Ska bli bonusförälder, får ej träffa bonusbarn, tips?
Jag (28) och min pojkvän (23) började träffas i oktober förra året. När man var som mest kär och svävade på rosa moln i januari månad hörde hans förra KK av sig till han och sa att hon var gravid och tänkte föda barnet.
När min pojkvän fick reda på detta och sen berättade det för mig var hans första tanke att inte ha nått med barnet att göra och att det i framtiden fick kontakta han. Han ansåg sig inte vara mogen eller redo för att kunna vara en bra förälder.
Det var alltså för bra för att vara sant. Jag som äntligen fastnat för någon, någon som jag såg en framtid ihop med. Hela min värld rasade. Men jag hade redan då så starka känslor för han att jag valde att va kvar i vårt förhållande.
Jag och pojkvännen har i dagsläget ett bra förhållande och känner starkt för varandra, att det är vi två som gäller och har numera planer på att köpa hus inom en snar framtid så vi kan börja leva ett riktigt liv ihop.
Nu några månader senare, efter att flickan fötts under maj månad, så har pojkvännen efter många om och men bestämt sig för att vilja finnas i dotterns liv för att hon ska kunna ha en pappa att räkna med, eftersom han under sin uppväxt inte kunnat räkna med sina föräldrar.
Han har börjat smått att träffa sin dotter och tanken är att hon ska kunna bo hos han/oss varannan helg i framtiden.
Tanken var att vi båda två skulle kunna börja träffa hans dotter, att kunna göra det ihop. Så det blir en del av både min och killens vardag och för att lättare kunna acceptera och hantera situationen.
Men mamman till dottern har sagt att min pojkvän måste träffa dottern själv nu i början och att jag inte får vara med.
Jag känner att ju mer de träffas utan att man får vara med, ju större glapp blir det mellan mig och killen. Han får in dottern i sin vardag medan jag hålls utanför. Ska vårat förhållande kunna fungera där ett barn ska komma in i framtiden känner jag att jag behöver få vara med ifrån början också.
Hur lång tid ska det behöva gå utan att jag får komma in i bilden?
Situationen, att min pojkvän fått barn med en annan än mig, har vart väldigt psykiskt påfrestande för mig. Det är en sak att träffa en kille som man vet har barn sen innan. Då ger man sig in i förhållandet frivilligt och man vet att det kan bli tufft.
Men detta är ju något varken jag eller han kunnat styra över då han inte fick reda på det förrän så sent, då vi redan var ett par.
Eftersom jag älskar han över allt annat är jag kvar i vårt förhållande. Försöker tänka att vi ska göra det bästa av situationen. Men det är väldigt svårt just nu när man hålls utanför och han får gemenskap med dottern som jag aldrig varken sett eller träffat. Jag vill ju bry mig och tycker det är viktigt att jag också får kontakt med dottern i så tidigt skede som möjligt, men hur ska jag göra när jag inte får?
Jag har haft mycket tankar och funderingar kring framtiden.
Jag har inga planer på att ha någon mammaroll. Min tanke är att i framtiden kunna vara en person hans dotter ska kunna räkna med, mer som en vuxen vän. Och jag kommer aldrig försöka mig tvinga på henne utan tanken är att hon ska få komma till mig om det är något.
Vad vill jag ha sagt med detta egentligen...
Finns det någon som vart i samma situation som jag är i?
Hur länge kan mamman neka att jag inte får vara med i umgänget?
Förstår att det tar lång tid innan dottern kan börja sova hos oss men vi borde väl kunna passa henne framöver några timmar i taget så hon får vara hos oss utan att mamman ska va med? (kan tillägga att mamman ammar inte dottern så den biten behöver man inte tänka på).
Jag tar tacksamt emot alla tips och råd jag kan få!
