hjälp, vadfan ska jag göra?

Jag förstår precis vad du känner. Kan du göra allt du kan för att vända ditt tänkande lite och se det utifrån din dotters bästa, så kommer det kunna hjälpa dig tror jag.
Det är alltid smärtsamt att vara ifrån kära små barn, men jag tror det är känslor vi som vuxna behöver ta hand om själva och gå igenom.
Din dotter verkar ha en engagerad pappa och det är något mycket gott och fint för din dotter. Att hon får växa upp med båda sina föräldrar, kommer att ge henne mycket trygghet som ungdom och vuxen. En engagerad pappa kommer att ge din dotter en massa självkänsla i utveckligen till ung kvinna. Liksom en fin och trygg relation till dig som mamma kommer att ge henne.
Så i mina ögon verkar din dotter vara en av de lyckliga barnen, som har två föräldrar som bryr sig om henne.
Och som mamma, ger du henne de bästa förutsättningarna i livet, om du stöder deras relation....och ger allt en mor kan ge sin dotter, under veckorna du har henne.

Så försök att se, de gånger pappan har din dotter och din saknad känns smärtsam, att du gör något jättefint för din dotter, genom att inte skapa konflikter i hennes relation till sin pappa.

Önskar dig lycka till

Tycker att en 2,5 åring borde inte bo växelvis hos föräldrarna, det anser familjerätten också, men sedan är det upp till föräldrarna. Jag förstår att du har det tufft. Stå på dig och låt inte exet bestämma hur saker och ting ska vara. Han har trots allt varit  minimalt delaktig i ditt barns liv tidigare så han borde vara ödmjuk och inte krävande nu när han vill träffa henne mer. Klart han har rätt till sitt barn, jag säger inte emot. Men du har säkert tappat respekt och tillit för honom när han inte tagit sin del av ansvaret från början.

tack för alla svar, det berörde mig mycket det du skrev kenopeno, och det har jag även redan tänkt på, jag har inte för avsikt att sabotera, men jag är bara så förbannat jävla trött på hur han beter sig! allt ska ske på hans villkor, o så funkar inte världen, o säger man emot, ja då är han förbannad ett bra tag, det finns lixom en grens för hur mkt skit jag tänker ta ifrån honom.
tkr det är så himla synd att han ska bete sig såhär, för egentligen är vi vänner, vi har kunnat hitta på saker tillsammans med dottern, o det skulle jag gärna fortsätta med! allt för henne lixom, vill att vi ska kunna föra ett vuxet samtal utan sura miner under hämtning o lämning osv!

Ber om ursäkt, jag trodde att ni redan hade umgängesavtal.

Har ni gått på sammarbetssamtal hos familjerätten? Annars kan ni som sagt fastställa umgänges på avtal och skulle någon av er avvika från det avtalet kan det ge den andra personen en förmån i tingsrätten (om ni skulle hamna där i slutändan)

Stå på dig, ingen förälder har rätt att bestämma över den andre oavsett vem det nu än är. 

jo vi har gått på ett antal samtal, och efter dom så brukar det funka bättre ett tag, tills man säger ifrån, då börjar helvetet igen! tyvärr så har dom lagt ner familjerätten i min stad, så jag ska kontakta soc på måndag o höra mig för om hur jag bör göra!

Men skaffa juridiskt bindande avtal som reglerar allting in i minsta detalj så vet båda exakt vad som gäller och måste hålla sig till det. Ni verkar ju inte klara av att samsas utan det så ett avtal skulle säkert underlätta för er.

Det låter som om du har mer problem med växelvis boende än barnet. Istället för att fokusera på vad du behöver, vad du känner och vad du vill så vill jag rekommendera dig att byta fokus, från dig till dottern.

Skulle nu hamna i en tvist så är risken stor att han får igenom växelvis boende som ni redan haft och som det låter som har fungerat utan problem.

Men, gör allt i din makt för att inte hamna i Tingsrätten. Att överlåta bestämmanderätten till domstol om hur barnet ska vistas hos sina föräldrar, om vårdnad osv är alltid riskabelt.

Om det känns jobbigt för dig med hela veckor kan ni kanske ha kortare tid hos varje förälder men ändå behålla växelvis boende. Lycka till!

Har ni delad vårdnad så ska ju han ha erat barn sin vecka för i detta fall låter de som att du har henne dom timmarna för dig egna skull du måste försöka släppa taget lite när han har henne för hon behöver sin pappa oxå

Vad är det för villkor du retar dig på?

jag känner min dotter bäst, o hur kan ni tro att hon helt plötsligt är redo, spec när hon är så pass liten? mitt fokus ligger så klart på henne, annars skulle jag inte gått med på vv öht! o det var familjerättens förslag från början att hon skulle spendera några timmar på pappans vecka med mig! inte min ide! shit att man alltid ska behöva försvara sig på familjeliv! :p

Det är lättare att vara kritisk än rättvis...

haha uppenbarligen :P

Så var det dax igen - ännu en som inte kan skilja på vårdnad och umgänge!
Man kan ha GEMENSAM vårdnad och den enda föräldern träffar tex barnet 1 dag om året! (jag vet att jag tog detta till sin ytterlighet)
Vårdanden handlar om juridiskt ansvar och beslut - umgänge om när man träffar barnet.

Till TS,

För att ni ska få lugn och ro och inte behöva tjafsa så tycker jag att du ska försöka få ihop ett skriftligt avtal.
Han kanske tycker det är jobbigt att du ska få träffa dottern dom timmarna, som dessutom blev en övernattning. Orsaken att han inte vill träffa dig är irrelevant i sammanhanget - däremot att det blev en övernattning.
Jag tycker det är fint att du ser din dotters rätt till umgänge med sin pappa även om det är jobbigt för dig. Jag förstår också att dessa timmar är förslagna av familjerätten. Sa ni något om hur länge dom här timmarna ska pågå? För honom kanske det känns som "för alltid". Prata lugnt med honom även om det är svårt, börja han prata emot  - låt honom prata och vänta tills han tystnar och nappa inte på "mucka bråk". Gå tillbaka lugnt till det du vill säga - att målet är att flickan ska vara hos honom vv utan att träffa dig men att i nuläget ansåg även familjerätten att hon behöver träffa mamma några timmar under hans vecka. Fråga HONOM när det passar HONOM att du träffar flickan. Kanske några timmar i lekparken, och att överlämningen kan ske där lite flytande. Han kommer dit med flickan och leker, du kommer och "tar över" han avviker tyst för att senare återkomma och du avviker tyst. Då blir det möten för flickan utan dramatik. Kom också överrens om hur länge ni ska hålla på med dom här timmarna.

Funkar inte det - vänd dig till familjerätten för hjälp och till slut till tingsrätten för att få till ett riktigt juridiskt avtal som reglerar överlämning, umgängestid (vem har vilka veckor), lov och helger ( vad händer om det är ditt nyår och att veckan efter är din oxå) etc etc.

Tycker att vv är alldeles för länge för ett så litet barn.

Varför har ni inte ett rullande schema med 3-4 dagar mellan varje byte istället? 

Du hade inte behövt gå med på varannan vecka för en såpass litet när han dessutom inte hade en god anknytning
eftersom han varit frånvarande under större delen av hennes första tid. Hade inte gått med på det.

Ingen på famrätt kan tvinga dig till det heller. Ni föräldrar bestämmer och du ska gå på din magkänsla.

För att ha växelvis boende krävs ett mycket gott samarbete föräldrar emellan, ömsesidig respekt och så vidare.
Om han inte lämnar henne till dig plötsligt fast nä kommit överens om det, inte vill lämna henne för han inte vill träffa dig osv låter det verkligen inte som att ni har ett gott samarbete.

En tingsrätt kan tvinga dig att ha varannan vecka om han stämmer dig i framtiden. En sådan utredning tar tid (famrätt för utredningen) och under den tiden hinner barnet bli äldre.

Du måste ju kunna ändra dig och säga att du vill vänta ett år till med varannan vecka. Han kan väl ha barnet hos sig torsdag-söndag varannan vecka och 1-2 dagar den andra veckan exempelvis. Som man sedan utökar gradvis om allt funkar bra och ert samarbete fungerar bra.

Är ensam med en nyfödd nu och kommer trappa upp umgänget mycket försiktigt och gradvis eftersom vi inte ska bo ihop alls. Dessutom ska jag om några veckor inte skriva på gem vårdnad för att jag inte ska få en massa strul med föräldraledigheten och vi är oense om boendet osv redan.

Bry dig inte om att han hotar med domstol! Han kommer aldrig få hela vårdnaden ensam.
Låt honom stämma dig då..det visar ju bara att han inte kan samarbeta alls, vilket är till hans nackdel.

men grejen är ju som så att vi har gemensam vårdnad, och han kmr ju knappast ge sig när det gäller vv, det kmr bara bli ännu mer bråk o osämja om jag helt plöttsligt ändrar mig o säger att jag vill skjuta upp det nått år.. samtidigt känns det jävligt frästande efter det ni skrivit nu. jag hade hellre föredragit 3-4 dagar var, men det passar ju inte exet, för det blir ett sånt krångligt schema... suck! får nog bli o ringa fam rätten imorrn ändå.. se hur dom ser på saken. tack så jätte mkt för svar

Det är inte ditt problem om det blir ett krångligt schema för honom. Om han inte fixar det så får han ha barnet vh.