2:a barnet, inte så himla mysigt

#7 och 9
skönt att höra att jag inte är ensam. "Alla" verkar tycka att 2 barn är så lätt. Skönt också att höra att det blir bättre.

Just därför vill inte jag ha 2 ! Vill kunna ge min son all uppmärksamhet. Men jag är ändå sugen på en till och vi har sagt att det ska bli men inte nu då våran son bara är 14månader. Visst han har ju varit väldigt lättsam men jag vill även kunna ge mitt andra barn lika mycket tid och mys :) !

Kan tänka mig en till när han är 4år och kan tex gå på toa själv, klä sig själv osv.

Hur gammal är din son?

Nej jag tror inte du har nå baby blues! Tror det är väldigt normalt att känna så där, andra erkänner dock inte det.

Har kännt så där ibland. Men jag har själv väldigt fina relationer med mina syskon och har haft en fantastisk uppväxt med dem. Så jag tänker att om det kostar att man får vänta på något när syskonet ska få sitt så är det så värt det.

Be att få prata med bvc psykologen! Inte för att något behöver vara "fel" utan att det kan vara skönt för dig att få prata av dig med en professionell och få stöd hur du kan hantera olika situationer!

Och har du någon annan nära som kan komma och vara ett stöd? Avlösa lite så du får lite tid med storebror?

Jag har själv 2 barn men storebror hämtades av änglarna innan lillasyster föddes.. Men jag kan ändå förstå lite hur du känner.. svårt att förklara.. 

Men önskar att det löser sig för er snabbt! <3 

Jag känner så ibland med. Jag har fem barn och ett ständigt dåligt mammasamvete.

Känner precis som du TS men nu efter fyra månader känns det mycket bättre! Pratade med BVC och har låtit känslorna finnas där. Känns mycket bättre nu! Jämför inte känslorna, första barnet har du ju kännt länge så klart det inte är lika med tvåan! Deg är en stor omställning ATG få sitt andra barn och hormoner och sömnbrist gör sitt. Även om amningen tar tid så är det ett bra sätt att ge bebis närhet om du tvivlar på vad du känner!

*

Bara läst ts men jag hade samma problem! Omställningen från ett barn till två var jättejobbig och jag fasade för hur det skulle bli med ett tredje barn men den omställningen var väldigt mycket enklare! Ts det blir lättare med tiden jag lovar!

Misströsta inte TS, det kommer snart kännas bättre! Att man utvecklar känslor i olika takt för sina barn är helt naturligt och inget du ska ha dåligt samvete över. Med andra barnet har man ju inte alls samma tid och möjlighet att stanna upp och "bara vara" i bebisbubblan. Hur mycket tid man än spenderar med bebisen så har man rent känslomässigt även en annan liten individ som man ska ta hand om, oroa sig över etc. Första barnet får ju verkligen ens odelade uppmärksamhet!

Tycker du fått många bra svar här i tråden. Tycker verkligen att du ska fokusera på att du faktiskt gett din son något väldigt fint, ett syskon. Han kommer inte ha din odelade uppmärksamhet längre men det är nog bara nyttigt att lära sig att man inte alltid kan stå i centrum, utan att man ibland måste anpassa sig efter andra. Det tycker jag är en fin "livsläxa" att lära sin barn, och definitivt något de kommer att ha nytta av senare i livet.

Tack så hemskt mkt alla! Humöret svänger säkert 1 gång i timmen. Skuldkänslorna gentemot framförallt sonen är massiva, men jag ska försöka tänka att det är bra för honom också. Jag trodde att jag skulle "utskälld" här i tråden, men ni har varit jättegulliga mot mig. Tack igen!