Nattning för en treåring

Vår minsta son på 2,5 nu har alltid kunnat somna lättast när man inte är hos honom men att man varit i närheten så han hört oss. Han flyttade in från oss till sitt nyrenoverade rum när han blev 2 och bytte då även till en juniorsäng. Men han var uppe och lekte och busade hela tiden. Så efter 2-3 kvällars försök slutade det med spjälsängen igen.

Sedan nu sista veckorna började han stöka som tusan i spjälsängen vid sänggående (slängde ur alla lakan, hoppade, sparkade, stod i sängen och gungade så att sängen flyttades från ena sidan rummet till det andra, mm mm) plus att han är så lång så han låg med fötterna mot spjälorna när han låg på kudden, så vi monterade ner spjälisen för 3 kvällar sen och bäddade stora sängen. La han däri och efter de vanliga kvällsbestyren (saga osv) så gick vi ut ur rummet och han somnade direkt. Har sovit hela nätterna och har nog inte fattat att han kan gå ur sängen själv för han ligger kvar i den på morgonen och ropar på oss..

Så ge det några kvällar nu, kanske går jättebra denna gång?
Lycka till!!

Vår son klättrade ur sin spjälsäng väldigt tidigt (tror han var 1½) och vi fick då problemet med att han inte kom till ro. vi satt/låg hos honom då tills han somnade och det är som du säger att de dagar det tog mindre än 20-30 minuter var det okej, men när det gick över timmen blev det jobbigt.
Nu för några veckor sedan blev jag irriterad en dag och beslutade att nu får han somna själv (han är 3,5). Det blev en del spring de första kvällarna men då bestämde jag att jag satt utanför dörren som ett mellansteg så att säga, för att han skulle känna att jag var där men att han fick somna själv. Han kommer fortfarande springande ett par gånger men nu kan man bara lyssna och sedan förklara att det är dags och sova, så går han tillbaka själv. Det handlar om att vara tydlig och känna av vad de klarar. Sen är det stor skillnad på en två och tre-åring, även om man inte alltid ser det själv. 

NI verkar inte förstå... Jag pratar inte om att tre minuter är ett problem!

Jag skrev ju att det är rädsla för att det ska bli som förut! Att han vägrade sova och ens ligga still!

Då tog det 2-2,5 timma! Och frustrationen växte i mig! Det kändes som att jag misslyckades som förälder för att jag inte kunde få mitt barn att somna, ens med mig liggandes brevid honom...
Jag sjöng nattvisor och allt möjligt INGET funkade!

Jag är bara rädd att det ska upprepa sig!

Jag vill att han ska kunna somna i sin säng utan tjafs, Punkt!

Jag vill inte känna mig påhoppad som om jag inte bryr mig om honom! Att jag inte "offra" tre minuter av min kväll... Då har ni missförstått!  
Jag kan absolut ligga hos han hela långa natten! Men jag anser att det bara är att skjuta det oundvikliga framför sig! Jag menar att jag inte kommer att sitta hos honom föralltid...
Jag hade önskat att det skulle gå smidigt, som det alltid annars har gjort, i spjälsängen.... Inga problem alls!
Att han nu springer upp hela tiden är inte för att han på något sätt är otrygg i sin säng, utan just bara för att han har möjligheten att göra det, och inte riktigt förstår varför han ska ligga kvar...  

Jag ville bara ha tips, thats all! 

Ja, Jag hade bestämt att jag skulle låta han somna själv i sin säng! 
Eftersom han alltid gjort det i spjälsängen utan några som helst problem...

Jag trodde att det skulle vara lika samma ikväll idag som igår, och då hade det ju inte varit något problem att låta han somna själv! 

Jag kallade det ge efter just för att jag hade bestämt att låta bli, att vara lite konsekvent!
 

MIn rädsla bara.. Inte alls säkert att det kommer att bli så, men jag vill bara inte att historien upprepar sig...
 

Ja man kan kämpa emot o göra det till ett problem eller så följer man barnet och ser vad det behöver....
Ikväll behövde han dig för att somna.

Jag förstår vad du menat TS. Vi har haft väldiga problem med att få dottern att somna på kvällarna. Vi är tvungna att sitta hos henne till hon somnar efter att ha läst ett par sagor. Att läsa tills hon somnar fungerar inte, då håller hon sig vaken i timmar och så länge orkar ingen av oss hålla på och läsa. Därför läser vi en eller två sagor och säger inför sista sagan att när sagan är slut, då är det dags att sova. När sagan är slut släcks lampan och sen sitter vi där tills hon somnat. Tidigare tog det i regel bortåt 1,5-2 timmar, den senaste veckan har det tagit som mest 20 minuter.

Är det så att pojken vill ha er där när det är dags att sova, var där. Allt för att läggandet ska bli så tryggt och lugnt som möjligt. Går han med på att ni går utanför rummet "för att hämta ett glas vatten" eller något, gör det. Men det jag tror på är att låta det ske på hans villkor utan att han jagas upp för mycket. Jag tror att barn naturligt kommer förr eller senare känna att de vill somna själva. Skulle han inte kunna det vid 16 års ålder kan ni ju börja fundera på annan teknik

I själsängen har vi bara lagt ner han efter att han själv släckt lampan! 
Gett han nallen pussat han gonatt och han har lagt sig till ro direkt!
Vissa kvällar sätter jag på ljudbok om han inte somnar, Men ändå ligger tyst därinne! Nemas problemas!

Efter kvällsmaten, brukar vi ha vår sångstund innan han borstar tänderna för att varva ner innan sovdags!
Han går på pottan och vi sätter på ny blöja och pyjamas! Sen vet han att det är dags att sova, han brukar hämta nallen och säga, "Mamma, Sängen" Så han har inte haft några som helst problem med nattningen i Spälsängen! 

Men i "Storpojke sängen" så blir han som förbytt! 
Det är bara en enda stor lek för honom... Och han gör allt för att slippa somna....

Dock vet jag inte, Som jag sa innan, om det kommer att bli så även denna gången, bara min rädsla!

 

Jag menade inte just ikväll.... utan min rädsla är att det blir som innan!

Han blir tre i februari, så han är fortfarande för liten att säga något alls! 

Men när han sov i spjälsängen kunde han själv förmedla att han var trött och i den stora sängen blir allt bara en enda stor lek! Han förstår inte riktigt varför hans ska ligga kvar i sängen när han KAN gå upp!