Behöver hjälp med argument

Säg att antingen vill du ha barnet hela helgen eller så vill du ha hela helgen ledig. Säg att du inte vill ha den upphackad. Det måste väl vara för barnets bästa också.

Varför är det på FL alltid så att pappor som inte går med på mammornas önskan om minskat eller ändrat umgänge med pappan enbart gör det för att jävlas och för att de vill kontrollera mamman? Det kan inte vara så att de också vill umgås med sitt barn mer än varannan helg?

Jag skulle också försöka släppa det där med att han bara gör det för att jävlas. Han kanske tycker att nuvarande upplägg fungerar helt enkelt och oavsett kommer du inte komma någonstans med det argumentet. Ta fram några förslag på scheman som du tror skulle vara bättre för barnet och som inte innebär mindre umgänge med pappan. Var beredd att kompromissa och diskutera olika lösningar. Håll dig borta från pajkastning och anklagelser om att han vill kontrollera dig. Fokusera på barnets bästa och dra inte upp argument som att du hindras från barnfria helger och festkvällar. Se samarbetssamtalet som något positivt och en möjlighet att komma framåt. Börjar han bete sig illa, vägra och tjafsa så framstår han som osammarbetsvillig. Var då den vuxna i situationen och håll dig lugn och håll fokuset på barnet.

Tyvärr måste jag vara lite hård nu, men du har flyttat ifrån barnet och det kommer alltid ligga dig i fatet.
Ni kan gå på hur många samarbetssamtal som helst men tyvärr kommer du inte ha familjerätten på din sida. De ska vara opartiska och försöka hjälpa er att komma fram till en lösning, men de kan inte bestämma åt er.
Ett dåligt samvete gör att man får taggarna utåt och har svårt att argumentera eftersom man hur man än vänder och vrider på det faktiskt flyttat från orten, nu är det 10 mil det handlar om så det är inte ett litet avstånd heller.
Hur tänkte du där egentligen? Du skulle ha löst detta innan du flyttade, nu är det ju försent. 
Pappan har ju all rätt att kräva att det är du som åker eftersom det är du som flyttat, men det är jäkligt jobbigt och struligt. Går barnet på dagis i den ort pappan bor eller där du studerar?
Det är svårt att förstå riktigt eftersom trådstarten får det till att pappan bara jävlas med dig och vill krångla med dagar, när du i själva verket har flyttat från stan för att studera på annan ort. Det är ju du som krånglat till allting och inte pappan. Var är barnet folkbokfört, hos dig i nya kommunen? Har pappan skrivit på och godkänt eller är det där skon klämmer?

Det är hur som helst ohållbart att ha ett avstånd på 20 mil t.o.r och inte ha ett fast schema som minskar resorna till det minimala, det är ju inte meningen att barnet ska kuska runt på en resa var och varannan dag i veckorna?
 

Varför jag flyttade berodde på att jag hade ingen avlastning förutom pappan och han vägrade hjälpa till, om jag frågade honom att ta barnet någon extra timma för att jag skulle få gå till tandläkaren eller ett viktigt möte sa han direkt nej, om jag vela gå på bio någon kväll när jag hade barnet sa han direkt nej, även fast han hade inget att göra.
Jag vet att det är inte hans skyldighet att hjälpa mig, men efter två år fick jag nog!
Nu har jag fått igång livet igen!
Vårt barn mådde också bättre av flytten, började prata, började skratta igen och visade känslor mot mig, när vi bodde i samma kommun var barnet bakåtdraget, skrattade sällan eller kramade om mig, jag har fått mitt barn tillbaka men för att han vägrar ändra umgänget på något vis så börjar vi hamna i gamla mönster med ett argt, bakåtdraget barn och han vet om det men struntar i det för att han vill straffa mig.

Hej TS, Jag har läst alla inlägg men tänker gå tillbaka till grundproblematiken. Umgänget fungerar inte som det är just nu. Först - jag skiter högaktningsfullt i om du får "barnlediga" helger, kan åka bort eller gå ut och festa. Det kan du, precis som alla andra som inte har separerat, göra tillsammans med barnet eller skaffa EGEN barnvakt utan att fråga exet om hjälp. Däremot, sett från BARNETS perspektiv verkar ert nuvarande upplägg helt upp åt väggarna rörigt. Det är det du ska trycka på när ni är på samarbetssamtal. Hur BARNET reagerar på nuvarande umgänge. Du får trycka på att barnet inte hinner anpassa sig till att komma till mamma eller pappa. Att även pappan har poängterat detta. Gör upp några olika alternativ på umgängesschema. Ha hela tiden BARNETS bästa för ögonen. De scheman du gör bör sträcka sig över tex 2 månader rullande så man ser att det hänger ihop och att pappan och du har ungefär lika mycket umgänge totalt sett. Men som sakt, gör olika alternativ. Det visar för familjerätten att du tänkt igenom er situation. Nekar han allt så har du då det sista att komma med, fredag kväll till söndag kväll varannan vecka. Det blir kort umgänge för pappan men BARNET blir inte skickat fram och tillbaka som en boxboll.