Bor i Frankrike tillsammans med min samob, katt och hund. I augusti 2010 blev jag gravid igen efter att ha fått två missfall under 2010 en den 12 januari i vecka 11 och ett den 21 maj i vecka 8 blev glädjen blandad med oro. Tänk om det inte går vägen? Graviditeten var inte den lättaste, fick inte åka bil i början med risk för missfall, men annars gick allt bra kändes det som. Barnmorskan sade att jag hade högt blodtryck men gav mig ingen medicin, jag hade ofta sammandragningar vilket sades vara normalt. När min livmoder började krympa istället för att växa var det ingen annan än jag som oroade mig. Då bäbisens hjärta slog 170 slag i minuten istället för 140 eller 130 var det fortfarande ingen som reagerade. Alla sade att det var en normal graviditet och att allt skulle gå bra.
Den 19 mars 2011 ringde jag mina föräldrar i Sverige för att berätta att jag och min sambo skulle åka in till sjukhuset för vad vi trodde var förlossningen, det visade sig att vår bäbis dött i magen (jag som varit övertygad om att jag kände sparkar på vägen till sjukhuset). Klockan 11.30 föddes vår lilla Emma 1380 gr i vecka 31. Den 29 mars begravdes hon i min sambos familjegrav.
Förtvivlan var enorm i början men det känns som om den blivit mer lätthanterlig. Sorgen finns kvar, men längtan efter ett annat barn är enorm. Jag har alltid varit barnkär och att bli mamma utan att kunna ta hand om Emma är nog det jag sörjer mest för tillfället.
Den 19 mars 2011 ringde jag mina föräldrar i Sverige för att berätta att jag och min sambo skulle åka in till sjukhuset för vad vi trodde var förlossningen, det visade sig att vår bäbis dött i magen (jag som varit övertygad om att jag kände sparkar på vägen till sjukhuset). Klockan 11.30 föddes vår lilla Emma 1380 gr i vecka 31. Den 29 mars begravdes hon i min sambos familjegrav.
Förtvivlan var enorm i början men det känns som om den blivit mer lätthanterlig. Sorgen finns kvar, men längtan efter ett annat barn är enorm. Jag har alltid varit barnkär och att bli mamma utan att kunna ta hand om Emma är nog det jag sörjer mest för tillfället.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.