Specialpedagog ska titta på min son.

Har tyvärr inget att komma med men måste ändå få säga en sak! Jag studerar en specialpesagogikkurs just nu och vill berömma dig för din förståelse! Du fokuserar, när du berättar, både på svårigheterna och på det som funkar! Detta ska, av vad jag läst, vara ganska sällsynt men viktigt! Att man inte känner sig anklagad utan faktiskt ser att man vill bli bättre på att hjälpa barnet! Ville bara säga det :)

Men tack så jättemycket, värmer att höra. :)

Har inte heller erfarenhet av detta. Ville bara säga att jag tycker du reagerar på rätt sätt! Klart dom ska gå titta på honom, för hans skull! Och er föräldrars skull såklart!

Visar han tecken på tvångssyndrom? Tex repetiva rörelser? Istället för att leka med bilar så ställer han dem i rad eller sorterar enligt storlek/färg/sort? Från din beskrivning tycker jag inte att han verkar ha tecken på autism, men jag är inte expert på området.

Tack! :) Jo absolut, det är det bästa för oss alla. 

Hm, han gör både och.. han leker absolut mycket med bilarna men ibland ställer han dem även på rad. Dock har jag inte märkt att han sorterar dem på nåt speciellt sätt, det tror jag inte. 

Min dotter har tvångssyndrom och haft det under längre tid. Hon har också svårt för ögonkontakt. Men det räckte inte för autismdiagnos. Av det du beskriver så tror jag inte att din son ligger på spektrumet.

Jahaa, jag förstår. Hur gammal är din dotter nu och när började ni märka av symtom? Tack, hoppas verkligen inte det.. när jag läser om det så läser jag ju att vissa saker kan stämma in, som till exempel det med ögonkontakt och att han är lite svår att få kontakt med ibland. Inte lyssnar när man ropar osv.. Fast ögonkontakt är det väl visserligen lite si och så med, tycker det går lite i perioder för min egen del men på förskolan verkar de knappt få nån ögonkontakt alls..

Låter väl jättebra att ni får lite hjälp av en spec.ped. I mina öron låter det inte heller som en autistisk-diagnos, men om inte annat så kan ju både du och förskolepersonalen få lite tips på hur ni ska få bättre kontakt med honom och hjälpa honom att utvecklas. Lycka till!

Man kan ju ha mer eller mindre autismtendenser utan att för den delen ha autism. Autism är ju inte som tex en virussjukdom där man antingen har det fullt eller inte alls utan det är ju fallande skala och det är först när det blir ett problem som det är aktuellt med diagnos. 

Ta tex mig. Jag har svårt med ögonkontakt, har stereotypiskt beteende (handgnuggning), socialt lite klumpig, specialintressen osv. Men inget av dessa saker påverkar min vardag särkilt mycket. Visst jag är lite speciell, men jag är ändå välfungerade både hemma, på universitetet och på jobbet. Det finns ingen anledning att sätta en diagnos på mig. Skulle detta dock påverkar min vardag negativt så hade jag troligen fått en asperger eller högfungerade autismdiagnos. 

Min son uppmärksammades vid 2-2½ års ålder också. Hans specialintresse var bokstäver och siffror så vi visste ju att något var annorlunda eftersom han vid 2½ års ålder kunde hela alfabetet. Han har lekte också mycket själv, men hade ett jättebra språk med oss hemma och personalen. Med de jämngamla barnen änvände han inte det språk han hade i samma utsträckning. Han lekte då rätt så åldersadekvat när han väl lekte med andra barn. Däremot fanns det två saker han vägrade: Kladda med lera och kladda med finger färg. Han kramas också gärna med oss föräldrar och de han väljer att kramas med.

Specialpedagogen kom och tittade på honom och sa att han kommer nog att växa ifatt sina kompisar, han har bara snöat in på bokstäver och ligger därför efter med leken och språkanvändandet.

Nu vid 4½ års ålder har han fått en autismstörning utan utvecklingsstörning, dvs han hamnar normalt på IQ skalan.

Lycka till med specialpedagogen och tänk så här, om det r så att han har en diagnos finns det hjälp att få och det är bra att börja så tidigt som möjligt att få den hjälpen.        

    

Tack för alla svar! Nej jag tror inte heller innerst inne att det är så pass att han skulle få en autistisk diagnos för det, tror mer isåfall på att han eventuellt visar på autistiska drag men tror inte det är tillräckligt för det skulle bli en diagnos. Men nåt som också får mig att tro det är för att jag vet att det är genetiskt och min bror förmodligen har autism, eller jag vet inte , han har inte heller nån diagnos.. Han är 31 år och när han var barn satte man inga diagnoser som jag förstått det. Men han har alltid varit speciell och efter att ha läst om det nu ser jag att väldigt mycket stämmer in på honom när det kommer till autism samt att jag tror han har en lätt utvecklingsstörning med. MEN, han har körkort och klarade grundskolan med godkänt i allt.. men jag har hört mycket om hur han var när han var liten och av vad jag hört så är min son tidigare än han när det kommer till allting, de verkar överhuvudtaget inte påminna om varandra som barn förutom ev det här med ögonkontakten och att de inte lystrar till namnet alla ggr.

Känner en del treåringar som är som din son, och det är inget "fel" på dem:) jag hade samma beteende när jag gick på lågstadiet, hde svårt att ta kontakt. idag pluggar jag på högskola, har vanligt jobb och massor av kompisar. Det jag vill säga är att det behöver inte vara något, men bra att ni kollar det om ni är lite fundersamma!

Hörseln? Han kanske hör dåligt TS? Testa och se, kanske finns det vissa ljud som han inte begriper. Tror inte han har något fel, ingen sjukdom iallafall.

Nej det behöver det inte och jag hoppas inte det, men bra att kolla upp ändå. :) Tack för ditt svar!

Jo, förskolläraren nämnde det på utvecklingssamtalet också att hon funderade ibland om han hade något problem med hörseln. Hon sa även igår när vi pratade att om det fortsätter så rekommenderas jag att göra en syn och hörselkontroll på han. Så det får bli ett alternativ isåfall.. vi kollade den visserligen när han var nyfödd och då såg det bra ut, men kanske kan förändras vad vet jag. tack för svar :)

Min dotter är 5 år gammal och har OCD (tvångssyndrom) men har inte autismdiagnos. Däremot så märkte jag att hon var annorlunda redan som spädbarn, hon har alltid varit extremt känslig, hon var inte ett glatt barn (det var svårt att få henne att le och skratta) och hon sökte inte ögonkontakt. Just ögonkontakt är något jag arbetat extremt mycket med henne och eftersom jag upptäckte hennes svårigheter rätt tidigt så har jag lagt mycket energi och tid åt träning.

Mitt tips till dig är att även om ditt barn kanske inte har autism eller liknande, så är det värt att utbilda sig så mycket som möjligt inom ämnet och använda sig av samma träningsmetoder. Det har nämligen bevisats att OM man börjar träna tidigt så kan man undvika att barnet hamnar på spektrumet. Vi har autism i min familj vilket gjorde att jag iaktog mitt barn och hennes beteende lite extra vilket gjorde att jag började träna henne tidigt. Jag vet inte hur hon hade varit annars, men nu är hon fem år och har börjat titta människor i ögonen :)  

Okej, på såå vis.. Vad skönt att det blivit bättre för henne med ögonkontakten :) Ja men absolut, det är det helt klart värt att göra. Tack för tipset!! :)

Att man tar hjälp av specialpedagog behöver inte alls vara så dramatiskt. På sonens förskola tror jag det är åtminstone 3-4 barn där specialpedagogen är inkopplad (personalen säger ju inget, med det är vad jag sett/hört i alla fall. Kan säkert finnas fler).
Samma på förskolan där jag arbetar, det är flera barn i varje grupp som vi tagit hjälp av specialpedagogen.

Specialpedagogen jobbar som sagt inte direkt med enskilda barn, utan observerar, försöker se var "problemen" uppstår och handleder sedan personalen i hur de kan arbeta och ger förslag på litteratur osv. Känner de att det finns oro för något speciellt så kommer de säkert prata med er om att ni bör ta kontakt med bvc för en remiss.

Men om jag var dig så skulle jag redan nu ta kontakt med bvc. Berätta att både du och förskolan upplever att barnet inte reagerar på tilltal osv och be att få göra en hörsel- och synkoll. Det vore ju synd om det var något "så enkelt" och så uppmärksammas det inte än på flera år.   

Okej, ja det var ju skönt att höra. Men ändå blir man lite sådär när de säger att en specialpedagog ska komma och titta på bara mitt barn, det känns jobbigt.. men ja, jag får hoppas det ger positivt resultat i alla fall och att det hjälper han att utvecklas med just det där. För personalen på förskolan har ju absolut inte sagt det rakt ut, men jag är rätt säker på att de också eventuellt misstänker autistiska drag eller liknande och därför vill de ta dit henne och se vad hon har att säga om det. Visst, det är säkert som hon sa till mig också, att de tar dit henne för att se om hon kan komma på bra tips att få med han mer i verksamheten eftersom de tycker han missar så mycket, men jag tror ändå att de misstänker något annat också även om de inte vill säga det rakt ut till mig för de vill inte oroa mig i onödan. Men men.. Ja det kan vara ett alternativ, men det lät som att specialpedagogen skulle komma rätt snart och då skulle jag ha ett samtal efter det tillsammans med förskolläraren och hon så jag väntar nog tills jag hört vad hon tror om det hela. :)