Hur nattar ni era barn och hur upplever ni det?
Har ni några speciella rutiner kring nattningen som bokläsning t.ex? Stannar ni hos era barn tills de somnar eller somnar de på egen hand? För vissa är nattningen något av det mysigaste som finns, andra tycker att det är jobbigt av olika orsaker och tar för lång tid. Hur ser det ut för er? Skulle ni önska att något såg annorlunda ut?
Berätta gärna hur gamla era barn är.
Hos oss ser det inte alltid likadant ut men det brukar ofta se ut såhär. Vi läser ett par böcker, pratar och gosar under filten i soffan efter tänderna är borstade och nattkläderna är på. Hur länge varierar. Barnen brukar bli sömniga och själva vilja lägga sig i sina sängar efter ett tag. Då stoppar vi om, pratar kort och myser lite till. När de ligger i sängen vill de bara sova och är klara med allt annat så vi stannar inte kvar tills de somnar. De skulle bara bli störda av det.
Jobbar jag inte brukar vi natta barnen tillsammans. De är snart 4 och 5 år.
Jag tycker det är mysigt och lätt idag men jag har inte alltid upplevt det så. Under en period tog nattningen av vår äldsta lång tid, så lång tid att vi alltid somnade när vi låg bredvid i mörkret och låtsades sova. Det var jobbigt att kvällarna försvann och för den egna sömnen. Idag sitter vi på sängkanten om vi stannar kvar av någon anledning eftersom vi har så lätt att somna själva.