta ett par år extra innan man funderar på syskon! Är man däremot 35 år, kanske man känner att den biologiska klockan tickar och att eventuella syskonplaner då kommer upp tidigare.... Vet inte, kan det va så???

Min dotter är 10 månader nu och vi har börjat prata om syskon, men samtidigt så ammar jag henne fortfarande och det känns verkligen som att hon är vår bebis än! Hon vaknar mkt nattetid och det är ju mkt blöjor och gråt och sånt som hör bebis tiden till! Personligen tycker jag det känns väldigt märkligt att börja planera syskon redan nu! Men som sagt, vi är alla olika!

Mellan mina barn är det 1 1/2 år mellan ettan och tvån, dom har dock sällan varit spec tajta medan det är 5 år mellan tvåan och trean och dom är tajtar och trean ser upp till tvån väldigt mycket. Nu väntar jag nr 4 och det kommer att bli 7 1/2 år mellan trean och fyran så vi får se hur det blir mellan dom i framtiden. Jag personligen tror inte att det är åldern mellan syskon som avgör utan deras personlighet och kemin mellan dom som avgör.

Jag har 18 månader mellan mina barn. Det har fungerat bra förr oss, och barnen är riktigt tajta.

FÖR, inte förr

Tror absolut likadant. Det handlar inte alls om ålderskillnad, utan om personlighetsskillnad. Man ska skaffa barn (om man nu kan välja) så tätt/långt emellan som man som förälder känner att man orkar. Två barn är 10 gånger så många som en . Personligen vill jag ha kanske 8 år emellan om jag ska ha fler, blir nästan som två ensambarn och det trivs JAG med. Sen kan man ju bara hoppas på att de ändå får en bra relation. Och får dom inte det, så gör det inte så mycket för min del (lite trist kanske) för jag har i alla fall skaffat barn för MIN skull, när jag kännt att jag orkar och har tid med dem.

Min mamma som är äldst i sin familj, är många år äldre än det syskon hon har bäst kontakt med nu som vuxen. Då hade hon flyttat hemmfrån när han föddes.