Valde ni helt nya förnamn? Behöll ni de gamla förnamnen? Behöll ni de gamla förnamnen som andranamn och gav barnet ett nytt tilltalsnamn? Hade ni båda samma efternamn? Om inte, vems efternamn fick barnet? Tog ni nya namn som passade i båda länderna? Barnets hemland? Bara i Sverige?
Hur löste ni namnfrågan när ni fick hem ert barn?
Mina barn var ca 3,5 år när vi adopterade dem från Slovakien. De fick behålla sina ursprungliga namn som tilltalsnamn och så lade vi till två namn som vi valt själva. Efternamnen valde vi att byta till vårt gemensamma. De frågar ofta om vem som gav dem deras tilltalsnamn och verkar vara stolta över den bakgrunden. Samtidigt tycker de även om sina nya andra resp tredje namn.
Mina barn var också äldre när vi fick dem och vi behöll förnamnen. Det ena är helt gångbart och det andra är ovanligt i både i skrift och uttal, men mycket vackert. Jag får ständigt bokstavera och förtydliga uttalet för vuxna (barn verkar inte vara lika tröga ;) ), så jag hoppas att hon inte själv kommer att bli irriterad över det när hon blir äldre. Vi la till ett mellannamn som som är internationellt gångbart, om de skulle vilja byta själva.
Varför undrar du?
Min fru och jag har adopterat två bröder från Litauen. De var i 2-årsåldern när vi fick dem och vi valde att ge dem nya svenska tilltalsnamn. De har kvar sina litauiska namn som andranamn samt varsitt släktnamn som tredjenamn. Storebror har min pappas namn som tredjenamn och lillebror har min svärfars namn som tredjenamn, detta för att markera kontinuitet bakåt i tiden och att de nu tillhör vår släkt.
Vi resonerade som så att det är ju i Sverige de ska leva och verka - då är det bra att ha namn som funkar här. Det kan vara skönt att slippa att hela tiden få frågor om var namnen kommer ifrån och som dessutom kan vara svåra att uttala som varit fallet om de behållt sina ursprungsnamn som tilltalsnamn. Skulle de själva som vuxna vilja ha tillbaka sina litauiska namn är det enkelt att bara byta tilltalsnamn för dem...
Jag vet att det finns en gammal tråd om just namnbyte där många skrivit om just sin erfarenhet. Någon som kan länka??
Våra barns första namn har de som mellannamn, tilltalsnamnen har de fått av oss. Även fast deras första namn hade kunnat vara tilltalsnamn utan problem ville vi ge våra barn deras namn. Sonens första namn hade vi till och med som förslag på namn då vi väntade honom, men han var en Vilgot =)
Jag har kvar mitt indiska namn och har det som tilltalsnamn, medan min bror fick ett nytt namn och har sitt riktiga namn som mellannamn..
Vi har två adopterade barn som kom till oss som 4 resp 3 år gamla. Vi har gett dem nya tilltalsnamn samtidigt som de behåller sina ursprungliga namn som förnamn. Det var inga konstigheter att byta tilltalsnamn, vi bara sa båda tilltalsnamnen i följd med det svenska först i några veckor.
I vissa fall är det så att man inte måste behålla barnets ursprungsnamn. Är det en stark adoption så gäller det namn som står i adoptions ordern som ursprungsnamn, i vårt fall de namn vår son fick av oss .
Vi har behållit vår sons namn han fick i sitt första land men med annan stavning men samma uttal, något vår organisation i landet rekommenderade oss, och då sonen bara hade ett namn blev det väldigt komplicerat att behålla stavningen utan att i onödan komplicera hans liv, det är troligen felstavat i hans födelseattest.
Vi dubbelkollade med Skatteverket , Mia, vår advokat i landet och vår organisation och samtliga gav svaret att det var namnet som stod i adoptionordern som gällde och inte födelseattesten.
Så kolla alltid vad som gäller för just ert land.
Jag hade mycket hjälp av tråden som refereras till ovan! Vi gjorde som så att vi behöll förnamnet som andranamn. Plockade bort det afrikanskt klingande efternamnet och gav ett helt nytt förnamn samt ett tredje förnamn. Vi valde att ta bort det första efternamnet eftersom vi inte tyckte att h*n ska ha två efternamn/ efternamnet som mellannamn. Dessutom kan det vara en hjälp i dessa funderingar att efterfråga barnets namnhistoria på barnhemmet. Är den känd kan det vara en hjälp vid ett val att byta eller inte. Vi hade resonerat helt annorlunda om vi fått veta att föräldrar eller någon annan närstående haft något med namnsättningen att göra. Då hade det varit naturligt att behålla alla namn av respekt för barnets bakgrund och familjens/ annans tanke.
Vår son fick ett svenskt förnamn och fick behålla sitt första namn. Det var mycket oklart vilket som skulle användas. Vi använde hans ursprungsnamn eller båda som dubbelnamn. Men när han bytte språk bytte han sitt namn till det svenska som tilltalsnamn. Han vet mycket väl om sitt gamla tilltalsnamn om historian och betydelsen och att det är hans namn men är stolt över sitt nya.
Vår son fick behålla sitt förnamn som andranamn och jag och pappan hade olika åsikt om förnamnet 
Till slut fick pappan som han ville och jag fick min pappas andranamn som sista namn i sonens 3 namn innan efternamnet. När man säger namnen efter varandra låter det väldigt bra (lite viktigt för mig
Sonen kommer få behålla det namn han fick på barnhemmet, och han får 3 namn till.
Riktigt fina namn är det och namnen passar honom perfekt
Han fick behålla sitt ryska namn som andranamn och fick två till (nytt tilltalsnamn). Han lystrade inte till sitt ryska namn (eftersom det bara används vid högtidliga tillfällen - och det är det ont om på barnhem) och smeknamnet använder jag här hemma när vi myser - det är så personligt och betyder inget för andra här.
Nu när vi varit hemma med honom ett tag och verkligen tänkt igenom namnbeslutet noga så kan ju även vi tala om hur vi gjorde med namnen vid adoption.
Vi kände från första stund när vi träffade honom att vi skulle behålla namnet han fått på barnhemmet, och lägga till egna namn. Det blev en liten I. Philip Hector Noel R. Det kändes viktigt att namnen var internationella då våra barn växer upp i en "mångkulturell" familj (Frankrike, Spanien och Sverige) och vi reser hem mycket för att träffa släkten.
I. = Vår sons ännu "hemliga" tilltalsnamn. Symboliserar hans ryska ursprung.
Philip = Representerar hans svenska bakgrund (som han kommer få mig), en kär släkting till mig heter Philip i tilltalsnamn och så är det ju ett plus att Sveriges prins heter så! =)
Hector = Detta namn tog vi bara för att det är fint och för att symbolisera hans spanska bakgrund eftersom han kommer växa upp i Spanien.
Och så Noel? Tja, detta namn gillar jag allra mest och detta namn var vi båda hundra procent säkra på. Det representerar hans franska arv från pappan samt att vi fick hem honom runt jul! Två flugor i en smäll!