Diagnos eller ej?
Jag misstänker att jag har en s.k. diagnos, eventuellt fobisk personlighetsstörning. Min fundering är om jag ska kontakta primärvården och försöka få till en utredning som kan leda till en diagnos. Anledningen till att jag tvekar är att jag antagligen inte kommer att vilja gå vidare med någon behandling. Jag har lärt mig leva med det här och ser det som en del av min personlighet, även om det förstås begränsar mitt liv varje dag. Jag tycker det känns lite sådär att utnyttja sjukvården om jag ändå inte vill göra något åt problemen.
Å andra sidan skulle det kännas skönt att få mina misstankar bekräftade och det kanske även skulle göra livet lite enklare då jag skulle ha något som förklarar mitt beteende i vissa situationer.
Vad tycker ni? Är det rätt att göra en utredning även om man inte vill ha någon behandling? Finns det några nackdelar med att ha en diagnos? Måste man uppge den för framtida arbetsgivare t.ex.?