• Milla84

    Nattning för en treåring

    Vår son klättrade ur sin själsäng i förrgår och vi beslöt oss för att det var dags att börja sova i vanlig säng! 
    Igår på kvällen gick det bra, vi var in till han nångång och sa till han från soffan att det var dags att sova..
    Ikväll var det inte alls så lätt, han sprang upp hela tiden, satte sig och lekte på sitt rum, tände och släkte lampan, sprang ut och skrattade och lekte...
    Tillslut satte jag mig på sängen hos han, jag bara satt där sa inget alls....
    Det tog tre minuter så sov han...

    Till saken hör att vi har redan provat tidigare, Vi gav honom sitt nya rum med möblemang och sånt på tvåårs dagen... Första natten gick det bra sen vart det egentligen bara värre och värre för varje vecka som gick, jag stod ut i ett halvår med tvåtimmars nattning Jag fick uttstå slag och sparkar och nypningar, gråt skrik och skratt...

    Tillslut, ett halvår senare gav jag upp kampen.... Jag trodde att det skulle få mig att känna att jag hade misslyckats det var därför jag drog ut på det alldeles för länge... Dock kände jag mig allt annat än misslyckat, mer befriad!
    Jag trodde att det skulle vara jättejobbigt för sonen att plötsligt vara tillbaka i själsängen, men nr han var nere i skåne med sin pappa så hade farmor inget bättre allternativ och det gick strålande! Det var som att grabben kände trygghet och ett lugn, han somnade jättelätt, det var då jag bestämde mig för att sluta plåga oss båda...

    Detta var i augusti, nu har han som sagt lärt sig att klättra ur sängen och det finns ingen återvändo...

    Tips, råd och kloka ord mottages!!
    Är det fel att låta han somna själv, att bråka om att han ska lägga sig eller ska jag ligga inne hos han även om det tar två timmar!! 

    Tacksam för alla svar! =)  

  • Svar på tråden Nattning för en treåring
  • Milla84
    malmen skrev 2012-11-27 21:50:40 följande:
    Vår minsta son på 2,5 nu har alltid kunnat somna lättast när man inte är hos honom men att man varit i närheten så han hört oss. Han flyttade in från oss till sitt nyrenoverade rum när han blev 2 och bytte då även till en juniorsäng. Men han var uppe och lekte och busade hela tiden. Så efter 2-3 kvällars försök slutade det med spjälsängen igen.

    Sedan nu sista veckorna började han stöka som tusan i spjälsängen vid sänggående (slängde ur alla lakan, hoppade, sparkade, stod i sängen och gungade så att sängen flyttades från ena sidan rummet till det andra, mm mm) plus att han är så lång så han låg med fötterna mot spjälorna när han låg på kudden, så vi monterade ner spjälisen för 3 kvällar sen och bäddade stora sängen. La han däri och efter de vanliga kvällsbestyren (saga osv) så gick vi ut ur rummet och han somnade direkt. Har sovit hela nätterna och har nog inte fattat att han kan gå ur sängen själv för han ligger kvar i den på morgonen och ropar på oss..

    Så ge det några kvällar nu, kanske går jättebra denna gång?
    Lycka till!!
    Tusen tack för ditt svar! 

    Ja.. Jag känner att jag skulle ha avbrytit mycket tidigare då han inte var mogen än första gången...

    Om det vore så väl, dennis kliver upp jätte tidigt på morgonen mä... Som tur är kommer han in till oss direkt och säger UPP! Hihi!
     
  • Milla84
    majbebbe skrev 2012-11-27 21:59:08 följande:
    Vår son klättrade ur sin spjälsäng väldigt tidigt (tror han var 1½) och vi fick då problemet med att han inte kom till ro. vi satt/låg hos honom då tills han somnade och det är som du säger att de dagar det tog mindre än 20-30 minuter var det okej, men när det gick över timmen blev det jobbigt.
    Nu för några veckor sedan blev jag irriterad en dag och beslutade att nu får han somna själv (han är 3,5). Det blev en del spring de första kvällarna men då bestämde jag att jag satt utanför dörren som ett mellansteg så att säga, för att han skulle känna att jag var där men att han fick somna själv. Han kommer fortfarande springande ett par gånger men nu kan man bara lyssna och sedan förklara att det är dags och sova, så går han tillbaka själv. Det handlar om att vara tydlig och känna av vad de klarar. Sen är det stor skillnad på en två och tre-åring, även om man inte alltid ser det själv. 
    Jaa, Det är där det stora problemet ligger, Att han inte riktigt förstår! Jan blir tre i februari, så han är inte riktigt där än heller! 
    Men det va ett bra tips, Att sitta utanför dörren! Om det blir ett problem! 
  • fantasyforever

    Jag skulle låta han somna själv, bara gåvin och bestämmt lägga isäng honom om han klev upp även om det innebar att jag fick springa in 100 ggr de första kvällarna.. i långa loppet lönar det sig!

  • Paincake

    Vår son blir tre i mars och vi plockade bort spjälsängen för några veckor sen eftersom han skulle bli storebror. Det var hemska nätter i början! Nattningarna tog tid men framför allt sprang han upp mitt i nätterna och vägrade somna om. Någon gång trillade han också ur...

    Så vi fick tänka till. Vi löste det genom att sätta en expedithylla från Ikea framför sängen så att det blev som en liten koja. På så vis behöll vi spjälsängskänslan men sonen kunde fortfarande ta sig själv ur och i sängen om han var riktigt vaken. (Vi fick träna lite på att "backa ut"). Nattningarna går  hyfsat bra och han sover hela nätter igen.

     

  • Milla84
    Maramina skrev 2012-11-27 22:17:34 följande:
    Jag förstår vad du menat TS. Vi har haft väldiga problem med att få dottern att somna på kvällarna. Vi är tvungna att sitta hos henne till hon somnar efter att ha läst ett par sagor. Att läsa tills hon somnar fungerar inte, då håller hon sig vaken i timmar och så länge orkar ingen av oss hålla på och läsa. Därför läser vi en eller två sagor och säger inför sista sagan att när sagan är slut, då är det dags att sova. När sagan är slut släcks lampan och sen sitter vi där tills hon somnat. Tidigare tog det i regel bortåt 1,5-2 timmar, den senaste veckan har det tagit som mest 20 minuter.

    Är det så att pojken vill ha er där när det är dags att sova, var där. Allt för att läggandet ska bli så tryggt och lugnt som möjligt. Går han med på att ni går utanför rummet "för att hämta ett glas vatten" eller något, gör det. Men det jag tror på är att låta det ske på hans villkor utan att han jagas upp för mycket. Jag tror att barn naturligt kommer förr eller senare känna att de vill somna själva. Skulle han inte kunna det vid 16 års ålder kan ni ju börja fundera på annan teknik
    Tack för ditt stöd! =)

    Precis, Jag menar på lång sikt, Att man kan inte hålla på och natta flera timmar per dag.... Dels för att han då kommer i säng mycket senare än ok... och dels för att han kommer att vara trött om dagarna om han ska sova så få timmar....

    Jag vet inte om han skulle acceptera det men det är absolut värt ett försök! "Mamma kommer om en liten stund"-tricket! =)
  • Milla84
    La Lola skrev 2012-11-27 22:08:53 följande:
    Ja man kan kämpa emot o göra det till ett problem eller så följer man barnet och ser vad det behöver....
    Ikväll behövde han dig för att somna.
    Ja precis, det är ju det jag menar, Att jag vill ha tips, så att jag kan göra det så tjafsfritt som möjligt!
  • Natulcien

    Alltså...om du bara lyssnar på honom och finns nära honom om han vill det så blir det nog inget "tjafs"... Det är mest om man, som förälder, trotsar och försöker kämpa emot barnet som det blir "tjafs"...

  • Milla84
    majbebbe skrev 2012-11-27 21:59:08 följande:
    Vår son klättrade ur sin spjälsäng väldigt tidigt (tror han var 1½) och vi fick då problemet med att han inte kom till ro. vi satt/låg hos honom då tills han somnade och det är som du säger att de dagar det tog mindre än 20-30 minuter var det okej, men när det gick över timmen blev det jobbigt.
    Nu för några veckor sedan blev jag irriterad en dag och beslutade att nu får han somna själv (han är 3,5). Det blev en del spring de första kvällarna men då bestämde jag att jag satt utanför dörren som ett mellansteg så att säga, för att han skulle känna att jag var där men att han fick somna själv. Han kommer fortfarande springande ett par gånger men nu kan man bara lyssna och sedan förklara att det är dags och sova, så går han tillbaka själv. Det handlar om att vara tydlig och känna av vad de klarar. Sen är det stor skillnad på en två och tre-åring, även om man inte alltid ser det själv. 
    fantasyforever skrev 2012-11-27 22:26:48 följande:
    Jag skulle låta han somna själv, bara gåvin och bestämmt lägga isäng honom om han klev upp även om det innebar att jag fick springa in 100 ggr de första kvällarna.. i långa loppet lönar det sig!
    Ja, Men när han jagar upp sig och det bara blir tävling och lek av det hela då är det inte så lätt.. Men jag är av samma åsikt som du!


  • Milla84
    Natulcien skrev 2012-11-27 22:32:38 följande:
    Alltså...om du bara lyssnar på honom och finns nära honom om han vill det så blir det nog inget "tjafs"... Det är mest om man, som förälder, trotsar och försöker kämpa emot barnet som det blir "tjafs"...
    Jag förstår hur du menar!  
  • La Lola
    Natulcien skrev 2012-11-27 22:32:38 följande:
    Alltså...om du bara lyssnar på honom och finns nära honom om han vill det så blir det nog inget "tjafs"... Det är mest om man, som förälder, trotsar och försöker kämpa emot barnet som det blir "tjafs"...
    Precis.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • fantasyforever

    Ne det är absolut inte lätt det förstår jag! Men barn är inte dummare än att dom till slut ger upp om man som förälder står på sig och är bestämd, säg bara att det är natt och dags att sova och sen i säng med honom ta inga fler diskussioner, släck alla lampor förutom möjligtvis någon svag sänglampa så att det inte går att leka och gå ut, om och om igen. Är dom dessutom så gamla som tre år då kan man ju faktiskt säga åt dom lite mer på skarpen oxå. Man sätter ju gränser i alla andra lägen så det är inget konstigt om man gör det vid sänggående heller. Hoppas det löser sig!

  • Flickan och kråkan

    Min spontana tanke efter att ha läst tråden är:

    Gör inte sömnen och nattningen till ett krig. Sömn, mat och toalettbesök är sådant man bör undvika att göra till en konflikthärd.....enligt min uppfattning

  • Isabelle08

    Jag har alltid tänkt som så att allting får ta sin tid. Min tjej är fyra och ett halvt år och jag har alltid läst en godnatt saga till henne. Tar ca 5-10 minuter så sover hon. Somnar hon inte då så läser jag "Gud som haver barnen kär och "En liten ängel kring vårt hus"  för henne är det pricken över i:et och sedan sover hon (min tjej tycker om att man pratar tyst till henne, tills hon somnar, men det är inte alltid man kommer på vad man ska säga, därför kör jag dessa verser alltid). 

    Tycker det är viktigast att hon får sina timmar sömn än att jag håller på och krigar med henne till sent på kvällen.

    Försökte att få henne att somna själv i sin säng en kortare tid, men det slutade med att hon somnade jättesent på kvällen. Det bästa är att göra allt enkelt för sig = ). Och vi som föräldrar får våran tid på kvällen. Det kommer en dag då de små blir stora och somnar i sin säng utan nattsaga eller annat = ). Allt ordnar sig.

    Gör det som passar er bäst. Somnar han när ni är hos honom så fortsätt med det. Det viktigaste är väl att han somnar i sin säng i sitt rum. Lycka till !!

  • Maramina
    fantasyforever skrev 2012-11-27 22:49:40 följande:
    Ne det är absolut inte lätt det förstår jag! Men barn är inte dummare än att dom till slut ger upp om man som förälder står på sig och är bestämd, säg bara att det är natt och dags att sova och sen i säng med honom ta inga fler diskussioner, släck alla lampor förutom möjligtvis någon svag sänglampa så att det inte går att leka och gå ut, om och om igen. Är dom dessutom så gamla som tre år då kan man ju faktiskt säga åt dom lite mer på skarpen oxå. Man sätter ju gränser i alla andra lägen så det är inget konstigt om man gör det vid sänggående heller. Hoppas det löser sig!
    VI försökte det, med resultatet av ett mycket argt, ledset och uppjagat barn som sov oroligt hela natten med resultatet att nästa dag blev om möjligt än jobbigare. Efter några kvällar gav vi upp och började köra den metod jag skrev om ovan och även om nattningen tog tid så hade vi ett barn som sov gott hela natten, och även ett barn som var lugn och harmonisk på dagen, så det där kan nog vara lite olika från barn till barn
  • Hannah76
    Milla84 skrev 2012-11-27 22:20:36 följande:
    Han blir tre i februari, så han är fortfarande för liten att säga något alls! 

    Men när han sov i spjälsängen kunde han själv förmedla att han var trött och i den stora sängen blir allt bara en enda stor lek! Han förstår inte riktigt varför hans ska ligga kvar i sängen när han KAN gå upp!
     
    Nej inte är han för liten för att säga något?

    Prova och förbered honom för den stora sängen, prata om det osv? 
  • I969

    Är det så farligt att han klättrar ur spjälisen då? Vår lille har kunnat klättra ur ett bra tag men ville inte ta bort sidan förrän för några månader sedan och var inte redo för stora sängen förrän nu, fyller 4 i mars. Han testade storsängen vid enstaka tillfällen men ville tillbaka. Kan ni inte ha kvar spjälisen som alternativ? Här har vi lillens rum i anslutning till köket och vi brukar stöka lite och spela musik, samtidigt som han läser böcker innan han somnar. Går han upp så frågar jag bara vilken bok han nu vill titta i så går vi tillbaka till sängen. Ibland vill han att jag kommer och ligger bredvid och då gör jag det en liten stund, sen gör jag lite "ärenden" och säger att jag kommer snart. Då somnar han bums, somnar alltid bättre när vi inte ligger bredvid.

Svar på tråden Nattning för en treåring