Vad har barnen för rättigheter???

Du har inga rättigheter det är barnen som har men inte du!

Ja, det spelar ingen roll egentligen vem som har rättigheter... Min fråga var VILKA rättigheter??? Och VAD kan jag göra för mina barn???

Äh, nä de var ju liksom vad barnen hade för rättigheter ts frågade efter? och klart ts också har rättigheter i det hela..
Är de så att barnen inte står ut föreslår jag möte med familjerätten.
Men har för mig att det inte är fören barnen är 12 år gamla dom får välja själv vart dom vill bo 

Hur många barn har ni tillsammans?

Barnen har rätt att bli lyssnade på men vårdnadshavarna bestämmer. Kan ni inte komma överens kan du alltid stämma pappan men det innebär risker också.

Barnen kan inte bestämma vart de ska bo förrän de är 12år, innan dess är det föräldrarna och ett nej väger alltid mycket tyngre än ett ja. Så i ditt fall blir det så så länge pappan vill ta sitt ansvar och vara med barnen varannan vecka så kommer det förbli så, fram tills barnen blir 12.

Det finns ingen 12 års gräns....

Förr var praxis att ett barn som hade motsvarande en 12årings mognad fick bestämma själv var han/hon ville bo. Det har aldrig funnits någon 12års gräns alltså utan bara en praxis och det var upp till domaren att avgöra hur mogen ett barn verkade.

Numer är det ändrat så rätten SKA ta hänsyn till betydligt yngre barn. Tyvärr är det lite chansning för det är väldigt godtyckligt.

Tips Prata med pappan och få honom att förstå att det självklart bara är en tidsfråga innan barnen bestämmer själva. Har då pappan tvingat dom till sig så kanske barnen inte ens vill komma till honom över huvudtaget. Pappan förlorar ju på att tvinga dit någon som inte vill.

ps. Det här med att det är barnen som har rättigheter är bara bullshit. Det är föräldrar som kan väcka sin tala i domstol inte barnen.

Tyvärr så har barn i den här situationen inga som helst rättigheter, enbart skyldigheter.
Drar man det hela till tingsrätten så kan man i bästa fall få boendet, men ett visst umgänge ska då finnas, det som står i domen är det som skall gälla.
Tyvärr så är även domarna lite luddiga i sina formuleringar, där står t.ex. barnet xxxx har "rätt" att träffa sin andra förälder si och så mycket, vilket då inte skall misstolkas, barnet SKA träffa sin förälder oavsett om h*n vill eller inte.
Barn har inga rättigheter, endast skyldigheter

Jättejobbigt..man väljer att lyssna tidigt på barnen. Vad som är bäst för dem,för tillfället. Kontakta familjerätten för samtal.

Barn över 12 kan inte tvingas träffa en förälder de inte vill ha umgänge med. (Annat än i undantagsfall.)

Som jag skrev "barn i den situationen", ts barn är 8 och 10 år gamla.

Fast du syftade inte enbart till ts barn utan barn generellt sett...

Jag saknar ett frågetecken (?) efter ditt inlägg, för det kan väl aldrig vara så att du påstår dig veta vad jag syftade på?
Generellt sett med barn i dessa åldrar gäller det jag skrev och är barnen äldre (mognare) så står samma sak i domen men då har barnet mera rätt att neka umgänge själv.

Sanningen är att barnen inte har särskilt stor rätt att välja, inte som det ser ut idag.

Man pratar väldigt mycket om barnens rätt till sina föräldrar men inte ens där har barnen något att säga till om. Vill den enda föräldern inte så blir det inget umgänge eller boende.

Vill inte barnet ha umgänge eller boende med en förälder så spelar inte det heller någon roll vad barnet vill man kan bli tvungen att tvinga dem väldigt långt upp i åren!

Mina barn är vuxna idag men jag har haft ett elände genom åren att få dem till den andre föräldern. Jag har tvingat iväg dem så många år,helt enkelt för att inte helt mista vårdnaden. Det kan faktiskt hända om man som boendeförälder inte tvingar iväg barnen. Tro mig jag har varit stämt i tingsrätten för detta.

Idag när barnen är vuxna har de i stort sett ingen kontakt med sin andre förälder och de är även bittra på mig som tvingade iväg dem under deras uppväxt.

Speciellt här på FL skriker man ofta om att barnen inte ska träffa den andre föräldern för att den är farlig för barnen. Om ni bara visste vilken lång väg det är för att få det beslutat i domstol vilket är den enda vägen för att de inte ska hamna på heltid hos den andre föräldern.

Jag lider med dig som har så många år kvar i denna situation för det är så galet svårt att hantera och det enda man vet är att man riskerar att göra fel hur man än gör.            

Så rätt!!!! och så tragiskt.

Jag sitter som nämndeman i tingsrätten och har suttit med där domen blivit att en 17 åring blivit ålagd att ha umgänge enligt schema med föräldern hon valtb bort umgänge med.

Konsekvensen hade annars varit att modern fråndömts vårdnaden och hela vårdnaden tillfallit fadern som dottern inte ville träffa.

Jag var inte helt överens med domslutet kan vi väl säga.   

Då barnen har väldigt liten möjlighet att själva tvinga fram en förändring, förutom att gå direkt till soc, så faller ansvaret på att ordna förändringen på föräldrarna.

Om inte föräldrarna kan komma övernes kräva att en förälder stämmer till tingsrätten för att tvinga fram en dom och ändring.

Även om barnen är ganska unga, som i detta fall, kommer en utredning med största sannolikhet höra även barnen. Kan barnen då redigt och tydligt uttrycka en välgrundad vilja kommer det få stor påverkan på rekommenadetionerna. Framförallt om det går att verifiera från andra källor, tex skola, sjukvård.

Vad man måste vara beredd på som förälder är att den egna bilden av hur saker och ting står till är dels begränsad och dels kanske färgad av egna önskemål. En dom kan alltså bli något helt annat än vad man önskar.

Du uttalar dig väldigt generellt gällande barn öht i denna situation: "Tyvärr så har barn i den här situationen inga som helst rättigheter, enbart skyldigheter.
Drar man det hela till tingsrätten så kan man i bästa fall få boendet, men ett visst umgänge ska då finnas, det som står i domen är det som skall gälla.
Tyvärr så är även domarna lite luddiga i sina formuleringar, där står t.ex. barnet xxxx har "rätt" att träffa sin andra förälder si och så mycket, vilket då inte skall misstolkas, barnet SKA träffa sin förälder oavsett om h*n vill eller inte.
Barn har inga rättigheter, endast skyldigheter"Det låter osannolikt att en advokat ens tar ett umgängesmål rörande en 17-åring. Kanske är barnet handikappat och inte vet sitt eget bästa men i normala fall kan inte detta ske.

Sen kan en 17-åring aldrig tvingas till umgänge med en förälder denne inte vill träffa.