• Anonym (*2?)

    Kan man älska/ha känslor för 2 personer samtidigt?

    Jag känner mig så förvirrad. Jag är i ett förhållande med en underbar man sedan 12 år tillbaka. Vi är gifta sedan 4 år och har två barn, 7 och 3. Vi lever "den svenska drömmen" med allt som ingår. Allt hade varit perfekt, om inte det fanns en man ur mitt förflutna som nu och då dyker upp som gubben i lådan och påminner mig om sin existens. Ett ex som jag hade en enormt passionerad relation med under en period i mitt liv. Varje gång jag träffar/pratar med honom stannar mitt hjärta och jag mår ömsom fantastiskt och ömsom skit. Fantastiskt för hur han får mig må med ett samtal och skit för att jag känner att jag ljuger för min man. Jag vill att mitt ex försvinner ur mitt liv men om vi inte talats vid eller sprungit på varandra (han jobbar i samma kommun som mig med samma sak som jag gör fast på en annan enhet) på ett halvår får jag som inre klåda i hela kroppen. Precis som jag är han gift och har två barn. Så till min fråga, tror du man kan ha känslor för två personer och går det att leva med det? Eller är det bara hjärnspöken som jag har svårt att utrota?

  • Svar på tråden Kan man älska/ha känslor för 2 personer samtidigt?
  • Fool
    Dopeys skrev 2012-10-14 22:54:02 följande:

    Utan kontakt i 3,5 år har inte gjort någon skillnad för mig tyvärr... Det är svårt ändå. Kanske inte är så för alla dock.
    Oj , ja det låter som en väldigt lång förälskelse , hur känner du för din nuvarande partner ?
  • Dopeys
    Fool skrev 2012-10-14 23:02:36 följande:
    Oj , ja det låter som en väldigt lång förälskelse , hur känner du för din nuvarande partner ?

    Jo, lång är den då den började i början på 90-talet. Älskar min partner oerhört mycket, vi har varit tillsammans i 17år och kärleken blir bara starkare...
  • Anonym (*2?)
    Dopeys skrev 2012-10-14 23:05:55 följande:
    Jo, lång är den då den började i början på 90-talet. Älskar min partner oerhört mycket, vi har varit tillsammans i 17år och kärleken blir bara starkare...

    Då förstår du förmodligen hur jag känner...,
  • Fool
    Dopeys skrev 2012-10-14 23:05:55 följande:

    Jo, lång är den då den började i början på 90-talet. Älskar min partner oerhört mycket, vi har varit tillsammans i 17år och kärleken blir bara starkare...
    Oj , låter som en jobbig situation. Har du funderat på att prata med din partner om detta ?

    Som jag förstår det så har du ännu inte varit otrogen , och med tanke på era 17 år tillsammans så ksnake hon blir sårad men ämdå tacksam för att din ärlighet ?

    Då kanske ni kan hitta en lösning tillsammans , kanske med hjälp av extern hjälp , det beror iof på hur jobbigt din förälskelse är för dig och hur stor risk det är att det "sabbar" ditt nuvarande förhållande ? Det kan bara du själv avgöra.
  • Anonym (*2?)
    Fool skrev 2012-10-14 22:30:40 följande:
    Vad kan man säga , det är ingen som har sagt att det är lätt , du får helt enkelt prioritera , lättare sagt än gjort ,  men å andra sidan . hur mycket är din familj värd för dig ?

    Det du vill ha sagt är att jag ska säga upp mig?
  • Pentra

    Ts, självklart kan man älska och ha känslor för flera personer än en... Hur normalt som helst...

  • Dopeys
    Anonym (*2?) skrev 2012-10-14 23:10:16 följande:
    Då förstår du förmodligen hur jag känner...,

    Det gör jag nog. Lider med dig. Själv så har jag svårt att förstå det mononormativa, förstår inte varför jag inte kan få visa dem min kärlek som jag känner starkt för. Jag köper att alla kanske inte vill få den bevisad eller så, men det fakto att jag måste stänga inne en så stor del av mig själv, en så stor del av min identitet, för att det inte "passar sig", det förstår jag inte. Det gör smärtan än värre...
  • Dopeys
    Fool skrev 2012-10-14 23:11:40 följande:
    Oj , låter som en jobbig situation. Har du funderat på att prata med din partner om detta ? Som jag förstår det så har du ännu inte varit otrogen , och med tanke på era 17 år tillsammans så ksnake hon blir sårad men ämdå tacksam för att din ärlighet ? Då kanske ni kan hitta en lösning tillsammans , kanske med hjälp av extern hjälp , det beror iof på hur jobbigt din förälskelse är för dig och hur stor risk det är att det "sabbar" ditt nuvarande förhållande ? Det kan bara du själv avgöra.

    Fool skrev 2012-10-14 23:11:40 följande:
    Oj , låter som en jobbig situation. Har du funderat på att prata med din partner om detta ? Som jag förstår det så har du ännu inte varit otrogen , och med tanke på era 17 år tillsammans så ksnake hon blir sårad men ämdå tacksam för att din ärlighet ? Då kanske ni kan hitta en lösning tillsammans , kanske med hjälp av extern hjälp , det beror iof på hur jobbigt din förälskelse är för dig och hur stor risk det är att det "sabbar" ditt nuvarande förhållande ? Det kan bara du själv avgöra.

    Hon vet om allt detta. Jag har bedragit henne det har jag gjort, när det uppdagades så berättade jag sanningen, även att jag är polyamorös. Vi har gått igenom en pärs och nu har vi nystartat vårt liv med nya förutsättningar. Hon vet om mitt lidande och hon stöttar mig så gott hon kan.
  • Fool
    Anonym (*2?) skrev 2012-10-14 23:13:39 följande:

    Det du vill ha sagt är att jag ska säga upp mig?
    Nej , jag har ingen aning om hur sin situation ser ut på ditt jobb etc , det vet du bäst , men det jag säger är att det inte finns några genvägar som löser allt smärtfritt , när det kommer till kritan så kommer du ändå komma till frågan , hur mycket är din familj värd för dig ?

    Hur du sedan löser det rent praktiskt är en annan fråga som du antagligen kan svara på bäst själv. Huvudsaken är att du är medveten om vilka risker som är inblandade i att bejaka din förälskelse och vad som står på spel , att som väldigt många intala sig att det är risktfritt bara ingen får reda på det är kanske inte så bra , många kanske klarar sig andra inte , och alla har nog trott att just de aldrig skulle åka fast,

    Kan du inte tala om för din gamla flamma att du inte vill riskera din familj och be honom respektera det ?
  • Anonym (hmm)
    Fool skrev 2012-10-14 22:29:01 följande:
    Ja , men men det förutsätter att man släpper ALL kontakt , om man hela tiden eldar på förälskelsengenom att fortsätta ha kontakt så blir det ganska svårt.
    Jag har gjort som du skriver, släppt all kontakt. Flyttat 30 mil bort. Låtit 18 år passera utan kontakt. Jag kan ju säga att det hjälper hyfsat, men inte dör känslorna för det. De finns där alltid, och flammar upp för minsta lilla.
  • Dopeys
    Anonym (hmm) skrev 2012-10-15 00:34:09 följande:
    Jag har gjort som du skriver, släppt all kontakt. Flyttat 30 mil bort. Låtit 18 år passera utan kontakt. Jag kan ju säga att det hjälper hyfsat, men inte dör känslorna för det. De finns där alltid, och flammar upp för minsta lilla.

    Så är det, tyvärr. Jag förstod min polyamorösitet allt för sent i livet annars hade jag agerat annorlunda tidigare. Känner mig numera instängd av samhällets normer av tvåsamheten.
  • Fool
    Dopeys skrev 2012-10-15 07:06:09 följande:

    Så är det, tyvärr. Jag förstod min polyamorösitet allt för sent i livet annars hade jag agerat annorlunda tidigare. Känner mig numera instängd av samhällets normer av tvåsamheten.
    Men det är väl egentligen inte samhället som fjättrar dig utan du själv , iof kan man väl ge dig cred för att du sätter din familj före dig själv men polly är väl ganska accepterat i dagens samhälle så länge man kör med öppna kort med sin partner. Så rent teoretiskt skulle du kunna leva i ett pollyförhållande om du ville , men du väljer att inte göra det pga att du inte vill mista din fru och din familj.

    Så visst kan jag hålla med dig om att du tyvärr upptäckte din läggning för sent men valet att stanna hos din fru var ditt eget , vilket jag iof kan förstå och respektera... det är ett väldigt tufft val.
  • Anonym (hmm)

    Jag skulle aldrig vara intresserad av att leva med två och tror inte motparten skulle uppskatta det heller ;) Men att man kan ha känslor för två, det vet jag, och man kan ha känslor för ett ex som aldrig går över. Jag anser i alla fall att jag gjort allt och kan konstatera att det inte gick, däremot kan jag ju fortsätta leva med att undvika. Dock kan det ju uppkomma stunder då man faktiskt vill minnas.

  • Dopeys
    Fool skrev 2012-10-15 09:53:47 följande:
    Men det är väl egentligen inte samhället som fjättrar dig utan du själv , iof kan man väl ge dig cred för att du sätter din familj före dig själv men polly är väl ganska accepterat i dagens samhälle så länge man kör med öppna kort med sin partner. Så rent teoretiskt skulle du kunna leva i ett pollyförhållande om du ville , men du väljer att inte göra det pga att du inte vill mista din fru och din familj.

    Så visst kan jag hålla med dig om att du tyvärr upptäckte din läggning för sent men valet att stanna hos din fru var ditt eget , vilket jag iof kan förstå och respektera... det är ett väldigt tufft val.
    Mitt närsamhälle, det umgänge jag har och har haft i hela mitt liv, delar inte min uppfattning om kärlek. Inte alla då, men tillräckligt många. Kommentarer så som "polyamorös är bara en billig ursäkt för att få knulla runt" figurerar,  så då  är det svårt att komma ut som poly.

    Nu har min sambo och jag en överenskommelse om att skulle jag träffa en till så löser vi det då på bästa sätt.

    När det gällde mitt val, så var det att lämna henne och bli ensam och då bära dubbel sorg.  Mitt val var att stanna hos en kvinna som förstår vem jag är och accepterar mig. 
  • Anonym (Gonzo)

    Min partner har känslor för två. Kalla mig stel eller instängd i normer men det gör ont och svider ända in i märgen. Är jobbigt att ha den känslan av att inte vara tillräckligt för sin partner :(

Svar på tråden Kan man älska/ha känslor för 2 personer samtidigt?