Det senaste har jag känt att i stort sett alla mina vänner bara fösvunnit. Jag börjar känna mig riktigt ensam och vill ändra på det. Problemet är, att jag inte vet hur. Jag har inga sociala nätverk som gör att jag träffar nytt folk.
Jag träffar inte nya vänner genom andra vänner, då alla mina tidigare vänner är borta.
Jag studerar på distans på heltid och har därför ingen skola eller arbetsplats där jag dagligen träffar människor.
Vad gör man?
det ÄR svårt att hitta nya vänner, jag flyttade 150 mil till kärleken och blev otroooligt ensam. jag gick in i en tråd här på FL som handlade om mitt intresse och min situation och skrev "hej är det någon här som bor i hässleholm? Jag känner inte en käft och vill ta en promenad och dricka kaffe" typ. Fick napp av en tjej som jag umgås massor med idag! Så det kan gå det också :)
Mammamebarn, var i Göingskogarna håller du hus? :)
jag kan gärna oxå ta pm. o skulle vilja ha nån att tjöta med på msn. har/mår psykiskt dåligt, pga av separation
Jag kan också tänka mig att få kontakt med folk här. Ni får gärna inboxa mig ;)
Jag befinner mig i en liknande situation som anonym, finns det någon i Örebro trakten som skulle vilja träffas och umgås? :) Vill helst lära känna de som är intresserade av att träffas lite lätt i någon chatt först isåfall.
Jag heter Viktor och är en glad kille på 23 år, jag har flera intressen men jag intresserar mig huvudsakligen för japansk kultur, anime, manga, tv-spel, musik, film, elektronik, matlagning och shopping för att nämna lite. Missta mig inte för någon som är helt insnöad i sina intressen, jag är väldigt öppen, omtänksam och tycker om att ta till mig andras intressen.
bor du i skaraborg?
Nej, Bohuslän. Hur så? :)
Är i samma situation själv. Har flyttat omkring en del i riket, och senast lämnade jag mitt ex. i en anan kommun och flytade nu tillbaka till hemstaden.
Människor förändras och man får ju själv leta upp nya vänner när alla andra man känner är upptagna.
en skånebo som behöver vänner
Hej.
Känner igen mig i allt det ni skriver.
Jag är 41 år, lyckligt gift med en jättebra kille, vi bor i Helsingborg.
Vi har 4 tonåringar...12-16 år.
Vänner har liksom prioriterats bort när kärlek, barn och karriär/jobb kommit före. Jag har även flyttat hit som vuxen och då har vännerna blivit kvar och vi träffas bara någon gång om året. Visst umgås vi med människor, men känner att det vore roligt med nya normala vänner som kanske också känner att vännerna försvunnit på nåt konstigt sett.
Vi har bra jobb och ett lyckligt liv på alla sätt... Men...
Ibland saknar jag någon att bara kunna skvallra med osv.
Ja...kanske ingen känner som jag och har fullt med vänner. I vilket fall så känns det bättre att få ur mig det.????Anna
Är en man 55+ i Örebro. Relativt nyinflyttad och känner ungefär samma känsla av ensamhet. Den som vill får gärna höra av sig till: fs12413@gmail.com