Anonym (hjälp) skrev 2012-12-04 14:59:16 följande:
Jag flyttade för att situationen var ohållbar, tänkte på barnet då, det var det bästa jag gjort, det har jag många som kan vittna om, men jag går inte in på detaljer.
Vi hade inte vv då, det är något han hittat på efter att vi flyttat.
Vi hade varannan helg och en träff i veckan, han krävde vårt barn skulle åka hela vägen och jag ansåg den offringen kan han göra, då det handlar om en kort period i livet och för att han förstörde umgänget först, nej inte det.
Vad menar du med att "han har hittat på" att ha växelvis boende efter att du flyttat med barnet så långt bort?! Det kan ni väl ändå inte ha kommit överens om i ett umgängesavtal, det verkar helt orimligt!
Om ni hade vh och en dag i veckan
innan flytten så skulle ju det ha fortsatt.
Efter flytten så gissar jag att eftersom
du flyttade så långt så blev det du som åkte med barnet emellan alt. ersatte resan för pappan. DÅ var du arbetslös om jag fattat rätt. Nu studerar du ju och kan inte längre åka på det viset mellan er, om han vägrar så vägra då tillbaka. KRÄV att ni antingen kommer överens om ett fungerande umgängesavtal för BARNET eller så får han väl stämma dig på umgänget varannan vecka.
Du säger hela tiden, HAN hittade på och HAN bestämde och HAN vägrar osv. osv. Det känns som att ni inte alls har en kommunikation, jag har genomgått otaliga samarbetssamtal på familjerätten och aldrig någonsin mött någon som förespråkar att INFÖRA växelvis boende vid ett så långt avstånd.
Du kan kvarstå vid det gamla umgängesavtalet och om HAN vill ändra på det så får HAN stämma dig på växelvis umgänge.
Jag tycker det är alltför mycket som är luddigt i hela den här historien men det är kanske jag som är trög vad vet jag?