6 månaders snuttar mycket på natten, hjälper det med avvänjning med nattätandet???

Eftersom det uppenbarligen går alldeles utmärkt för bebisen att somna på andra sätt och även somna hos pappan så ser jag faktiskt inte alls vad som är problemet? Om du tycker det är jobbigt så låt pappan ta ett större ansvar om det blir många uppvak. För uppvak måste man helt enkelt räkna med i den här åldern, det är mycket ovanligt att bebisar konstant sover hela nätter (12 timmar) utan att vakna över huvudtaget. I synnerhet i utvecklingsfaser.

Dessutom kan ju bebisen snutta även fast man själv halvsover, då förlorar man inte så mycket sömn. Men det förutsätter ju såklart om man liggammar

Sakta i backarna nu du... Du drar väldigt snabba växlar..

För det första så lär dig läsa vad som skrivs. Har jag någonsin skrivit att jag krävt detta av min lille älskling? Nej.
Min förhoppning.

"Till råga på allt sluta nattamma" 
Inget konstigt med det, äter han mindre på dagen än vad han gör på natten.. Så har det blivit en tokig vana.

Kära nån," inte störa föräldrarna" - nu får du faktiskt ge dig, har jag menat någonstans att det är för att vi ska få vara ifred i min TS?
Jag som vuxen blir oerhört trött och sliten efter sådana här söndriga nätter, vad tror du inte våra små bebisar blir? Är det så mycket fel i att begära att stackarn ska få en sammanhängande god nattsömn och vakna utvilad? Tycker du det? 

Min bebis har sovit såhär illa sedan han var 3 månader, skulle inte ge mycket för ditt påstående att det handlar om en tre månader lång utvecklingfas..

För övrigt, en hel natt är inte 12 timmar. När man talar om att en bebis har sovit en hel natt är det 5 timmars sammanhängande sömn. 

 

Tack så mycket för tipsen, ska googla o se vad jag kan hitta =)
Ja, jag vet att det kommer den fasen snart, och jag tänkte hinna med innan..Kanske ska tänka om, kanske ändå får falla tillbaka då. Testade du med något barn innan 9-10 mån?

Nej, jag har varit för orolig att de ska vara hungriga på natten för att avvänja innan 9-10 mån. Min yngste son är snart 10 mån och honom har vi just avvant genom den princip jag beskrev tidigare. Han har skrikit NOLL minuter under avvänjningen så jag bedömer honom mogen.

Jag har en 4-månaders kille som också är lite sisådär på nätterna...

För tillfället tycker jag vi är inne i en bra period där han bara vaknar ca 4-5 ggr per natt. 2 av de gångerna får han mat.
Han började "strula" när han var ca 2,5 månad, innan dess vaknade han bara när han ville ha mat vilket var ungefär med 2-4 timmars mellanrum. Sen började han vakna utan att vara hungrig. Gick man upp snabbt till honom när han precis höll på att vakna eller precis vaknat så hjälpte det att stoppa i nappen men tog man för lång tid på sig så ökade bara ljudvolymen på skriket och då var man tvungen att ta upp honom och vyssja. Han somnade då oftast i famnen och sen var det ibland lite problematiskt att lägga ner honom i sängen, men för det mesta gick det bra. Under den tiden samsov vi ofta eftersom jag liggammade i sängen och då somnade ifrån, men  vi la alltid honom i sin egen säng på kvällen och då somnade han utan större problem helt själv. Det där med att samsova var dock inte min grej eftersom jag knappt vågade röra mig för att jag var rädd att han skulle vakna och låg därmed väääldigt obekvämt många nätter och då kom nack- och ryggvärken som ett brev på posten. Plus att min sambo snarkar ganska bra så tror att lillkillen kanske blev störd av det...

Nu har vi ändrat lite och det har faktist blivit bättre. Vi har flyttat in hans säng till rummet bredvid eftersom jag låg och nästan "väntade" på att han skulle vakna. Jag vaknade när han gnydde minsta lilla och hade väldigt svårt att somna om, jag blev alltså bara tröttare och tröttare... Sen försöker vi dela på gångerna han vaknar, pappan och jag. Innan blev det lätt att jag för det mesta tog honom och gav honom mat för att han skulle bli tyst men nu ger jag honom mat med 3-6 timmars mellanrum. Vi försöker alltså söva honom igen först för att han inte ska "bli belönad" varje gång han vaknar. Sen har jag börjat amma i vardagsrummet på nätterna för att själv hålla mig vaken men också för att kunna lägga honom i hans egen säng efter. När jag gör det så somnar han för det allra mesta väldigt fort igen. 
Men jag funderar ju ändå på varför han vaknar och inte kan somna om själv när han somnar själv på kvällen. Är det då nappen han saknar för att kunna slappna av? Någon som har några tips eller funderingar på det?

Nu har du set hur vi gör och kanske fått nåt litet tips :) 

Det var olika från natt till natt precis som det hade varit tidigare men uppvaken var längre. Det tog längre tid att få honom att somna igen. Som jag har förstått det är det inte helt ovanligt. Jag ser inte att man belönar en 6-månaders genom att ge bröstet då det är närhet, föda och får barnet att somna igen. Dessa behov försvinner inte för att bröstet gör det. Vi väntade tills efter separationsfasen. Han sov med sin pappa i ett annat rum och pappan tog uppvaken. Det gick väldigt bra, ingen gråt. Pappan och jag var hemma tillsammans de första 10 månaderna av hans liv och han vara lika nära pappan som mig. Han åt då också bra dagtid. Vid 6 månader hade han precis börjat äta. Det var för oss viktigt att han inte vaknade av hunger, ge närhet och underlätta för barnet kan man göra på andra sätt. Att fixa mat nattetid istället för att amma liggandes kändes inte som någon höjdare. Jag tvivlar inte på att vår son var redo. Vi gjorde det bara svårare för oss själva eller för mig kanske man ska säga. Delat på nätterna gjorde vi redan men ni krävdes mer av mig. Det räckte inte att ge bröstet i sömnen längre.
Jag tycker det är jättebra att din man är involverad, att han har egna sätt att hjälpa barnet på om han ska ska ta avvänjningen. Kanske ska ni bara vänta något så att barnet äter bättre dagtid? Låt honom fortsätta sova hos er efter om han behöver det. Ta en sak i taget. Om ni vill ha er säng för er själva (som du uttrycker det) är det kanske bättre att ni tar bort ena sidan på hans säng och ställer jämte er som jag skrev innan så att han är nära samtidigt som han sover i egen säng.

Ska kolla om sängen går att ha i samma höjd...

Ska kolla om sängen går att ha i samma höjd...

Jag hoppar in här i tråden också - min sexmånaders pojke ammar/snuttar också hela nätterna. Vi samsover delvis, han vaknar oftast 4-5 gånger per natt och vill ha mat. En bra natt kanske 2-3 gånger. Jag har svårt att hitta en bekväm position att liggamma, så helst sover vi i varsin säng. 

skogsvitter och MalinEddie, skönt att höra om era erfarenheter. Här verkar framförallt bvc tycka att det är helt åt skogen att man fortfarande ammar så ofta om natten, och att det är något man bör jobba bort (vilket känns fel i hela kroppen, att neka bebisen bröstet när han vill ha det och somnar så gott av det).

Så det är jätteskönt att höra att fler har / har haft det som jag och att man inte behöver stressa (det är också väldigt mycket stress från bvc om att börja med riktig mat och att det ska följa ett visst mönster, vilket min amningsälskande son inte ger mycket för). Ja, jag blir riktigt lättad av att läsa era inlägg och stärkt i att göra det som känns bäst för mig! 

Dock ska jag börja jobba om två månader, så då hoppas jag åtminstone att det blir färre uppvak, annars blir det rejält jobbigt.... Men den tiden den sorgen.  

Personligen går jag bara idag till BVC för att mäta, väga och vaccinera mina barn. Jag är överhuvudtaget inte intresserad av deras åsikter om barnuppfostran, hur mina barn somnar, var de sover eller hur de äter. Detta insåg jag dock först när min dotter var runt 5 månader och BVC var på oss om att hon måste börja äta annat än bröstmjölk och ersättning. Att hon inte var redo gav de inte mycket för och vi lyssnade. En barnläkare var dessutom där och backade upp sköterskan. Idag förstår jag inte hur jag kunde vara så dum men jag har lärt mig något och jag hoppas att andra ska bli hjälpta av min erfarenhet. Jag tror att det värsta man kan göra är att truga. Låt istället barnet lära känna maten, ta det i barnets egen takt och ha kvar bröstmjölken/ersättningen som en del av födan. Någonstans förstod vi vad vi höll på med och började leta alternativ. Vi började läsa om BLW och det var först då hon blev intresserad av mat. Bröstmjölken/ersättningen lät vi vara en del av födan. Fick hon i sig lite mat en dag fick hon ändå näring från det. Med vårt andra barn fanns inga tvivel. Jag sa nej till "matpratet" på BVC där de delar ut broschyrer från de ledande barnmatsföretagen och berättar om detta ickeexisterade smakfönster. Vi följde istället de rekommendationer BVC ska följa. Vår pojk helammades i 6 månader. Ger man ersättning ger man det istället. Sedan gav vi mat enligt BLW och vilken skillnad det var. Det var så avslappnad för oss och han hittade matglädjen i sig själv på sina egna villkor. Om du inte har provat BLW rekommenderar jag det, finns många trådar om det på familjeliv. Jag tycker att du verkar ha en bra inställning till det hela men sedan måste du givetvis orka själv på nätterna också. Hur känns det idag? Kan din man ta vissa uppvak?

Nej jag har också börjat inse att jag ska köra på vad jag tycker - men i början som nybliven förälder är det svårt att värja sig när de oombedda överöser en med "goda råd" om hur man ska göra. Men jag märkte ju varje gång jag försökte göra som de sa att det bara ledde till att vi blev frustrerade allihopa - för att vi inte gjorde det som kändes rätt för oss. 

Jag har läst lite om BLW, och tagit till mig delar av det. Vi har börjat lite smått med gröt och puréer, och kommer nog fortsätta på det också, så helt i linje med BLW är det ju inte, men det finns många delar av det som jag tycker är oerhört mycket bättre än det man hör från bvc. Framförallt om att kunna ta avvänjningen i ett tempo som passar bebisen, och låta matglädjen och nyfikenheten på ny föda vara det som styr. Att truga gör honom bara ledsen, och det är emot hela mitt väsen att börja kriga om mat med en liten bebis. 

Samtidigt är det förstås tärande att min man inte kan avlasta med matningen när det är så tätt mellan måltiderna, så vi försöker erbjuda välling i flaska, pipmugg, vanlig mugg (som han gärna dricker vatten ur), men det är tydligt att han fortfarande föredrar bröstet. Nu jobbar min man mycket kvällspass i den här perioden, så han har möjlighet att ta sonen litegrann på morgonen om jag behöver sova ut, så det funkar ok ändå. 
 
Tusen tack för ditt inlägg, det är guld värt att kunna ventilera här när man inte har förtroende för bvc på det området.  

Jag tycker att det låter som ni har hittat något som passar er jättebra. Kör vidare på det och var uppmärksamma på hans signaler (tvivlar inte alls på att ni är det). Ni verkar säkra på ert föräldraskap idag vilket är fint. Det kan ta tid. Jag var hur osäker som helst som sagt. Det spelade ingen roll om jag hade kunskap om spädbarns psykologiska utveckling, jag visste inget om amningen som sådan (de var dessutom usla på bb) och smakportioner och "alla andra" gjorde ju på ett sätt så det måste ju vara rätt..
 Hur känner du inför amningen? Vad saknar du idag? Det är viktigt att man hittar en balans utan att för den skull gå emot barnets behov.
 Även om det kanske inte är någon direkt tröst kan jag säga att det blir lättare. Du/ni kommer få mer tid för er själva. Hela det första året (också efter men inte lika tätt) är fullt av utvecklingsfaser och man blir galen ibland men det betalar sig att finnas vid barnets sida och uppmärksamma dess behov. Med trygghet kommer självständighet och ger man barnet vad det behöver då så kommer det också märkas  sedan. Det betyder givetvis inte att man ska gå in i väggen. Balans som sagt.
Jag blir glad av att läsa dina inlägg. Ni verkar vara kloka föräldrar. Låt ingen inbilla er något annat.