Går det att INTE bli som sin far?

Går det att INTE bli som sin far gentemot de barn man skaffar sig? Vad säger ni pappor?

Frågeställningen är ju klassisk, och något jag funderat mycket på på sistone.

Min pappa var inte så bra med mig och mina syskon, typ oförmögen och emotionellt frånvarande, men gjorde väl så gott han kunde. Men helt bra lyckades han inte med faderskapet. Så jag har börjat fundera på i vilken utsträckning detta "går i arv".

Kan man ge något till sina barn något man själv aldrig haft?

Mammor får också svara... ;)