Buffar ni bebisen i rumpan? Hur och när?

Det finns mycket att läsa som bara är skitsnack. Det du läst hör dit.

Självklart tar du upp babyn om han är ledsen och/eller skriker! Det babyn då lär sig är att du finns där - han kan känna sig trygg i att veta att din famn alltid är öppen för honom oavsett om han är hungrig, ledsen, rädd, arg eller bara less på allt.
En baby är "förprogrammerad" att somna till bröstet, och det är det enklaste och mest naturliga sättet för den att somna. Tids nog växer han i från det, men tills dess kan du nöjt konstatera att det är enkelt för er, medan andra håller på att bära, buffa och krångla med sovandet ...

Kunde inte sagt det bättre själv!

Fortsätt som du gjort så ska du se att det kommer bli jättebra. Man kan inte skämma bort barnet med trygghet och kärlek.

Jepp!

Exakt så!

Ok, dåfortsätter jag med min mysperiod istället å skiter i dessa krav på självständig bebis, vilken bebis mår bra av det egentligen. Jag känner vällingen påtryckningar frn familjen. Sambons äldre barn sov tydligen självständigt idena rum hela natten från. 2veckors ålder.

En bebis ska inte vara "självständig", och sover bebisen ensam så beror det inte på självständighet. Det är helt fel tänkt. En bebis växer upp till ett självständigt barn om man ger massor av närhet = trygghet.

Och, med all respekt, att lägga en 2 veckor gammal bebis i ett eget rum är ju bara elakt och dumt...

En 2 veckors i ett eget rum känner sig nog snarare övergiven än självständig. Det är väldigt sällan en bebis frivilligt väljer det.. Fortsätt med att ge närhet som du gjort nu. Folk har tyckt jag varit knäpp som gett (och ger) mina barn ALL närhet de vill och att jag kommit som ett skott när de skrikigt efter mig.

Båda mina barn fick somna vid bröstet, jämt. De är fem och tre idag.. De har slutat med det... :)

Bebis i magen ska också få somna vid bröstet. Inget är så rogivande och tryggt..

Att amma till sömn är superbra! Fortsätt med det om det funkar. Bröstmjölk är bästa sömnmedlet. Nu när vår bebis är ett halvår har pappan börjat somna honom ibland och då ligger han tätt intill typ mage mot mage och buffar bebis mjukt i rumpan. Det funkar ypperligt. Men vid två månader hade det nog inte gått.

Barn är olika!! Vissa är mer självständiga och föredrar att sova själva medan andra behöver mycket närhet. De som fått förstnämnda barn har ofta lite förståelse för de andra nämnda. Många verkar inbilla sig att det var deras "metod" som avgjorde.
Well, jag har tre barn. Alla har jag gjort exakt lika dant med. Ändå var det två som var betydligt mer "närhetsberoende" och ett som kunde somna i babygymet, i babysittern, sov hela nätter från 6 mån osv. Inte alla samma behov. Trean som är av närhetsslaget är nu 15 månader och NU känner jag att nattamningen börjar bli ett problem. Inte för barnet men för mig. Jag måste få sova och hon vaknar var 40:e min så, ja, dags att ta tag i saken.

Vi brukar liggamma i sängen på kvällen, vi ligger på sidan mot varandra, så somnar hon så. Så kan jag antingen somna också, eller smyga upp. Om man själv somnar så får man kolla så att bebisen har näsan fri bara.

Jag har haft mina vid tutten jämt, de har samsovit, vår säng är än idag öppen för små tassande fötter men 9 av 10 nätter sover de i sina sängar.... Så de blev självständiga även fast de varit "bortklemade" som så många sagt till oss.

Jag läser mina inlägg och ser att min iPad gör om ord osv, ber om ursäkt och är glad att ni verkar kunna förstå vad jag skriver ändå.

har inte ammat mina 2, men det var samma scenario..
1a barnet hade ett ENORMT närhetsbehov särskilt när han skulle sova och medan han sov..
det gick INTE att lägga ner honom utan att han vaknade på studs...
behövde ligga i famnen/vaggas/köras i vagnen för att ens kunna somna.. åt på nätterna fram till 10-11mån ålder..
sov aldrig/somnade aldrig i egen säng, spjälsängen låg han kanske i max 3-4ggr under sitt 1a år... samsov med oss, och gör det faktiskt fortfarande en del nätter.. han blir 4 i vår.. :P

medan vårt 2a barn helst somnade själv i egen säng lr i vagnen..
han sov hela nätter från 3mån ålder, utan nattmatningar.. ! vi la honom i eget rum vid 8mån då det slog oss att han blev störd av oss på nätterna (han knölade,vaknade och var missnöjd!!) och då sov han jättebra sen!
däremot så vände det helt vid 1års ålder och han vägrade somna i sin spjälsäng, varje kväll blev en kamp på liv och död ungefär där han vrålskrek i timtal... innan han slutligen gav upp och somnade i spjälsängen!

när jag jämför våra 2 barn så har 2an ett mycket större sömnbehov än 1an.. 
och han sover gärna längre på morgonen, och då somnar de i regel samtidigt...

ts fortsätt som du gjort, ta upp honom när han är ledsen, ge honom all den närhet som han behöver och låt honom somna vid bröstet om det är vad han vill :)
det är hans trygghet som står i 1a rummet.. :))) tycker du har gjort helt rätt!