Tjej med konstigt problem..

Du säger "mer än vän", då har du vänner? Funkar de relationerna bra tycker du?

Nja, jag har en jättebra killkompis som jag dock aldrig träffat. Han gillar mig vilket jag inte tycker om alls. Jag vill bara ha honom som vän och inget mer. Men vi ska träffas snart förhoppningsvis och då får jag se hur det blir sen.   

Annars var det en kille förut som gillade mig och han ville träffas osv för att han ville bli mer än vän med mig, men jag vågade aldrig vara med honom själv för att jag var rädd för vad som skulle hända.. Han ville att vi skulle kolla film och bara mysa, vilket jag absolut inte ville.

Sedan finns det några andra killar som detta hänt med också, men jag har alltid dissat dom när dom velat bli mer än bara vänner. Så det har väl inte funkat så bra antar jag :P  

Jag tror att jag är rädd för närhet också :/ jag blir rädd när någon kommer för nära mig likom. När det gäller kroppskontakt och när någon som gillar mig försöker bli mer än vän med mig. Då blir jag bara rädd för den personen och tycker det är läskigt. :P

Jag har pratat med någon kurator på skolan men dock pga andra skäl, men vi kom in på detta ämne då också. Kuratorn försökte säga hur vacker jag var/ge mig komplimanger. Men detta ledde bara till att jag fick ångest (tror jag) och så blev jag rädd. Ville bara springa därifrån. Tyckte att hon kom för nära mig på något sätt.. 
    

Ah, internet då antar jag :)

Får jag vara fräck och fråga om ditt förhållande med dina föräldrar? Du verkar ha problem att lita på folk, och sånt börjar ofta i barndomen.

Jag har väldigt svårt att lita på människor ja! Tror det kan vara efter att jag förlorat många vänner och blev misshandlad av en äldre man förut. Det var inte så farligt egentligen, men vart rädd för alla efter det. Men nu är det bättre. Men litar fortfarande inte på någon. Annars har jag bra kontakt osv med mina föräldrar! Tror jag iaf. :)  

Har du funderat på om du kanske är rädd för närheten - eftersom du aldrig har upplevt den förut ? 
Nu vet jag ej om du haft några relationer med andra människor där närhet varit en del av det hela - dvs. partnerrelationer! När jag själv var lite yngre än du, typ 12-13 så avskydde jag verkligen killar ... jag trodde att de bara var ute efter att mobba mig och att de bara ville mig ont. När jag blev 14-15 började jag bli mer intresserad av killar - men jag fattade inte deras sätt att få kontakt med mig. Allt retande, alla närmanden, alla sätt att söka kontakt på - tog jag som MOBBNING.
Vet du varför jag gjorde detta ? 
Jo - för jag tyckte inte alls bra om mig själv ... Jag såg mest "fulhet" i mig själv som person, och eftersom jag var så sjukt inbiten i min åsikt - så trodde jag att de andra såg mig på samma sätt.
SANNINGEN är dock att din åsikt, inte är alla andras åsikt. Bara för DU ej tycker om dig själv - så betyder det inte att alla håller med dig. Det finns oändligt många människor som kommer se dig som vacker under din livstid, så det kan vara bra för dig att veta att din egen åsikt - inte är alla andras åsikt per automatik, som sagt. 

Om du fått höra att du är vacker/söt av andra, eller en trevlig och väldigt angenäm person - så kan det vara bra för dig att öppna upp dig för att folk faktiskt KAN tycka det om dig!
Om andra tycker att du är snygg - så kanske du inte är så ful som du själv vill tro ?
Om andra tycker att du är en schysst person - så kanske du inte är så dålig/otrevlig som du själv kanske tror ?

Jag har varit på ungefär samma ställe där du är nu - och det som hjälpte mig var att TESTA mig fram, gällande det jag inte gillade!
Om du är missnöjd med ditt utseende (jag uppfattar det så pga. dina svar) så är det ingen som tvingar dig att fortsätta ha samma frisyr/kläder/smink. Du är fri att ändra på dig om du inte trivs som du är nu!
Jag själv saboterade mitt hår totalt tills det kändes fint för mig, jag bytte klädstil tills det kändes bra och jag började lyssna på musik som fick mig att må bra. 

Testa att göra annorlunda, som sagt. Trivs man med det yttre bättre, så tycker jag själv det är lättare att trivas med det inre. När man inte känner sig ful mera så har man mer rum att förstå varför andra tycker man är attraktiv/vänlig/en bra människa eller vad det nu kan tänkas vara.      

        

       

Ja det kan säkert vara för att jag aldrig upplevt närhet med någon kille som jag är rädd för det. Men det är nog också för att jag inte litar på någon kille kanske som jag inte vågar. Men jag vet inte..   

Jag skulle vilja ändra klädstil men måste dock gå ner lite i vikt först. Och frisyr vågar jag inte ändra för jag vill ha långt hår. Men färgen däremot vill jag ändra men det vågar jag inte heller :/  

Men ska som sagt försöka att tänka lite mer positivt om mig själv kanske..  

Det bästa du kan göra för dig själv är som sagt att BLI nöjd, om du inte är det nu! Andra ser dig redan som fin/vacker/söt, som du redan vet eftersom du fått komplimanger, men det är DU som ska trivas med hur du ser ut!

Varför känns det som om du måste gå ner i vikt för att kunna byta klädstil, för övrigt ?
Trivs du ej med den vikt du har nu, eller är det av andra anledningar ? 

Är det några personlighetsmässiga drag som får dig att känna dig mindre fin/mindre bra som person ? 

(Jag själv har vart extremt blyg/haft problem i min kontakt med människor - och DET om något fick mig att känna mig ful/misslyckad ... När jag tränade bort den blygheten kände jag mig automatiskt finare!)          

För att jag är för tjock för att ha fina jeans och tröjor (: måste gå ner helst 5 kilo till tror jag. Alltså jag gillar nog ingenting på min kropp. Men skulle må bättre av att gå ner 5 kilo iaf. Men det är lite svårt hehe. 

Jag är extremt blyg också, så där har jag ännu ett problem. Och det är klart jag känner mig misslyckad pga det också. Men håller dock på att tränar på det nu. Försöker att utmana mig så mycket som möjligt så det är lite bättre nu än tidigare. Men har väldigt svårt för att prata och umgås med vänner och sådant. Tror dock inte jag kommer känna mig finare när jag väl tränat bort min blyghet.. Vilket kommer ta evigheter :/ 

Är du överviktig på riktigt, eller är du normalviktig men tycker du skulle se bättre ut om du tappade vikt ?
Jag frågar eftersom det är så sjukt många tjejer som väger precis vad de borde väga, men strävar efter undervikt. 

Du har helt rätt tankesätt ang. blygheten iaf - och bara det kommer få dig att komma framåt! Du har helt rätt i att man bör utmana sig själv och utsätta sig för situationer man är "rädd" för, för att kunna bli bättre!
Om du lider av extrem blyghet och har svårt med det sociala - så FINNS det hjälp du kan få!
Jag har själv haft problem med detta och fick gå i KBT-terapi - en terapiform där man utsätter sig för sina rädslor sakta men säkert, tills man inte är rädd mer.

Med att man känner sig "finare" när man kommit över personlighetsmässiga saker man inte gillar - menar jag mest att du förmodligen kommer känna dig väldigt mycket tryggare i dig själv när du mår bättre! Jag tror man automatiskt känner sig bättre som människa, inom alla områden, när man börjar lita på sig själv och förstår att man klarar saker som man faktiskt inte skulle klara!              

Nja är normalviktig, men skulle gilla att vara 5 kilo lättare ändå. Sökte hjälp förut men det hjälpte inte ett dugg. Och nu så vill jag inte ha mer hjälp, vill klara av det själv. Men det kommer ta ett tag som sagt. Har läst om KBT-behandling, men vågar inte gå på det. Så ska försöka fixa det här själv. :) 

Ja, jo jag tror att jag skulle känna mig mer trygg i mig om det försvann! Man märker ju det när man klarat av någonting man är riktigt rädd för. Då blir man bara ännu mer peppad på att klara av saker som är jobbiga. Och då så känner man sig tryggare efter ett tag, vilket är riktigt skönt. Så där har du nog helt rätt i! :)