Sonen har varit MYCKET dyr!

Gjorde nåt liknande när jag var 14..fast summan var "bara" 300€.
Telefonen tog dom av mig genast jag kom hem från skolan och sen pratade dom med mig. Inget skäll utan en diskussion bara som gjorde det mer pinsamt. Funkade bra för hände inte fler gånger. Och telefonen fick jag tillbaka efter nån vecka.

Hmm...summan vara bara 300 euro skulle det stå.

Tycker faktiskt att det är ditt fel. Det är lite som att bjuda sitt barn på skräpmat och bli förbannad på det när det blir överviktigt.

Så ta konsekvenserna själv. Betala och se glad ut. Såvida du nu inte vill bestrida fakturan föär att sonen är 18 år. Hur som helst tycker jag att han är oskyldig. 

Då han inte är myndig kan han inte rättshandla. Avtalen är inte bindande. Ni har inte låtit honom köpa detta med erat kontokort då han inte frågat om lov först. Kontakta bolaget han handlat av och förklara situationen, att han inte haft erat medgivande till rättshandlingarna. Händer inget så kontakta din konsumentvägledare och gör en anmälan till ARN om du inte orkar stämma bolaget. Här är ett avgjort fall i frågan hos ARN: www.arn.se/Vanliga-fall/Barns-avtal/Fall-1/Fall-11/
När omyndiga rättshandlar är en viktig utgångspunkt att se vilken nytta barnet har haft för det köpta. Spel anses inte tillföra barn något av värde. Hade det varit mat hade det varit en annan fråga. Kläder lika så beroende på ålder och vad kläderna kostar. Man menar då att barnen inte haft rättshandlingsförmåga men att de haft nytta av det de köpt.

Tycker man måste kunna lita på sin 13åring. Man kan inte låsa in allt som är förbjudet utan göra klart vad som är rätt o fel. Ingen tvekan om att han borde veta vad han gjorde och tycker det är jätteviktigt att verkligen visa att det är fel! Ta mobilen, låt honom "arbeta av" lite med hushållsysslor eller liknande? Att verkligen ta diskutionen är det viktigaste och framhäva sin besvikelse över det brutna förtroendet. Att visa besvikelse bet bättre än straff på mig som tonåring men alla är vi olika. 

Om det är så pass så tycker jag helt klart att det är ett perfekt tillfälle att börja!

Det låter som om du tänker korrekt, om man säger så. Självfallet ska han bli av med iphonen eftersom han har brutit ert förtroende. Att resonera att 8000 kr är spenderat och gjort tror jag inte kommer hjälpa honom att förstå allvaret i det han gjort. Det bevisar ju ännu mindre att han bryr sig om vad han gjort när han till och med önskar sig en ny iPhone. Så jag tycker du resonerar rätt.

Man klarar sig utmärkt utan iphhone. Ge honom en vanlig telefon, och spärra så det inte går att handla . Men det är nog smart att ha andra föräldern med på noterna. Om hon tycker shoppandet var ok kanske hon vill betala räkningen?

Jag skulle aldrig ge ett barn tillgång till bankkontot. Är sak samma  hur skötsam min dotter är (13 år) skulle aldrig ge henne tillgång till att kunna göra så. Både för hennes och för vår skull.

Hon har en HTC med kontaktkort som hon får en vill summa på den 20:e varje månad. Den summan får hon ringa, sms:a eller köpa spel för, det är upp till henne.

Ha inställningen "ingen" under betalningssätt i itunes och när sonen får lov/ber att få köpa något väljer man det kort man vill betala med, använder det den gången och sedan återställer man till "ingen". Så har min son det och det fungerar bra, mest för att han inte "av misstag"  ska köpa något. Detta är väl mest ett tips för framtiden förstås och löser ju inte det aktuella problemet...

Hade det varit mina barn hade det behandlats som ett lån. 

Alltså sonen är ny skyldig dig 8000 kr. Detta ska betalas av t.ex. via veckopengen, hemarbete eller vad det nu kan vara. 

Jag hade alltså inte tagit telefonen, inte för att jag tycker att det är fel utan för att om han betalar för spelen måste han ju få behålla dem.

(Detta förutsätter att du inte få tillbaka pengarna via ARN).