Barn blir mobbat?

Barn blir inte mobbade "på grund av" någonting.

Tja, det beror ju på. Mulliga barn blir mobbade för att dom är mulliga, till exempel.

Faktorn är efterkonstruktionen. Man kan vara fet och lukta mysko och klara sig. Forskare, som exempelvis Seals & Young har inte hittat någon faktor hos den mobbade som ordakar mobbing annat än att de mobbade oftast är fysiskt svagare.

Sedan blir ju exempelvis ett barn som är tjockt eller har rött hår eller vadsomhelst ofta mobbade med referes till detta, men det var inte det som orsaka det primära urvalet.

Faktorerna är att mobbarna väljer att mobba och att de känner att de kan komma undan med det. Ett systematiskt arbete för att stärka en "klassanda" har visat sig effektivt, liksom rastvakter och en dokumentation och uppföljning av alla fall av mobbning där föräldrar och om nödvändigt sociala myndigheter och polis kopplas in.

Vårt barn (4år) har två mammor och en pappa. Flera gånger när jag hämtat på dagis har något av de andra barnen tittat på mig och sagt :"men jag har bara EN mamma". Vet inte om de tycker att det är märkligt eller orättvist, tror bara att det är ett konstaterande. Det är fint på nåt sätt, de lägger märke till skillnaden, men gör ingen grej av den.

Haha, vad gulligt. :D

Min unge har en kompis med två mammor och två pappor och han har varit otroligt avundsjuk på det. Att ha fyra föräldrar - det var hans högsta önskan länge

I övrigt har han nog aldrig kommenterat det. Det är ju bara så hemma hos den kompisen. Det enda är väl att han tycker att många (farmor och farfar tex) är lite trögfattade när de hela tiden förutsätter heterosexuell tvåsamhet. Han har flera gånger förklarat - väldigt pedagogiskt - att en kille kan gifta sig med en kille också när de säger saker som: "när du blir stor och får en fru".

Absolut, barnen tar det mesta naturligt när vi pratar med dom på ett naturligt sätt...och genom att prata med barnen att främja empati och att vi alla är olika, kan ni lägga grunden till ert barns tänkande...att som föräldrar visar vi vägen för våra barn både hur vi behandlar andra och hur vi vill bli behandlade själva. Genom att visa barnen alla olikheter som finns, på ett naturlgt och fint sätt, att vissa lever si, och andra lever så, så kan dom även få mer självkänsla i sin egna och familjens individuella olikheter.  Att våra barn alla kan bli bemötta illa av folk är ett faktum, och barn kan bli mobbade av helt ofantliga grunder...jag blev tex krönt som skolans hora när jag var 9 och det pågick i många år.  jag hade en "vanlig" mamma och pappa...men vad jag inte hade var föräldrar som verkligen lyssnade och pratade med mig på ett respektfullt sätt, utan jag hade en otroligt kritiserande mamma som vände mig ryggen så fort jag hade en åsikt, och en pappa som inte viste vad han skulle säga. Att barn kan bli behandlade illa av andra barn kan vi inte helt förebygga, men vi kan välja som föräldrar hur vi hanterar en sådan sak...att försöka bygga upp en kärleksfull och ärlig relation där barnet känner sig respekterat för vilka åsikter den än har så att dom vågar berätta om det är eventuella problem i skolan.  Idag har de flesta skolor anti mobbnings program och förhoppningsvis hittar ni en skola och vänner i er omgivning som främjar individualitet, kamratskap och empati! och där man kommuniserar eventuella problem med barnens skola och de andra barnens föräldrar. Jag skulle även också föreslå att se vad olika böcker ni har i hemmet, och som ni kan ge i presenter och som skolan kan köpa in om det behövs...med lite olika bilder av barn, både från olika länder, kulturer och med olika familjer...så att barnen får ett fint utbud av lite olika helt enkelt  

Våra barn lever med 3 föräldrar, 1 mamma och 2 pappor. 2 av barnen går på dagis och 3 i skolan, än så länge har vi inte märkt av någonting, snarare tvärt om när barnens kompisar kommer och säger: Har du 2 pappor, coolt:)
Vi tror på att vara öppna med hur vi lever, att visa barnen att det inte är något "fel" och att dom blir trygga och istället kan berätta för de andra barnen att familjer kan vara olika. Inget rätt eller fel.
Dyker det upp mobbning får vi ta det då, men att ett barn blir mobbat kan det bli av så många andra anledningar, inte bara för att dom inte lever i en familj med mamma pappa och 2 barn.

Bloggar på: www.polyfamiljen.blogg.se

Var noga när ni väljer förskola till barnet - fråga personalen kring deras kunskaper om regnbågsfamiljer. I Stockholm (och jag tror ett i Umeå) finns det HBT-certifierade förskolor där de flesta i personalen själva är HBT.

Fast jag tycker inte att det ska krävas. Självklart är det viktigt att pedagogerna är bra, men bara de följer läroplanen och är vettiga människor så räcker det.

När min äldsta dotter började var hon det första regnbågsbarnet som någon i personalen hade träffat på, och de var lite osäkra. Men eftersom de har läroplanen som ledstjärna och inte är rädda för öppen kommunikation så var det lugnt.

Min treåring blir bekräftad i sin familj som alla de andra, och det är inget konstigt att hon har två mammor.

Som någon sa - så länge ni visar att det inte är något konstigt, att det är självklart att er familj ser ut som den gör, så blir det självklart för alla andra.

man kan ju aldrig gardera sig mot mobbing men jag tror det bästa man kan göra är bara att vara naturlig och prata om det, precis som alla skriver här. Barn brukar inte problematisera så mycket. Nu har vi inget barn till samkönade föräldrar i närmaste bekantskapen, men vi har barn med annan hudfärg, handikappade, adopterade, eller bara en förälder och andra "icke likadana som mina barn" attribut. Min äldste som, nu 4. son har faktiskt aldrig kommenterat någonting. mest konstaterat saker som att , jaha, han kan ju inte gå eller han har svart krulligt hår- det ser inte ut som mitt. 

Däremot har mitt "standardsvenne" son (ursäkta uttrycket men jag menar i referense till blond/blåögd, inga handikapp, heteroföräldrar, etc)  blivit mobbad själv på dagis av en annan kille. Det var det värsta jag var med om, men gav mig också insikten att min som "klarade" av det mha oss och att han hade andra kompisar och att vi hela tiden pratade om att det var fel det han gjorde, inte att min son någonsin var fel eller gjorde fel och det har blåst över nu.