PocahontasPocahontas skrev 2013-02-27 12:42:04 följande:
Hej på er,
Jag förstår att ni inte vet era hormonvärden, då dessa inte ges ut vanligtvis. Jag blev så orolig då vi hade omvänd relation och frågade efter våra värden. De vill helst inte ge ut, utan jag fick vara lite envis. De vill inte att man sitter och jämför och läser på, precis det jag har gjort...
När man får högre risk på 13 och 18, har man oftast lågt papp-a värde, eller väldigt högt. Att läsa om vad lågt papp-a kan innebära är ingen upplyftande läsning direkt.
De bifynd man har gjort behöver absolut inte vara något allvarligt, vanligtvis sånt som växer bort. Men när jag läser att de kan vara markörer för krosomskador, cp skada, ryggmärsbråck, farliga infektioner osv då blir jag helt knäckt. Våra låga hormonvärden tillsammans med bifynden gör ju livet svart för mig. Men jag hoppas så klart att vi ska ha tur och att allting ska vara bra. Ber och ber och ber och hoppas och hoppas och hoppas på ett friskt litet knyte! Täk att oron kan ta bort all glädje som en graviditet vanligtsvis innebär med massa drömmar och lustfylldhet och förväntningar.
Jag tar inte heller något för givet. Tar en dag i taget.
LinaLinnea, hoppas innerligt att ni ska få fint och lyckligt besked idag! :) Miss Lee, skönt att ni vet med säkerhet efter fvp att barnet mår bra! :)
Tack för omtanken! Jag håller också tummarna. Men det börjar bli jobbigt med oron nu. Den gnager i en :(
Fick du inte specificerade risksiffror för varje enskild trisomi?
Vi fick t.ex 1:375 för T21, och 1:56.000-nånting för T18 och T13.
Eftersom vi aldrig fick våra siffror för blodvärdena så har jag ingen aning om Papp-a var extremt lågt eller inte :-/ Men jag misstänker att mitt Hcg var högt eftersom jag mått/mår så extremt illa fortfarande ibland.
Kanske kan högt hcg ge utslag på det hållet?
Cp-skada uppstår väl inte under graviditeten utan isåfall vid förlossningen? Och ryggmärgsbråk upptäcks väl nästan alltid vid ultraljud, eftersom det brukar vara så tydliga markörer?
Vet inte om jag har rätt i det alls, men har fått den uppfattningen iallafall. Usch, vill inte ens tänka på att de dåliga blodvärdena kan innebära andra hemskheter förutom kromosomavvikelser :( Det gör mig ännu mer deppig.