Går det att INTE bli som sin far?

Min pappa gjorde också så gott han kunde. Men han var inte så närvarande och har aldrig någonsin kunnat prata om något som har med känslor att göra. Jag tycker i alla fall själv att jag är annorlunda. Jag umgås och är väldigt nära min son och generell är jag öppen och pratar/lyssnar/resonerar lätt om känslor.

Okey! Det var gött att höra.

Jag tror och hoppas det. Själv kämpar jag varje dag.
Som det är i dag så vill jag iaf tro att jag lyckas.
Tar mina 3 på många fritidsaktiviteter till exempel.
Så länge man är medveten om sina brister är det möjligt att göra något åt dem...

Du vet ju vad du saknade / inte tyckte om. Se till att göra tvärtom. Din pappa kanske har gjort saker annorlunda från sin far för att det skulle bli bättre för dig men det är svårt för dig att se, precis som din son/dotter kommer nog inte se de saker som du "förbättrat" utan sakna vissa saker ändå.

Det enda man kan försöka göra är att inte gör de misstag som ens egna föräldrar gjorde. Personligen är det en ständig kamp, farsan var inte så mycket hemma, och endast framtiden kan utvisa om jag har lyckats. Men kämpa på!!!

Min pappa var väl inte den som pratade så mycket känslor. jag säger varje dag till mina barn att de alltid kan berätta allt för mig och jag finns vad det än gäller. kanske en reaktion på min egen barndom ( som var lyckligh iof sig ).

Så visst går det.

Jag tror att så länge man själv tänkt ''Nej, Så skall inte jag bete mig'' och man har en klar bild på vad man kan göra annorlunda, så är det inga problem. Om man kommer ihåg det i situationerna det kräver så att säga =)