hummena

Äldre 3 Nov 21:15

22 svar

"Sovit färdigt" och gråter sig till sömns klockan 4 på morgonen

Hjälp! Jag håller på att bli knäpp. Min lilla åttamånaders tjej har börjat vakna klockan 3-4 varje morgon och vill gå upp. Hon flaxar med armarna, nyps och biter mig, sparkas, kryper runt i sängen, ställer sig upp och hoppar, babblar, puttas, skriker och vägrar ta tutten (hon bits när jag försöker amma henne tillbaka till söms). Hon gäspar dock med jämna mellanrum när hon gör detta, så hon är verkligen fortfarande trött.

I början gjorde jag misstaget att ta upp henne och låta henne leka sig trött en timme eller två, men efter tre sådana nätter pallade jag helt enkelt inte. Så nu i två veckors tid har jag hållit henne kvar i sängen och fysiskt hindrat henne från att sätta eller ställa sig upp (och om hon ändå lyckats har jag lagt henne ner igen), vilket gör henne helt vansinnigt arg och upprörd. Jag försöker trösta henne och krama och pussa på henne, men hon är otröstlig och bara gråter. När hon gråtit kanske 5-10 minuter brukar jag kunna få henne att ta bröstet (jag erbjuder bröstet hela tiden), och då somnar hon om.

Hon sover vanligtvis två gånger per dag, ungefär en timme vardera. Första tuppluren är ungefär två timmar efter att vi vaknat, och den andra runt 14 eller 15 beroende på hur aktiva vi varit efter lunch. Hon går och lägger sig runt 19 varje kväll, och då är hon ofta så trött att hon somnar direkt. Om vi försöker lägga henne tidigare går det inte alls, och senare funkar inte för då blir hon allt för trött och bara gråter. Efter att jag lyckats få henne att somna om mitt i natten sover hon vanligtvis till 7 eller 8 (vi har inte lyckats se något mönster i detta, det verkar vara helt random).

Det är extremt svårt att lyssna på henens gråt, det är så hjärtskärande och jag vill verkligen inte att hon ska behöva gråta som hon gör. Jag har aldrig gett henne anledning att förknippa sömn med nagot jobbigt förr, vi har samsovit från start, jag nattar henne alltid och stannar tills hon somnat, och kommer direkt om hon vaknar och ropar på mig, hon vaknar och ammar kanske två gånger per natt.

Vad kan jag göra? Vad gör jag för fel? Alla tips och råd är extremt välkomna.

hummena

Äldre 4 Nov 12:51

#11

skogsvitter skrev 2012-11-04 09:19:14 följande:

Det du beskriver är inte separationsfasen, det är första delen av anknytningsprocessen efter själva nyföddhetstiden som har kommit igång när de beter sig så här. Nästa fas i anknytningsprocessen påbörjas runt 8-9 månader (ibland är bebisar tidiga och då kan det ske redan runt 7 mån men det är helt omöjligt för ett spädbarn att genomgå den fasen långt tidigare än så eftersom all annan utveckling som krävs då saknas) och den resulterar i djup separationsångest och oro på nätterna. Så jo hon är i allra högsta grad mitt i separationsfasen.

Det är inte nödvändigt för bebisar att få djupsömn, deras sömn består nästan inte av någon djupsömn över huvudtaget så det är alltså orimligt att kräva att de ska ha det. Allt det här är ett helt naturligt beteende hos bebisar i den här åldern och det är bara att vänta ut. Du gör redan det absolut bästa du kan göra. Själv la jag mig tillsammans med mina en kort period redan från att de la sig, dvs de kunde inte ligga själv och sova alls utan jag fick ligga intill dem hela nätterna redan från att de somnat på kvällarna. Ammade nästan konstant (liggammade så kunde sova under tiden) men snart nog gav det med sig och det blev mycket lugnare på nätterna igen! Det viktiga är att man kommer ihåg att ju mer närhet man ger desto lättare kommer det gå över.

Klart att det är jobbigt att höra hjärtskärrande skrik men de allra allra flesta tvingas ju stå ut med sådant då och då när man har barn, vare sig man vill eller inte och oavsett vad man gör, även om man gör precis allting som man ska. Våra har båda varit skrikiga barn som skrikit otröstligt när något inte känts ok för dem. Särskilt äldsta som hade kolik i 6 månader, man går sönder inombords men man kan ju inte göra mer än vad man gör. Fortsätt försöka med bröstet osv. Det kommer snart lugna sig igen!

Medan jag verkligen uppskattar dina råd och ditt stöd måste jag starkt motsätta mig det faktum att du påstår dig veta bättre än jag i vilken fas min dotter befinner sig. Bebisar har inte klockor eller kalendrar, och bryr sig inte om när saker och ting "ska" ske. Min dotter satt t.ex. upp helt själv utan stöd när hon var 3.5 månader, trots att de på motsvarande bvc sa att det var omöjligt, hon kan gå och stå själv, springa om man håller henne i ena handen, hon började klappa händerna när hon var 5 månader och vet skillnad mellan mamma och pappa (och använder de namnen när hon vill ha vår uppmärksamhet).

Jag menar inte att min bebis är en superbebis (tvärtom tror jag att alla sådana här saker kommer jämnas ut när de blir äldre, jag var själv väldigt tidig men det har verkligen inte haft någon påverkan på mitt liv i övrigt), men jag tycker att det är viktigt när man skriver en kommentar som den du just skrev stannar upp ett tag och inser att det kanske är så att man inte vet allt som finns att veta om alla bebisar i hela världen bara för att man läst att det ska vara så i en bok. Kolik, t.ex. sägs ju ta slut runt 3 månader, men som du själv upplevt kan det fortsätta betydligt längre än så. Alla barn är olika.

Caysa

Äldre 4 Nov 13:02

#12

Låter precis som min dotter i den åldern! Jag gjorde som du, "vägrade" gå upp och la ner henne om och om igen, till slut somnade hon om!
Det var en fas som varade i några veckor, sen var det över!
Mitt råd är att inte ändra på ngt alls! Ändra inga sovtider, hon är orolig på ngt vis (fas eller inte fas!) och stå fast vid era rutiner, då känner hon sig som tryggast!
Vi är 12st i vår mammagrupp och några av oss "härdade" ut och några började trixa med tider och en del valde att gå upp då när barnet vaknade. Kan meddela att de som började trixa och gå upp osv. hade en mycket mycket längre fas innan sovtiderna återgick till det vanliga!

hummena

Äldre 4 Nov 13:16

#13

Caysa skrev 2012-11-04 13:02:00 följande:

Låter precis som min dotter i den åldern! Jag gjorde som du, "vägrade" gå upp och la ner henne om och om igen, till slut somnade hon om!
Det var en fas som varade i några veckor, sen var det över!
Mitt råd är att inte ändra på ngt alls! Ändra inga sovtider, hon är orolig på ngt vis (fas eller inte fas!) och stå fast vid era rutiner, då känner hon sig som tryggast!
Vi är 12st i vår mammagrupp och några av oss "härdade" ut och några började trixa med tider och en del valde att gå upp då när barnet vaknade. Kan meddela att de som började trixa och gå upp osv. hade en mycket mycket längre fas innan sovtiderna återgick till det vanliga!

Det låter hoppfullt! Kanske ska jga bara försöka härda ut ett tag och se vad som händer. Tack för hoppet!

skogsvitter

Äldre 4 Nov 13:16

#14

hummena skrev 2012-11-04 12:51:31 följande:

Medan jag verkligen uppskattar dina råd och ditt stöd måste jag starkt motsätta mig det faktum att du påstår dig veta bättre än jag i vilken fas min dotter befinner sig. Bebisar har inte klockor eller kalendrar, och bryr sig inte om när saker och ting "ska" ske. Min dotter satt t.ex. upp helt själv utan stöd när hon var 3.5 månader, trots att de på motsvarande bvc sa att det var omöjligt, hon kan gå och stå själv, springa om man håller henne i ena handen, hon började klappa händerna när hon var 5 månader och vet skillnad mellan mamma och pappa (och använder de namnen när hon vill ha vår uppmärksamhet).

Jag menar inte att min bebis är en superbebis (tvärtom tror jag att alla sådana här saker kommer jämnas ut när de blir äldre, jag var själv väldigt tidig men det har verkligen inte haft någon påverkan på mitt liv i övrigt), men jag tycker att det är viktigt när man skriver en kommentar som den du just skrev stannar upp ett tag och inser att det kanske är så att man inte vet allt som finns att veta om alla bebisar i hela världen bara för att man läst att det ska vara så i en bok. Kolik, t.ex. sägs ju ta slut runt 3 månader, men som du själv upplevt kan det fortsätta betydligt längre än så. Alla barn är olika.

Alla barn är olika ja, alla utvecklas med viss variation men alla faller inom ramarna för den generella utvecklingen och all utveckling sker enligt ett tydligt mönster. Jag har inte bara läst en bok förövrigt, jag har läst mängder och jag har dessutom två helt olika barn och har hjälpt hundratals andra barn utöver mina egna. Det här handlar ju inte om den motoriska utvecklingen utan om den inre mentala och kognitiva utvecklingen. Och faktum kvarstår att de tecken du beskrer att din bebis visade för ett par månader sedan fortfarande inte är tecken på någon sorts separationsfas över huvudtaget, utan är tecken på något helt annat! Jag behöver inte veta ett dyft om ditt individuella barns övriga utveckling för att veta vilka de mycket klassiska och tydliga tecknen på barns olika faser är, som de alla går igenom oavsett individ. Och ditt barn har ett mycket klassiskt beteende och följer de klassiska faserna. Helt oberoende av den motoriska utvecklingen.

hummena

Äldre 4 Nov 14:09

#15

skogsvitter skrev 2012-11-04 13:16:58 följande:

Alla barn är olika ja, alla utvecklas med viss variation men alla faller inom ramarna för den generella utvecklingen och all utveckling sker enligt ett tydligt mönster. Jag har inte bara läst en bok förövrigt, jag har läst mängder och jag har dessutom två helt olika barn och har hjälpt hundratals andra barn utöver mina egna. Det här handlar ju inte om den motoriska utvecklingen utan om den inre mentala och kognitiva utvecklingen. Och faktum kvarstår att de tecken du beskrer att din bebis visade för ett par månader sedan fortfarande inte är tecken på någon sorts separationsfas över huvudtaget, utan är tecken på något helt annat! Jag behöver inte veta ett dyft om ditt individuella barns övriga utveckling för att veta vilka de mycket klassiska och tydliga tecknen på barns olika faser är, som de alla går igenom oavsett individ. Och ditt barn har ett mycket klassiskt beteende och följer de klassiska faserna. Helt oberoende av den motoriska utvecklingen.

Som sagt, du kan vara expert på hur många barn som helst, men det gör dig inte till expert på mitt. Om du inte har mer att tillägga i frågan om sömnen tycker jag att vi kan sätta punkt på din inblandning i den här diskussionen nu.

skogsvitter

Äldre 4 Nov 14:28

#16

hummena skrev 2012-11-04 14:09:10 följande:

Som sagt, du kan vara expert på hur många barn som helst, men det gör dig inte till expert på mitt. Om du inte har mer att tillägga i frågan om sömnen tycker jag att vi kan sätta punkt på din inblandning i den här diskussionen nu.

Nej jag är inte expert på ditt individuella barn, det har jag heller aldrig påstått. Men du förnekar tycks med andra ord förneka ditt barns helt normala utveckling?

hummena

Äldre 4 Nov 15:06

#17

skogsvitter skrev 2012-11-04 14:28:11 följande:

Nej jag är inte expert på ditt individuella barn, det har jag heller aldrig påstått. Men du förnekar tycks med andra ord förneka ditt barns helt normala utveckling?

Jag förnekar inte hennes utveckling, jag säger att hon redan gått igenom separationsfasen då hon var 6 1/2 månad. Jag fattar inte vad problemet är, du har själv sagt att det kan ske runt 7 månader (jag gick dessutom över tiden med min dotter 2 veckor).

Jag förnekar inte att det finns faser, och jag förnekar inte att min dotter går igenom dem, jag säger bara att det inte är separationsfasen, för den är vi redan igenom. Jag har en vännina som är barnpsykolog, och hon håller helt med om det jag säger. Släpp detta nu, det är inte relevant för tråden.

Läntandelavendel

Äldre 4 Nov 21:57

#18

hummena skrev 2012-11-04 15:06:18 följande:

Jag förnekar inte hennes utveckling, jag säger att hon redan gått igenom separationsfasen då hon var 6 1/2 månad. Jag fattar inte vad problemet är, du har själv sagt att det kan ske runt 7 månader (jag gick dessutom över tiden med min dotter 2 veckor).

Jag förnekar inte att det finns faser, och jag förnekar inte att min dotter går igenom dem, jag säger bara att det inte är separationsfasen, för den är vi redan igenom. Jag har en vännina som är barnpsykolog, och hon håller helt med om det jag säger. Släpp detta nu, det är inte relevant för tråden.

bara en liten inblandning från min sida, man kan väl inte säga att bebisen är "färdig" med separationsfasen, den kommer väl och går lite hela tiden, under hela uppväxten. Så även om ni hade mkt av fasen för två månader sedan så kan den väl vara "tillbaks" nu , fast i lite annan form?

mayia1

Äldre 5 Nov 04:28

#19

Jag har en precis likadan 8-månaders tjej bredvid mig just nu. Hon är pigg och vaken och verkar redo för att gå upp - behöver jag säga att jag inte är det! Jag vill sova!
TS - har det blivit bättre för er?

hummena

Äldre 5 Nov 08:07

#20

Läntandelavendel skrev 2012-11-04 21:57:31 följande:

bara en liten inblandning från min sida, man kan väl inte säga att bebisen är "färdig" med separationsfasen, den kommer väl och går lite hela tiden, under hela uppväxten. Så även om ni hade mkt av fasen för två månader sedan så kan den väl vara "tillbaks" nu , fast i lite annan form?

Sant.

hummena

Äldre 5 Nov 08:11

#21

mayia1 skrev 2012-11-05 04:28:05 följande:

Jag har en precis likadan 8-månaders tjej bredvid mig just nu. Hon är pigg och vaken och verkar redo för att gå upp - behöver jag säga att jag inte är det! Jag vill sova!

TS - har det blivit bättre för er?

I natt var värre än någonsin, hon bråkade 2 timmar. Vi slog ihop hennes dagsvila till en tretimmarsvila igår (mellan 11 och 13) , och resultatet var rätt katastrofalt. Hon var trött och grinig typ hela dagen, vägrade äta lunch (och hon älskar att äta), och sen helt speedad klockan 19 så vi fick henne inte i säng förrän 20.30, och sen var hon vaken mellan 3 och 5. Jag är helt överkörd idag.

mayia1

Äldre 5 Nov 09:23

#22

Ojdå. Låter inte som att slå ihop dagsvilan var en bra idé då? Men man kanske får prova flera dar. Min tjej var vaken 03.30 till 05.... Sen slocknade hon tillslut och sov till kl 8. Så jag är ganska glad idag ändå, men kl 04 trodde jag att jag skulle bli galen.

"Sovit färdigt" och gråter sig till sömns klockan 4 på morgonen

INNEHÅLL