Känner mig så ensam som ensamstående

Så hade jag det med mitt andra barn. Jag var helt ensam under graviditeten och även efter att hon föddes. Pappan brydde sig mer om alkoholen än barnet.... Jag kände mej dock inte ensam fast jag var det utan jag tyckte det var rätt skönt. Iof så var mitt andra barn krävande, hon hade kolik från 5 veckor tills hon blev 4 månader samt sov bara 8h/dygn så jag hade ingen ork till att umgås med någon alls. 

Hej jag har redan skrivit till dig men såg nu att du skrivit här. Först vill jag bara gratulera dig till att bli mamma. Att vara ensamstående har tro el ej både för och nackdelar. Att vara mammaledig är en ganska jobbig period för man känner sig ensam. Det är lättare när barnet börjar prata och man jobbar och kommer ut och träffar folk istället för att bara vada mamma.
Att få sömn och ha ett bra nätverk är a och o för ibland behöver man avlastning. Bor du i Sthlm Ts? Isåfall hjälper jag dig gärna jag är oftast hemma med min dotter på helger går gärna och fikat, hänger i nån park eller liknande playdates. Känner som sagt inga ensamstående och bollar gärna tankar :)

Jag är inte ensam än, blir det om 1.5månad då nuvarande sambon och pappan till sonen flyttar ut. Då kommer jag ha sonen på heltid, och alla mina släktingar och vänner bor långt bort. Pappan kommer inte ta sonen något utan det blir umgänge där jag är med, typ fika eller något sånt. 

Jag har bott här i 7år men pluggade ett tag fast där var det inte några som jag blev bra vän med och sen var jag sjuk ett tag så jag har inte orkat så mycket, de jag hade drog sig bort tyvärr. Nu är jag sjukskriven och hoppas på att kunna bli friskare när pappan flyttat ut så jag kan jobba. Det jag har gjort är att anmäla mig och sonen på barngympa, han är 2år så han är ju lite större än ditt barn TS. Det är en annan mamma i en köp och säljgrupp på facebook som dragig igång det. Jag har träffat henne en gång men vet inget om de andra mer än att deras barn är äldre än min son från 2.5-6år. Kanske kan det bli något där så man kan hjälpas åt, förstod det som om det är endel som är ensamstående där.

Jag har sonens farmor här men hon hjälper till i nödfall tex. när jag åkte ambulas så det är inte direkt någon avlastning. Däremot så blev förskolan en liten avlastning för mig, då hinner jag sova ikapp lite. Sonen är sjuk ofta pga. sina allergier så jag har många jobbiga vakennätter då man ju behöver lite avlastning. Pappan har inte tagit något sådant så även om han bott här så har det inte varit någon hjälp direkt.

Tycker det är svårt att hitta vänner, vi går på öppna förskolan också i en liten grupp men det har inte varit så roliga mammor där tyvärr. 

Jag är också i denna livssituation, är faktiskt helt ensam... har bara min mamma. Vart bor ni allihop?

Jag är i samma sits me en dotter på 4,5mån. Men jag är för stolt för att be om någon hjälp alls, så får skylla mig själv.. Haft henne själv sedan födseln. Älskar henne mer än allt annat men vissa stunder känner jag bara hur de skriker GEEEEEE MIG EN STUND SJÄÄÄÄÄÄÄLV! haha..

Bor i Norrland. 

OliviaViktor: bor i Sthlm och du?

Jag förstår er, jag skulle också behöva en stund själv.. tänk att bara lägga sig ner och vila och bara veta att man kan göra det utan något som eventuellt kan störa eller att bara göra något, vad som helst, SJÄLV.... bara tanken låter helt ....ångestladdad och underbar haha

jag bor i malmö, eller inte just för sekunden, men om 2 veckor gör jag det...   

Jaa, alltså på dagarna är de lugn för min del. Men de är på kvällen, när man hållt igång hela dagen med henne o de ska underhållas ända in på nätterna ibland då kan ja känna, snääääääälllllla rädda miiiiiiiig, hahaha.. Tur går de över när hon somnat.

Är lite svårt att underhålla henne hela dagen nästan så hon sover tidigt på kvällen, de orkar jag inte, så hon måste sova korta stunder på dagen. Vilket resulterar i att jag går och lägger mig när hon lägger sig då de är natt i princip, vilket betyder 0 egentid förutom 30min pauser på dagen. 

Hur har ni det? 

Haha ååh, tänk att ta ett bad i lugn o ro, utan att behöva skutta upp när man precis satt sig, hur grymt vore inte det ;) haha!

Vore kul att ses, ni som har skrivit här! Är det någon som är intresserad att ses över en fika?

Hej blivande mamma 74 och ni andra. Jag är också ensam 24/7 och utan bra nätverk. Jag har 4 barn, en liten kille på 6 månader, en dotter på 8 år och 2 tonårssöner. Jag träffas gärna :)

Hej allihoppa! Jag har ett förslag att ses nästa torsdag någonstans centralt. Maila mig gärna! Kram på Er!

Hej, tjejer!
Jag är också helt ensamstående, visserligen med lite äldre barn.
Jag kan tipsa er om Fryshuset i Stockholm (där har de träffar samt barnvakter för ensamma mammor).
Sök också hjälp ifrån Kyrkan.

Hej jag är också helt ensamstående med min dotter som blir tre år i januari. Det är tufft ibland, underlättar om man har familj eller vänner som kan ställa upp. Vi flyttade till sthlm för några dagar sedan, bodde i Dalsland innan. Vore kul att träffa andra ensamstående, de är inte många andra som kan förstå hur de är och kanske kan vi hjälpas åt? :)

hejsan på er! jag är ensamstående med min dotter på 8 månader och träffas gärna! behöver ett nätverk där jag kan ventilera och få stöd precis som er. JAg bor i Hässelby i Sthlm, när och var träffas ni?

Hej jag är också själv. Tjej på 35 år och ska få första barnet om en vecka ungefär. Har redan träffat några av er i tråden och det var jätte trevligt. Skulle va kul om vi kunde bli ett gäng som stöttade och hjälptes åt. Jag bor i Sthlm.

Ensamma mammor- eller "Barn till ensamma mammor" som det numera heter, har många andra aktiviteter för både barn och mammor- de fixar alla möjliga aktiviteter för barnen och orndar ofta samtidigt aktiviteter för mammorna....kan varmt rekommendera- en bra möteplats om man bor i Stockholm...de har väl f.ö. startat både i Göteborg och Malmö. Förra julen ordnade en eldsjäl så vi fick gratis julbord på O´leary´s...heder åt dem oxå...

Såg den här tråden..Och jag är också ensamstående (i ett sambo förhållande) Har ingen familj omkring mig...Stöttning är vad jag skulle behövt.. :/

Hej

Tänkte berätta att jag har varit helt ensamstående 100% (inga deltidare här) i lite över 9 år.

Och så som jag har önskat att där fanns någon avlastning då och då! Men vem har inte det, även de som lever i förhållanden önskar avlastningar till höger och vänster. Så bara för att man är helt ensamstående utan familj som kan avlasta nån timme i veckan är det inte helt kört. Det vet jag.

Inom sin tid kommer man hitta vänner och bekanta som är villiga att ställa upp då man exempelvis inte hinner tillbaka från jobbet i tid. Eller när barnet senare bli äldre bli det mycket kompis lekar och de kommer bokstavligen att be en att inte komma och hämta kl 17 men kan gärna stanna kvar på jobbet och jobba lite till.....

Så egen tid kommer, förr eller senare. Nu när barnen är så små njut av varenda sekund. Tiden rinner så fort iväg.  Vi har bara så lite tid med våra barn och de bli stora allt för snabbt.

Kram på er,
single 4 ever

Har det oxå så här ungefär, min son har bott hos mig sen han va lite mer än 1 år, han e 8,5 nu. 
Har iofs haft en sambo som hjälpte mig dom första 2-3 åren men sen har d bara varit vi.
Har inte heller några direkta kompisar som har barn, och har dom så är deras barn 1-2 år å d är ju inte så kul för min son.
Får dock lite egentid varannan helg då han är hos sin mamma.
Bor dock i nv skåne.